Zapolska

Zapolska [zapå'lska], G a b r j e 1 a, pseud. för polska författarinnan G a b r j e 1 a Korwin-P i o t r o w s k a, g. S n i ezk o, sedan J a n o ws-ka (1860—1921), var från 1880 skådespelerska och framträdde något före 1880-talets mitt som författarinna, närmast av Zolas skola. Både Z:s dramer och berättelser uppbäras av en framstegsvänlig kvinnassociala indignation. Av hennes på sin tid mycket lästa och i Polens liberala samhällsskikt ganska högt skattade romaner ha “Balhjälten” (1896) och “Säsongkärlek” (1905) utkommit i sv. övers. (1918, resp. 1917). På tyska finnes ett urval av hennes romaner (9 bd, 1924).Agr.

Kategorier: ganska, liberala, polens, romaner, samhällsskikt, zapolska

Young

Young [jurj’1, Francis Brett, engelsk författare (1884—1954). Efter medicinska studier i Birmingham verkade Y. som praktiserande läkare och deltog som läkare i Afrika i1:a världskriget. Efter 2:a världskriget levde Y. av hälsoskäl i Sydafrika (“In South Africa”, 1952). Y. debuterade som skönlitterär förf. 1913 och skrev lyrik, skådespel, romaner och noveller, varvid han anknöt till den realistiska linjen i engelsk 1800-tals-littcratur, påverkad av bl.a. J. Conrad. Han blev uppskattad, även utomlands, för sina romaner, för vilka han främst hämtade, motiv från läkarvärlden och havet, bl.a. “Deap sea” (1914), “The young physician” (1919), “The black diamond” (1921), “Cold harbour” (1924), “Portrait of Claire” (1927), “My brother Jonathan” (1928), “Mr and Mrs Pennington” (1931; sv. övers. 1934). “White la-dies” (1935), “Dr Bradley remembcrs” (1938), “The city of gold” (1939) och “The man about the house” (1942; sv. övers. “En karl i huset”, 1943).E.

Kategorier: cold, engelsk, läkare, romaner, världskriget, young

Vautel

Vautel [våtäll’1, C 1 c m c n t, fransk journalist och författare (f.1876).Född i Belgien verkade V. från1896 som medarbetare i Paris-pressen, inom vilken han skapade sig ett namn som kåsör genom sitt dagliga bidrag till “Le Journal” under rubriken “Mon film”, helt präglat av den franske genomsnittsborgarens konservatism. Samma inställning möter i hans humoristiska romaner, ss. “Mon curé chez les riches”(1923;sv. övers.1927),”Madamc nc vcut pas d’enfant”(1924;sv. övers. “Inga barn”,1926),”Mon curé chez les pauvres”(1925),”Jc. suis un affreux bourgeois”(1926;sv. övers. “Bara en borgare”,1927),”L’amour å la parisienne”(1927;sv. övers. “Parisiskan och kärleken”, s.å.) och “Les femmes aux enchéres”(1932;sv. övers. “Vem vill köpa min fru?”, s.å.). Dramatiseringar av några av dessa romaner ha haft stor framgång. “Mon film”(1941)innehåller V:s minnen.E.

Kategorier: affreux, chez, cure, film, romaner, vautel

Vaudoyer

Vaudoyer [vådpaje'], Je an-Lo 11 is, fransk författare (f.1883).V., som är konsthistorikerav facket, har varit knuten till Muséc des arts décoratifs, chef för Musée Carnavalet ochförComédic-Franqaise(1941—44).Påverkad av bl.a. romantikern Th. Gautier och symbolistcn TT. dc Régnier har V. skrivit lyrik, där han haft som motiv landskap, gärna italienska, konstverk, kvinnor och kärlek, bl.a. i diktsaml. “Pocsies”(1913),”Rayons croisés”(1921)och “Images au jardin”(1922).Det är samma motiv, som inspirerat hans romaner, vilka ge förfinade analyser av erotiska stämningar och konflikter med egenartade människor i estetiskt betonade miljöer, bl.a. Venedig; konstkännaren spåras i miljöteckningen. V. har bl.a. utg. “L’amour masqué”(1908),”La bicn-aimée”(1909),”La maitresse et l’ainie”(1912),”Les permissions cle Gement Ballin”(1918)och “Les papiers dc Clconthe”(1919).Småningom förde V. mer av verklighet in i sina romaner, varvid han gärna anknöt till fransk landsort, bl.a. i “Peau d’auye”(1924),”Raymonde Mangematin”(1925)och “Laure et Laurcnce”(1931).V. har utg. konsthistoriska studier och en rad utsökta, kulturhistoriskt inriktade skildringar av franska och italienska landska]), ss. “Les déliccs dc. l’Italic”(1924),”Les bcautcs de la Provence”(1926),”F.n France”(1933)och “Ilalie, des Alpes å Siennc”(1936).E. de Vaugelas [da våzla'], C 1 a u d c F a v r e. d c P é roge s,sieur deV., fransk språkman(1595— 1650).Tidigt entusiast för språkfrågor och känd som sådan invaldes V. bland de första iFranska akad. och erhöll av Richelieuenpension för att arbeta på dess “Dictionnaire”. vars första6bokstäver till stor del redigerats av V.1647utgav han “Remarquessurla languefrancaise”, som länge varit normerande för gott och rent franskt språk och vars grundtanke, att förteckna och anbefalla de bildades språk utan att vilja fixera det, är bestående. För att geexempel på huru detfranska språket borde behandlas, författade V. en(ivers, av (“urtius, “den första bok på god och renfranska” (Voltaire). V:s “Remarques sur la languefrancaise”(1647)utgavs av A. Chassang(2bd,1880),faksimiluppl.1934(med inledn. och bibliogr.). T. V.

Kategorier: fransk, italienska, languefrancaise, motiv, romaner, språk

Wal’tari,

Wal’tari, M i k a Toimi, finländsk författare (f.1908),fil. kand.1929,har verkat som journalist och översättare samt företagit långa utländska resor. W. framträdde 1926 som modernistisk lyriker, men det är som berättare han har skapat sig en position i nyare finsk diktning. Påverkad av modern utländsk litteratur, bl.a. amerikansk, slog han igenom med debutromanen “Den stora illusionen”(1928;sv. övers.1930),en samtidsskildring, och skrev sedan en rad romaner med motiv från Helsingfors och finsk landsbygd, ss. bondeskildringarna “En främling kom till gården” (‘9371 sv. övers, s.å.) och “Sista akten”(1938;sv. övers, s.å.), kriminalromanen “Vem mördade fru Kroll?”(1939;sv. övers, s.å.), “Nej, vi kommer aldrig att dö”(1940;sv. övers, s.å.), som hade motiv från vinterkriget1939—40,och “Ingen morgondag”(1942;sv. övers.1944),en miniatyrroman med motiv från mellankrigstidens dagdrivarkretsar 1 den finska huvudstaden. Med “Karin Måns-dotter”(1942;sv. övers.1943)vände sig W. till den historiska romanen, vilken genre snart gav honom internationell framgång, bl.a. med “Sinuhe, egyptiern”(1945;sv. övers.1946),vars handling utspelas under konung Echnaton, samt “Mikael Ludenfot”(1948;sv. övers.1949)och forts. “Mikael Hakim”(1949;sv. övers.1951),som handlar om en fattig åbodjäknes upplevelser under början av1500-talet bland katoliker och muhammedaner. W:s historiska romaner kännetecknas av bred miljöskildring, frodig fabuleringsförmåga och stark spänning. Prov på W:s novellistik finnas i “Sju finska novellister”(1930),”Finska berättare”, 2 (1946)och “Guldhår”(1954).E.Valtelli’na, Val T e 1 I i n a, övre Addas dal i

Kategorier: berättare, finska, historiska, mikael, motiv, romaner

Vaaskivi |va’ski-|

Vaaskivi |va’ski-| (till 1935 off. Wahl sten), ‘Fa tu, finländsk författare och litteraturkritiker(1912—42).V:s fader, som var arkitekt, avled före sonens födelse, och denne växte upp i en starkt feminin miljö, som tydligen bidrog till att tidigl göra honom brådmogen och självupptagen. Efter skolgång bedrev han journaliststudier vid finska sam-hällshögskolan i Helsingfors men måste avbryta dem av ekonomiska skäl och började framträda som kulturskribent och snart som förf. Han var mångsidigt beläst men var i mycket autodidakt. Han levde intensivt med i mellankrigstidens kulturkonflikter och log starka intryck av skilda strömningar, bl.a. psykoanalysen. V. blev under1930-talet beaktad som litteraturkritiker och skrev bl.a. en diskuterad biografi över F. E. Sillanpää(1937).Han framträdde som samlidsgranskare i de essäistiskt utformade böckerna “Vaistojen kapina”(1937),som handlade om det tidstypiska temat “instinkternas uppror”, och “Huomispäivän varjo” (“Morgondagens skugga”,1938).Under sina sista år ägnade sig V. främst åt att skriva historiska romaner; han utgav “Loistava Armfclt”(1938;sv. övers. “Kungagunstlingen Gustaf Mauritz Armfelt”,1939)och “Yksinvaltias” (“Envåldshärskarcn”,2bd,1942),en skildring av kejsar Tibcrius, och efterlämnade cn ofullbordad roman om Jesus. V:s historiska romaner kännetecknas av praktfull stilkonst, människointresseoch originell livsbetraktelse. Postumt ha utkommit bl.a. V:s brev från1927—42,utg. av M. Haavio(1945).— Litt.: Mouogr. av FI. Lybäck(1950);L. Viljanen, “T. V. och hans sista verk” (i “Ord och bild”,1946).E.

Kategorier: armfelt, historiska, litteraturkritiker, romaner, vaaskivi, vaski

Uurto |o’rtå|,

Uurto |o’rtå|, I ris (eg. Lyyli Ester Ripa t ti), finländsk författarinna (f.1905).U. växte upp i ett välbärgat jordbrukarhem i Keri-mäki, Savolaks, lämnade hemmet, driven av studiebegär, blev student i Helsingfors 1929,bedrev studier vid univ. där, företog studieresor till Estland, Sverige, Frankrike och Italien. U. debuterade1930 och kom snart alt skaffa sig en plats bland yngre finska diktare. Hon har utg. romaner, av vilka tre föreligga i sv. övers., “Farväl Maria”(1935;sv. (ivers.1936),”Den tappra kärleken”(1936;sv. övers.1937)och “Kroppens visdom”(1942;sv. övers.1943),skrivit dramatik samt publicerat lyrik. Som berättare har U. främst gjort sig känd som en fin tolkare av särsk. ungdomlig komplicerad erotik. Hon betonar vidare den sociala synpunkten; hon har främst hämtat sina gestalter nr lägre medelklass i Helsingfors. Flera figurer i U:s romaner avspegla hennes egen bildningssträvan. L7.

Kategorier: dramatik, helsingfors, ortå, romaner, skrivit, uurto

Unam sa’nctam

Unam sa’nctam (lat.), cn efter begynnelseordenunam sanctam eccle’siam(en, helig kyrka) benämnd bulla, som 1302 utfärdades av påven Bonifatius* VIII, vari han gav uttryck åt kyrkans långt gående anspråk på en världslig maktställning, som krävde t.o.m. furstarnas underkastelse. Jfr Extra vägan les. — Litt.: A. Hauck, “Der Cedanke der päpstlichen Weltherrschaft bis auf Bonifaz VIII.”(1904)- de Unamuno [öc. onamo'nå], Miguel, spansk författare(1864—1936),prof. i grekiska i Sala-manca1891,rektor där1901,prof. i spanska språkets historia1930;vid sin avgång1934utnämnd till rektor på livstid med personlig professur. LT. var en förgrundsfigur i Spaniens kulturella liv, som starkt påverkade den unga spanska intelligensen. Närmast republikanskt inställd bekämpade han monarki och diktatur och levde i landsflykt under Primo dc Riveras regering1924—30.Vid spanska inbördeskrigets utbrott1936anslöt han sig till insurgenterna under Franco och vände sig, Utpräglad individualist som han var, mot kommunisterna i Spanien. Han mottog intryck från skilda håll, bl.a. av Nictzsche och Kierkegaard. Hans stora litterära produktion, som omfattar essäer, romaner och noveller samt dikter, ger en inblick i den ständiga kampen mellan tro och vetande, mellan hjärtats intelligens och hjärnans. U:s prosa, som starkt påverkats av Cervanles’, är sober och förnäm. Hans vers, som ofta är djupsinnig, är sträv och knagglig. U:s förnämsta arbeten äro “Vida de don Quijote y Sancho*(1905),”Del senlimieuto trågico de la vida en los hombres y en los pueblos”(1913;da. övers.1925)och “L’agonie du christianisme” (övers, från det otryckta spanska originalet |spa. cd.19331.1925).Bland hans romaner märkas “Niebla”(1914;sv. övers. “Dimma”,1928),”Abel Sånchez”(1917)och “La tia Tula”(1921;sv. övers. “Moster Tula”,1927,med inledande essä av J. Landquist), bland hans diktverk “El Cristo de Veläzquez”(1920).— Litt.: J. Marias, “M. de U.”(1943).IA.SJ.1E.

Kategorier: litt, prof, romaner, sanctam, spanska, viii

Ukrainska litteraturen

Ukrainska litteraturen [-aj'-]. Det uppstod tidigt cn betydande folklig diktning i Ukraina, dels episka dikter, s.k.duiny,först omnämnda vid början av 1500-lalet, samlade av V. Autonovitj och M. Draho-manov1874—75.dels lyriska visor, samlade av M. Maksymovytj1827.Talrika sagor, ordspråk och gåtor upptecknades också under1800-talet. Den moderna11.anses börja med I v a11K o11j a-revskyj(1769—1838),som i sin travesti på “Aeneiden”(1798)lät hjältarna vara ukrainska kosacker, levande skildrade. En betydande lyriker var Taras Sjevtjenko(1814—61).Marko V o v t j o k (pseud. för M a r i j a M a r k o v y t j k a ;1834′—1907)skrev bondenoveller och P a n t e1e j-mon Kulis j(1819—97)bl.a. historiska romaner. Då ukrainskt språk och kulturliv under senare hälften av1800-talet blevo föromål för undertryckning från rysk sida, blev Galizien med Lwöw centrum för en betydande ukrainsk cmigrantlitte-ratur, företrädd bl.a. av Mychajlo Hrusjev-skyj(1866—1934).historiker av facket, som gav det ukrainska folket en självständig historia och som blev en av ledarna i den ukrainska självständighetsrörelsen (se sp.347f.), samt diktaren Ivan Franko(1856—1916), som skrev lyrik och romaner med motiv ur lillryskt bondeliv. I Ryssland verkade Larisa K v i t k a-K o s a t j c v a(1872— 1913),som under pseud. L e s’j a Ukrajinka skrev formsaker lyrik med hembygdsmoliv. Den ukrainska berättarkonsten fick betydande företrädare i Mychajlo K o t s’j u b y n s k y j (1864— 1913),som bl.a. tog intryck av Ibsen och Hamsun, och Volodymyr Vynnytjenko (f.1880).som med bl.a. Maxim Gorkij som mönster skildrat Ukrainas jordproletärer. Efter i :a världskriget, som medförde stora olyckor för Ukraina, delades den ukrainska förf.-världen i två skarpt motsatta läger, en östukrainsk förf.-grupp i Sovjetryssland, inom vilken man i allm. följde de kommunistiska litterära signalerna, och cn västukrainsk, som hade företrädare i Polen, Tjeckoslovakien och Rumänien.2:a världskriget gick förödande över Ukraina och innebar ett bakslag för såväl den sovjetryska u. som för de ukrainska emigrantförf. — Litt.: S. Jefremov i “Nationernas bibliotek”,4 (1921);C. A. Manning, “Ukrainian literature”(1944).E.

Kategorier: företrädare, romaner, samlade, skrev, ukraina, ukrainska

Zweigs många monografier,

Zweigs många monografier, bl.a. “Marie Antoi-nettc”(1932),”Maria Stuart”(.1935)och “Joseph Fouché”(1929).Att nämna äro vidare Isoide Kurz(1853—1944),Enrica von IT a n d e 1-M a-zetti (f.1871)med österrikiskt katolska romaner, ! bl.a. “Jesse und Maria”(1906),W. v. Scholz (se sp.203)med “Perpelua”(1926)samt Ina S e i-dcl (f.1885)med “Das Wunschkind”(1930)och “Lennacker. Das Ruch einer Heimkehr”(1938).Werner Bergengruen (se sp.203)har med bl.a. romanerna “Der Grosstyrann und das Gcricht”(T935)och “Am Himmel wie auf Erden”(1940)skapat cn symboliskt fördjupad och stiliserad his-I torisk roman och har förnyat den klassiska, I stränga novellformen (“Drei Falken”,1937,”Der1spanische Rosenstock”,1940,”Sternenstand”,1947,m.fl.). Effektfulla äro bion F e u c h t w a n g e r s (f.1884)romaner “Jud Siiss”(1925)och “Der jiidischc Krieg”(1932),Alfred Neumanns(1895—1952)”Der Teufel”(1926)samt Max Bröds(i.1884)”Tycho Brahes Weg zu Gott”(1916)och “Réubeni, Fiirst der Juden”(1925).Psykologiskt fina berättelser om Fredrik den store skrev Bruno Frank(1887—1945)i “Tage des Königs”(1924)och “Trenck”(1926),medan Walter von Molos (f.1880)”Fridericus”-och “Schiller”-romaner stå på lägre nivå. I katolsk anda ha Reinhold S chnei der (f.1903)skapat betydande poetiskt-historiska verk i “Die Leiden des Camoes”(1930),”Philipp II.”(1931)och “Las Gasas vor Karl V.”(1938)samt Gertrud von Le Fort (f.1876)med “Die Magdeburgische Hochzeit”(1938).Ett särskilt molivområde har odlats av Erwin G11i d o Ko 1-benheyer (f.1878)i hans stora romaner om mystikens och panleismens tänkare, Spinoza i “Amor dci”(1908).Jacob Böhme i “Meister Joachim Pausevvang”(1910)och “Paracclsus”(1917— 26).I nära samband med den historiska romanen står den likaså för den tyska litteraturen karakteristiskaH elmats-(hembygds-) romanen, vare sig med el. utan historiskt stoff. Som dess upphovsman betraktas Friedrich L i e n h a r d(1865—1929).som opponerade sig mot “nyromantisk dekadens” och salongskultur till förmån för bygdens jord och folk i “Die geistige Vorherrschaft Berlins” (1900) ; Lienhards mest kända roman är “Oberlin”(1910).Även om dennaIleimatkunsti grunden icke är något annat än en gren av den realistiska miljöskildringen, så har den i T. fått en pregnant “folklig” prägel. Det gäller särskilt de nord-och lågtyska hembygdsskildrarna, ss. Gustav Frenssen(1863—1945)med bl.a. “Jörn TJhl” (1901) och “Hilligenlei”(1905),Herman n Löns(1866—1914)med “Der Wehrwolf”(1910),Ti mm Kroger(1844—1918),G o r c h Fock (pseud. för Hans Kin au;1880—1916)med “Secfahrt ist not”(1913).Friedrich Griese (f.1890)med “Der ewige Acker”(1930)och Hans Friedrich Blunck (f.1888).Österrikisk hembygdsskildring är representerad av Rudolf Greinz(1866—1942),Rudolf Hans Bar t sch (f.1873),Karl Heinrich W a g-gerl (f.1897),Schweiz med Heinrich F e-d c r c r (1866—1928), Jakob C h r i s t o p h H e e r(1859—1925)och Ernst Z a li 11 (1867— 1950).— En plats för sig intager en betydande berättare som Hermann Stehr(1864—1940).som hämtade motiv från Schlesien och Westfalen. Internationellt orienterade voro elsassaren René S c b i c k e 1 e(1883—1941),vars problem var folk-försonande, Otto Flake (f.1880),Frank Thiess (f.1890)och José p h P o n te ii (1883 —1940).På en gång internationellt och nationellt, inställd var Hans Grimm (f.1875),som med titeln på sin ntvandrarroman “Volk ohne Raum”(1926)skapade ett nationalistiskt slagord.

Kategorier: friedrich, historiska, internationellt, karl, romaner, särskilt

Nästa sida »

Sök artikel: