Zilliac’us

Zilliac’us [s-]. 1) Konrad (Kon ni) Viktor Z., finländsk författare och politiker (1855—1924). blev som ung jurist godsägare men råkade på obestånd och reste 1889 till Amerika, där han utvecklade sig till en framgångsrik journalist och förf. Efter vidsträckta resor och cn längre vistelse i Japan återvände Z. till Finland 1898 för att kasta sig in i kampen mot för-ryskningspolitiken. Han blev ledarskribent i “Nya pressen” och, sedan han 1900 flyttat till Stockholm, utg. av det hemliga organet “Fria ord”, vilket han – 285 – även smugglade in i Finland. Z. såg de ryska åtgärderna i Finland i ett storpolitiskt perspektiv och hyste förkärlek för djärva och drastiska motåtgärder. Av hans många idéer och uppslag förverkligades bl.a. den europeiska kulturadre.sscn till tsaren. Han sökte kontakt med ryska revolutionära kretsar i förhoppning om stöd hos dem för Finlands sak och försökte, när rysk-japanska kriget utbrutit, med japanskt stöd samla de olika ryska oppositionspartierna till gemensam aktion. I nov. 1904 konstituerades på hans initiativ Finska aktiva motståndspartiet, vilket samarbetade med ryska revolutionärer. Efter .905, då Z. bosatte sig i Finland, lämnade han den aktiva politiken men måste 1909 rädda sig ur landet undan ryskt häktningshot. Under l:a världskriget vistades han i Stockholm och gav den s.k. jägarrörelscn sitt stöd. Z. återvände 1918 till Finland. Av hans talrika skrifter kunna nämnas “Utvandrare” (2 bd, 1922—23, ett urval ur 4 saml., först utg. 1890—99), “Ur Finlands nyaste historia” (2 bd, 1900—01), “Det revolutionära Ryssland” (1902), “Revolution och kontrarevolution i Ryssland och Finland” (1912), “Från ofärdstid och oroliga år” (2 bd, 1919—20) och “Vandringsår” (3 bd, 1920—23). — Litt.: Biogr. av H. Gummcrus (1933).H.Sm. 2) Gustaf Emil Z., den föreg:s kusin, filolog och diktare (f. 1878), fil. dr i Helsingfors 1905 (“Den nyare franska poesin och antiken”), doc. i litteraturhistoria 1909, prof:s namn 1940, c.o. prof. i antikens litteratur vid univ. i Helsingfors 1943—45; red. för “Nya Argus” 1911 — 33, deltog på vit sida i finska inbördeskriget 1918. Samtidigt romanist och klassisk-filolog och med intim förstahandskänncdom om medelhavsländernas nutidsliv ägnade Z. sin tidigare fors-karverksamhet åt de romanska litteraturernas förhållande till traditionen från antiken. Senare har han med varm inlevelse och friska synpunkter analyserat det forntida Greklands diktning och kulturliv i fulländad essäistisk form: “Grekisk lyrik” (1911, omarb. 1928, 3 uppl.T945). “Sophokles” (1919), “Pilgrimsfärder i Hellas” (1923, 2 uppl. 1951), “Lans och lyra” (1933). “Choros” (1939), “Eros och Eris” (1948) och “Aischylos” (1951). Den bereste världsmannen Z. har ordet i flera spirituella kåserier och reseböcker, t.ex. “Romerska vandringar” (1924, ny uppl. 1950), “Italienare” (1930, ny uppl. 1953). “Karelare” (1934) och “Tempe och Thermopyle” (1937). under det hans lyrik, “Offereld” (1915), “Hellenika” (1917). “I grottan” (1920), “Soluret” (1926), “Valda dikter” (1928), “Templet” (1931). “Minnesaltaret” (‘936). “Vandring” (1938), “Finlands festspel” (1940) och “Silverhöst” (1943), ger uttryck åt kulturarbetarens patos och den prövade människans heroiska livsbejakning i ett plastiskt formspråk, som röjer inflytande från den franska parnassiska skolan. Redan tidigare bekant som suverän och kongenial tolkare av romansk och antik poesi (“Sonetter och sånger”, 1921, “Grekiska epigram”, 1923, ny uppl. 1954, Herondas’ “mimer”, 1953) har Z. vunnit sin största berömmelse genom sin monumentala övers, av grekiska dramer. Han har tolkat Aischylos’ samtliga bevarade verk (1929—34; “Agamemnon” uppf. i Stockholm 1929), Sofokles’ “Oidipus” (1942; uppf. i Stockholm 1951), “Oidipus i Kolonos (1945), “Philoktetes” (1947) och “Aias” (1951) samt Euripides’ “Trojanskorna” (1952). För sin verksamhet som humanist och poet erhöll Z. 1930 Svenska akad:s stora guldmedalj och blev 1941 fil. heders-dr vid Göteborgs högsk., 1951 vid Oslo univ. Såväl i Finland som i Sverige intar Z. en ledande ställning i det humanistiska kulturarbetet, varjämte hans representativa egenskaper i hög grad kommit den skandinaviska förf.-världcns inbördes och utrikes förbindelser till godo.[I.HM.H.

Kategorier: finland, finlands, ryska, stockholm, stöd, uppl

Zeromski

Zeromski | zärå’mskJi |, Stefan, polsk författare (1864—1925), tjänstgjorde 1897—1904 vid bibi. i Warszawa, uppehöll sig därefter i Galizicn (särsk. 1 Zakopane) och vistades 1908—12 i Paris; efter Polens återupprättande bodde han till sin död i Warszawa. Från mitten av 1890-talet väckte Z. uppseende med noveller och romaner, kännetecknade av smärtfylld medkänsla för det polska folkets betryck, fin psykologisk blick och stämningsfull miljöskildring. Bland dessa verk märkas “Si-syfosarbetcn” (under pseud., 1898), en bok om det ryska undervisningssystemets ansträngningar att bryta den polska ungdomens nationella kraft, “Hemlösa människor” (2 bd, 1900), en mästerlig berättelse om en lärd och idealistisk mans filantropiska verksamhet för de små i samhället med uppoffrande av personlig lycka, och den historiska romanen “Eld och aska” (3 bd, 1903—04; sv. övers., 2 bd, 1923), en i många enskildheter storslagen skildring av polska patrioters växlingsrika öden under deltagande i Napolcontidcns strider. Z:s första mera uppmärksammade novellsaml., “Vi hackas av korpar och kråkor”, utkom 1895 (titelnovellen jämte 4 andra berättelser övers, i “Det unga Polen”, 1901). Högst som novellist anses allmänt Z. ha nått i “Skogsckon” (1905). Romanen “En synds historia” (2 bd, 1908), som handlar om en förförd flickas kamp med samhället och hennes självuppoffrande död för att rädda sin förste älskare, blev en stor framgång. I “Sången om hetmanen” (1908) förhärligas på poetisk prosa den tappre polske härföraren Zölkicwski, som på Stefan Bathorys tid kämpade mot turkarna. En i sin bittra tragik djupt gripande berättelse från upproret 1863 är “Den trogna floden” (1913; sv. övers. 1921 och 1926). Den stora romanen “Livets fägring” (2 bd, 1912; sv. övers. 1922) skildrar en polskfödd rysk officer, som för att slutl. ställa sin kraft i sitt eget folks tjänst bryter de kärleksband, som förenat honom med cn ryska. Romantrilogien “Kampen med satan” (1916—19) ger en rundmålning av Polen vid tiden före och strax efter 1 :a världskriget. Däri utvecklas Z:s sociala och politiska program, en sammansmältning av socialistiska idéer med en nationellt färgad individualism. T “Vinden från havet” (1922) skildrade2.i en rad berättelser med motiv från gångna sekel polackernas strid om östersjökusten med nordbor och tyskar. En bild av mellankrigstidens Polen gav romanen “Förvåren” (1925). Mindre betydande var’Lsom dramatiker. Skådespelet “Rosen” (1909), en hjärtslitande skildring av den ryska polisens råa våldsmetoder, betecknades av förf. som “ett icke sceniskt drama” (på sina håll dock spelat av amatörer). Fastare i byggnaden är tragedien “Sulkowski” (1910), som handlar om en i Egypten 1798 efter en lysande militär karriär för lönnmördarhand fallen polsk furste. — För många fördunklande Reymont. vars medtävlare han var om Nobelpriset, betraktades decenniet före sin död allmänt i Polen som sitt lands främste förf. Hans litterära insats är tvi-velsntan rikare i sin omfattning och historiskt-nationellt betydelsefullare. Som språkkonstnär står dessutom2.som sin tids främste prosalyriker Hans verk lida dock stundom av en oroande brist på hclstöpthet, särskilt kännbar i en del av hans större romaner. — Litt.: Monogr. på polska av St. Piohm-Noyzewski (1928), St. Adamczewski (193O o.a. En uppsats om2.av A. Stender-Petersen föreligger på sv. i “Nordisk tidskr.” (1923), en essä av A. Jensen inleder E. Wecrs övers, av “Den trogna floden” (1926).Agr.

Kategorier: polen, polska, romanen, ryska, samhället, verk

Zajtsev fza’jtsäf], Boris Konstantin o-vitj, rysk författare

Zajtsev fza’jtsäf], Boris Konstantin o-vitj, rysk författare (f. 1881), sedan 1921 emigrant, har skrivit en serie böcker med motiv från den bortdöende ryska adelskulturen, påminnande om Turgencv och Bunin. I “Det gyllene mönstret” (1925) skildrar Z. ryska intellektuella efter revolutionen och i “Ett hus i Passy” (1935) de ryska emigranternas liv i Paris. Z:s måhända bästa verk är den maskerade självbiogr. “Glebs resa” 0935)-

Kategorier: författare, konstantin, rysk, ryska, vitj, zajtsev

Västturkestan, Ryska Turkest

Västturkestan, Ryska Turkest an, området mellan Kaspiska havet och Kina (Östlurkestan), i s. gränsande till Persien; varjämte nordligaste Afghanistan, även kallat Afghanska Turkeslan, av ålder räknas hit. I11.begränsas V. ung. av en linje, dragen från Kaspiska havets n.ö. hörn åt ö.,11.om Aralsjön och Balkasj. Ytvidden är c:a 2 mill. km2och folkmängden c:a 13 mill. (uzbeker, kirgiser, tad/.jiker, turkmener och ryssar). Politiskt är V. delat på Kazakstan, Karakalpakistan, Kirgisistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikislan och Afghanistan.

Kategorier: afghanistan, kaspiska, mill, ryska, turkest, västturkestan

Vavilov fvBvJi’bf), Sergcj Ivanovitj, rysk

Vavilov fvBvJi’bf), Sergcj Ivanovitj, rysk fysiker(1891—1951),prof. vid univ. i Moskva 1929; 1932—51föreståndare för ryska vetenskapsakad :s inst. för fysik, först i Leningrad, senare i Moskva,1945—51 president för ryska vetenskapsakad’. Bland V:s arbeten märkas undersökningar över fosforescens- o.a. lumincscensfcnomcn. Han utgav även populärvetenskapliga arbeten.

Kategorier: arbeten, moskva, ryska, sergcj, vavilov, vetenskapsakad

Vasilij|vi!sJi’lJij|, ryska

Vasilij|vi!sJi’lJij|, ryska furstar. 1) Vasilij I Dmitrijevitj(1371—1.125),äldste son till Dmitrij Donskoj, blev 1389 storfurste av Vladimir och Moskva och gjorde som sådan betydelsefulla insatser för rysk samling under Moskvas välde. V. lade under sig flera smärre ryska furstendömen, bl.a. Nizjnij Novgorod, trotsade tappert tatarerna, som dock gjorde ett par förödande invasioner på hans område, och träffade med det av tatarerna besegrade Litauen en för Moskva fördelaktig uppgörelse. 2) Vasilij TT V a s i1j e v i t j, kallad Tjom-nyj (den blinde), den föreg:s son och eftcrträ- dare(1425—62),var en svag härskare, under vilken Moskvaväldets frammarsch äventyrades dels genom hans tronföljdsstrider med en annan gren av fursteätten —■ under dessa blev han1446bländad —, dels genom olyckliga strider mot tatarerna;1445råkade han i Kazan-kanernas fångenskap och måste mot dryg lösensumma friköpas. 3) V a s i 1 i j UI T v a n o v i t j(1470—1533),storfurste av Moskva från1505,bidrog kraftigt till det nyskapade Moskvaväldets yttre och inre konsolidering. V. underlade sig1510republiken Pskov och vann efter långa strider med Polen-Litauen1514Smolensk; i det inre arbetade han målmedvetet på att utforma och hävda den oinskränkta självhärskarmaktens principer; titeln “tsar och självhärskare av allt Ryssland” började under hans tid på allvar komma i bruk. 4) Vasilij IV T v an o vi t j(1547—1612).Tillhörande en gammal ansedd och rik bojarfamilj, Sjujskij, deltog V. icke desto mindre som medl. av Ivan den förskräckliges opritjina i dennes utrotningskrig mot bojarcrna. Då under den förste falske Dmitrijs tid bojarer och köpmän samman-slöto sig till kamp mot tsarens mot deras intressen riktade regemente, var V. emellertid en av rörelsens ledare och huvudman i den sammansvärjning1606,som röjde Dmitrij ur vägen. Av dessa samma klasser valdes han till tsar och skyndade som sådan att upphäva sin föregångares demokratiska reformer, särsk. dennes åtgärder till förmån för bönderna, vilkas ofrihet nu åter skärptes. Om den mot V. framväxande demokratiska rörelsen, uppträdandet av den s.k. andre falske Dmitrij, vilken etablerade sig som med V. konkurrerande bondetsar, och om svenskars och polackers inblandning i konflikten se Ryssland, sp.899ff. V. avsattes1610,fördes1612till Warszawa och inspärrades i kloster, där han s.å. avled.A.Kgn.

Kategorier: dmitrij, moskva, ryska, sjiljij, tatarerna, vasilij

Vasilevskij

Vasilevskij | v;>sJilJä’fsk-9J |, Alexander M i-chailovitj, rysk arméofficer (f. o.1899),generalöverste 1942,marskalk1943-V. dellog som div.-chef, senare kårchef i finsk-ryska vinterkriget samt utmärkte sig i försvaret av Moskva hösten1941.V. blev v. krigsminister1942,var stabschef åt marskalk Zjukov under försvaret av och den ryska motoffensiven vid Stalingrad vintern1942/43 samt blev i april1943generalstabschef efter Sjaposjnikov. I denna befattning kvarstod han till nov.1948med undantag för vissa perioders fronttjänst. V. var sålunda chef för3:0vitryska armégruppen, vilken på våren1945erövrade Ostpreussen, och i aug. s.å. chef för de ryska styrkorna i Fjärran Östern under offensiven mot Japan. V. blev tillika stf. krigsminister1947.T mars1949efterträdde han marskalk Bulganin som krigsminister, blev i mars1950medl. av högsta sovjet samt i mars1953åter Stf. krigsminister. V. torde ha haft Stalins fulla förtroende och var under2:a världskriget en av de ledande ansvariga ryska militärerna.S.E.B-

Kategorier: chef, försvaret, krigsminister, marskalk, ryska, vasilevskij

Under stora nordiska kriget intogs

Under stora nordiska kriget intogs W.1702 av KarlXIImen frigavs efter det med konung Stanislaus Leszczyiiski ingångna alliansfördraget 1705.Pesten, som följde i krigets spår, decimerade starkt W:s folkmängd. W. hämtade sig emellertid snart och upplevde under konungarna av det sachsiska huset, i sht på AugustII:s tid, ett nytt uppsving. Stadens område utvidgades, och nya praktbyggnader uppfördes. Under tiden för Polens delningar hölls W.1764—74besatt av ryssarna och ockuperades1793ånyo av dessa.,7/ireste sig emellertid W:s invånare och nedgjorde den ryska besättningsstyrkan.n/7—”/» belägrades W. förgäves av preussarna, därefter av ryssarna och kapitulerade8/u s.å. Vid Polens tredje delning1795kom W. under Preussen, besattes emellertid28/n1806av fransmännen och gjordes efter freden i Tilsit1807till huvudstad för hertigdömet Warszawa*.23/i2/o1809var W. ockuperat av österrikarna, intogsR/»1813av ryssarna, införlivades1815som huvudstad för konungariket Polen under Rysslands överhöghet med detta och blev säte för den ryske ståthållaren. Under tiden fram till1831var W. medelpunkten för polackernas kulturella och nationella strävanden, vilka togo sig uttryck bl.a. i grundandet av en rad högre läroanstalter, däribland W:s univ.(1816).IW. utbröt29/n1830den polska revolutionen, som slutade med W:s kapitulation “/o183t. Till följd av den reaktionära politik, som fördes av dc i W. residerande ryska generalguvernörerna, fick W. avstå från sin ledarroll för polackernas nationella liv till förmån för Kraköw. Under senare hälften av1800-talet utvecklades W. till en betydande industristad. Folkmängden växte snabbt, ej minst genom massinvandring av judar från Ryssland, som till följd av pogromer där sökte och fingo fristad i W. Lbideri:a världskriget var W.1914medelpunkten för blodiga strider (“slaget vid W.”9/io—,0/io),intogs5/s1915av tyskarna och blev säte för den tyska mililärförvaltningen över Po-

Kategorier: följd, huvudstad, kriget, nationella, ryska, ryssarna

Varja’ger

Varja’ger (ry.varjagi),benämning på i Ryssland under vikingatiden bosatta el. kringfarande skandinaver, främst svenskar, vanl. krigare el. köpmän. En dylik nordbo benämndes på fornryskavareg (c ~nasalerat c-ljud), ett ord, som återgår på fsv.väringer,väring, en avledning till nordiskavår,”löfte”, urspr. ung. med betydelsen “edsvuren”. Genom forskningar av R. Ekblom o.a. har det påvisats, att den slaviska ordformen återfinnes i flera boplats- och flodnamn, särsk. i Iraklen kring Novgorod men även inom Wcichsclområdet. Reflexer av fornskandinaviska person- och ortnamn synas föreligga även i den ryska folkpoesien, vars anor gå långt tillbaka i tiden; här omtalas bl.a. v. som män “från andra sidan det mörkblå havet (= Östersjön)”. Dessa spörsmål ha behandlats av St. Rozniecki, S. Agrcll o.a. Att v. varit av skandinavisk börd, är en av nordiska forskare, främst V. Thomsen, framställd, sedan länge utförligt motiverad tes, dock från rysk sida länge och ivrigt motsagd el. helt negligerad. Motsv. namnformer som beteckningar för vikingatidens nordbor finnas f.ö. även bland greker och araber vid tiden från o.iooo. Talrika väringar ingingo då i den bysantinske kejsarens livvakt. Den landsflyktige Harald Hårdråde var en tid officer i denna här (möjl. dess chef). Ännu in påiioo-talet hade väringarua i Konslanlinopel förbindelse med Norden. Mot slutet av iooo-talet befunno sig bland dem många krigare från England (av dansk el. angelsaxisk börd). — Litt.: V. Thomsen, “Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna”(1882),”Samlcde Afhandlinger”,1 (1919);se f.ö. bibliogr. av V. A. Molin i “Slavia”(1931).Agr.

Kategorier: bord, iooo, krigare, länge, ryska, tiden

Novikov

Novikov [novJikå'f], Kiril Vasiljevitj, rysk diplomat (f.1905).N. var beskickningsråd vid ryska ambassaden i London 1942—45 och blev sistn. år chef för ryska utrikesministeriets2:a europeiska avd. (Storbritannien och samväldesländerna). Han deltog i Jalta- och Potsdamkonfe-renserna1945 och i fredskonferensen i Paris1946.N. blev1947ambassadör i Indien.

Kategorier: europeiska, jalta, novikov, ryska, samväldesländerna, storbritannien

Nästa sida »

Sök artikel: