Nullifikatio’n

Nullifikatio’n (lat.mdlifica’tio,tillnu’Hus,ingen, ochfacere,göra, alltså eg. “tillintetgörande”), upphävande, ogiltighctsförklaring (spec. i statsrättsliga sammanhang).

Kategorier: alltså, nullifikation, ogiltighctsförklaring, sammanhang, statsrättsliga, upphävande

Nuragh

Nuragh (ital.nuraghe),benämning på väldiga förhistoriska byggnader på Sardinien i form av runda torn, byggda bikupformigt av grova stenblock; övervåning och sidokamrar finnas stundom; ofta löpa spiralformiga gångar inuti de tjocka murarna. N., som ha sammanhang med den egeiska kulturens kupolbyggnader, ha tjänat som befästa boningshus. De • ha byggts från bronsålderns början fram till3:e årh. f.Kr.

Kategorier: egeiska, gångar, inuti, murarna, nuragh, sammanhang

Tum’or

Tum’or (lat.), vanl. dets. som tumör el. svulst (sc d.o. och Kräftsjukdomar); i vissa sammanhang dets. som svullnad (se d.o. och Inflammation).

Kategorier: dets, inflammation, sammanhang, svullnad, svulst, tumör

Trio

Trio (ital., av lat.tres, tria,tre), »»ms. i) Ensemble av3spelande el. sjungande personer, i vokala sammanhang vanl. som damtrio:1:a sopran,2:a sopran och alt (jfr Damkor), men även som mans trio (kompositioner av Aug. Söderman, G. Wennerberg m.fl.); i instrumentala sammanhang som stråktrio: violin, altviol och violoncell; pianotrio: piano, violin och violon-cell. T.-besältningen var utomordentligt vanlig under 1600-och1700-talen, ja i stor utsträckning den centrala typen för den solistiska instrumentalmusiken (jfr bl.a. Bachs orgel trior), främst i form av concertinogrupp i concerlo grosso men även som självständig musikergrupp i t r i o s o11a-tan med3—4el. ännu flera satser för två höga mclodiinstrument (violin, flöjt el. oboe) med generalbasinstrument (orgel, cembalo el. teorb), förstärkt av stråkbas (viola de gamba el. fagott). —2)Mellansats i en dans cl. marsch, tidigare utförd av endast3instrument (vanl.2oboer och fagott), sedermera åtm. svagt instruuienterad sats av melodisk karaktär.B.L.;C.A.M.

Kategorier: fagott, orgel, sammanhang, sopran, trio, violin

Teori’

Teori’ (grek.tlieori’a,åskådning),fil.,urspr. samt ännu hos Aristotelcs liktydigt med ett omedelbart, levande skådande av tankeföremål och tankemässiga sammanhang; senare samt med vidgad och mera urblekt betydelse: begreppslig förklaring i allm., då ofta också i viss motsats mot åskådlighet och bildmässighet; jfr Goethcs:Grau, theurer Freund, ist alle Theorie(“Grå, dyre vän, är varje teori”); även härledning av vissa faktiska förhållanden ur allmänna lagar, återförande av spridda företeelser till en bestämd, enhetlig princip. En t. framgår vanl. ur cn hypotes*, vilken i tillräcklig omfattning bekräftats av erfarenheten. Dess vetenskapliga värde betingas väsentligen av den förbättrade behärskning av verkligheten, som den möjliggör (denna sida av t. betonas särsk. starkt av pragmatismen*), samt av det sammanhang den skapar i vår tankevärld. Som den rent tankemässiga och abstrakta betraktelsen av verklighet och liv sättes t. ofta i skarp motsats till praktiken, liksom också teoretikern el. skaparen av t. som världsf rånvänd kammar lärd vanl. ställes emot den driftige, i tillvaron ingripande praktikern. — Adj.: teoretisk, som avser el. äger samband med t. — Litt.: H. Poin-caré, “La science et 1′hypothése”(1902;sv. övers.1911);W. James, “Pragmatism”(1907;sv. övers.1916).N.Teosin’tegräs, art av släktetEuchlaé’na”.Teosofi’ (till grek.theos’,gud, ochsofi’a,vishet), “vishet om Gud” el. “vishet om det gudomliga”, är i sin vidsträcktare betydelse benämning på olika tankeriktningar, som velat nå fram till djupare kunskaper om den översinnliga verkligheten. Som sådan t. kan man beteckna vissa strömningar inom den indiska filosofien, den hellenistiska gnosticis-men o.a. ockulta filosofsystem under medeltiden och nyare lid, t.ex. Jakob Böhmes*. I mera inskränkt bemärkelse användes uttrycket som beteckning för de ockulta åskådningar, som gå tillbaka till Helena Petrovna Blavatsky* och det av henne stiftade sällskapet “Teosofiska samfundet”*. Denna t. vill vara en sammanfattning av alla religiösa åskådningar och utgöra deras inre, esoteriska sida. I de olika moderna teosofiska systemen hämtar man också mycket material från ickekristna rcligionsurkunder, framför allt de indiska; flera av de bärande teosofiska huvudidéerna äro också av indiskt ursprung.

Kategorier: indiska, ockulta, sammanhang, teori, teosofiska, vishet

Tell,

Tell, W i 1 h e 1 m, schweizisk sagofigur, som förknippats med kantonerna Uris, Schwyz’ och Un-terwaldens sammanslutning mot huset Habsburg, vilken utgjorde ursprunget till Schweiziska edsförbundet. Den grymme habsburgske fogden Gessler lät upphänga en hatt på en stång och krävde, att folket skulle blotta sina huvuden för hatten som ett tecken på sin underdånighet för landshcrren. Bågskytten Tell från Uri vägrade att hälsa hatten och tvangs då av Gessler att skjuta ett äpple från sin lille sons huvud. Han utförde detta, men på Gesslers fråga, vad han skulle med cn andra pil, som han hade i bältet, genmälde han, att han ämnat den åt Gessler, om han dödat sin son. Han fängslades då men undkom och dödade Gessler. I detta sammanhang förbundo sig representanter för kantonerna mot Habsburg på ängen Riitli. Händelserna äro i sägnen tidsatta till 1300-talets början.— 1800-talets historiska kritik har raserat denna legend om Edsförbundets uppkomst. Redan1760 hade U. Freudenbergcr visat, att T.-sägnen förekommer redan hos Saxo, där den berättas om Pal-natoke; den har senare konstaterats i andra sammanhang och är cn typisk vandringssägen. T.-säg-nen förekommer tidigast i en o.1470skriven schweizisk krönika samt i en visa från1400-talet och har vidare utformats av Acgidius Tschudi, “Schweiz’ Herodotos”, vid mitten av1500-talet. Dess första uppträdande har tydligt sammanhang med Schweiz’ storhetstid i1400-talets senare, del. Den i sammanhang med T.-sägncn uppträdande berättelsen om Rutli-sammansvärjningeii har däremot en historisk kärna, ehuru starkt vanställd, försedd med fritt uppfunna huvudpersoner och kronologiskt felplacerad. — Genom Schillers drama “W. T.”(1804)blev T.-sägnen. europeiskt bekant; i T. skapade Schiller typen för en nationell frihetshjälte. Även Rossinis opera “W. T.”(1829)har bidragit att popularisera T.-gestalten. — Senare försök (av K. Mcyer) att rädda T.-traditionen ha icke lyckats. —

Kategorier: gessler, kantonerna, sägnen, sammanhang, schweizisk, tell

Sljä

Sljä rnpolyedrar. ett slags reguljära kroppar, vilkas sidoytor genomtränga varandra.4sådana (se fig.) finnas, som stå i nära sammanhang med dodekaedern och ikosaedern.

Kategorier: dodekaedern, genomtränga, ikosaedern, sammanhang, sidoytor, sljä

Spencer

Spencer [spen'so], Herbert, engelsk filosof, privatlärd och skriftställare (1820—1903), tidigare järnvägsingenjör, har haft sin egentliga betydelse genom sin utvecklingslära, varigenom han, jämte Darwin, blivit målsman för vår tids evolutionism. Redan i sin uppsats om framåtskridandet (“Pro-gress”, i “Essays”, 1858) framför han sin utvecklingslag i dess enklaste form: differentiation med bibehållet sammanhang, och 1862 gav han de första princi-’ “First pri 11-till hela sitt av “syntetisk som han sc-ut- narmarc. grunden för tillvaron perna ciples”) system filosofi”, dermera förde i ett arbete på 10 bd (“A system of syn t h et i c philosoph y “, 1862—93; vissa delar i sv. övers.: “Utvecklingsläran”, 1883, “Grunderna för etiken”, 1884); medan han anser den yttersta vara för oss det Okända, som religionen dock med rätta söker, finner han hela fenomenens värld stå under utvecklingens lag. 1 detta huvudarbete urskiljer han i utvecklingen tre samtidiga moment: 1) övergång från elt osam-manhängande till ett mera sammanhängande tillstånd, 2) från ett homogent till ett heterogent tillstånd, 3) från ett obestämt till ett bestämt. Detta belyser han synnerligen rikt med enskilda drag samt tillämpar det sedan på tillvarons alla områden, den oorganiska världens, biologiens, psykologiens, sociologiens, etikens. Ex.: Om vi jämföra elt infusionsdjur med en fisk, denna med en fågel och denna åter med en människa, skola vi finna en allt rikare utformning av kroppsdelar och deras funktioner, men på samma gång mera sammanhang mellan delarna och mellan handlingarna. Infusionsdjurets rörelse det ena ögonblicket har intet sammanhang med föregående och efterföljande. En fisk syftar något längre än så, men fågeln, som bygger bo och ruvar, handlar med hänsyn till en ansenlig tidslängd, och så ännu mer människan. Detta innebär även, att handlingarna bli mera bestämda, noggrant avpassade för ett visst ändamål. — Härigenom får S. ett mått på lägre och högre över huvud och även pä det moraliska handlandet. Han utvecklar detta i sin “Principles of cthics”, särsk. i inledningsbandet, “The data of ethics” (1879). Medan Stuart Mill, vars utilitarism han delar, icke visste något annat sätt att avgöra, vilka handlingar som voro lycko-bringande, än den omedelbara erfarenheten, anser SL, att detta i förväg kan härledas ur livets lagar och villkoren för tillvaron. Mångfaldighet, sammanhang, bestämdhet känneteckna det goda handlandet; brister i dessa avseenden känneteckna det dåliga. S. vill, att den empiriska utilitarismen skall höja sig till rationell sådan. — I kravet på individualism går S. särdeles långt. I “The man vcrsus the statc” (1884; sv. övers. 1912) avböjer han i allm. statens ingrepp i den enskildes liv. — S. har utövat stort inflytande genom sin skrift “Education” (1861; sv. övers. 1883, 2 uppl. 1890). Av hans övriga skrifter må nämnas “The study of sociology” (1873, ny ed. 1909). — För människans stigande utveckling räknade S. mycket på dc förvärvade egenskapernas nedärvning och försvarade denna sin åsikt gentemot den tyske biologen A. Weismann, som bestred den. — I sin stora självbiografi (“An authobiography”, 2 bd, 1904) har S. utförligt redogjort för gången av sitt författarskap. — Litt.: Monogr. av J. A. Thomson (1906), W. H. Hudson (1909); J. Bager-Sjö-gren, “H. S. och utvecklingsfilosofien” (1893); C. Hellström, “Om förhållandet emellan utvecklingsläran och etiken i H. S:s syntetiska filosofi” (1930).H.L.

Kategorier: anser, etiken, fisk, sammanhang, tillvaron, utvecklingsläran

Skåldatal

Skåldatal (isl., “uppräkning av skalder”), en förteckning på nordiska hovskalder från äldsta tid fram till 1200-talet, ordnade med hänsyn till de furstar de besjungit. S. är bevarat i sammanhang med Snorres skrifter (utg. i Snorres “Edda”,3, 1887)och är av stort litteraturhistoriskt värde.

Kategorier: besjungit, bevarat, litteraturhistoriskt, sammanhang, skåldatal, snorres

Sjöstrategi,dc olika sjökrigsoperationernas sammanhang

Sjöstrategi,dc olika sjökrigsoperationernas sammanhang och samordning för uppnående av krigets mål, omfattar spörsmålen om försvar och utnyttjande av sjövägarna för egen del samt förhindrande av fiendens motsvarande strävanden. Kortast sammanfattas detta med uttrycken “kontroll över sjövägarna” el. “herravälde till sjöss”. Dessa spörsmål kompliceras av förekomsten av neutrala staters territorialvatten med där framdragna leder samt dessa staters suveränitet inom egna territorialvatten och anspråk på rätt att färdas över det fria havet. Grunden för utövande av kontroll över sjövägarna är utbyggandet och utbildningen av cn rätt avvägd flotta samt upprättandet av erforderliga baser med tillhörande underhållsorgan, vilka frågor därför också hänföras till sjöstratcgicn. Sjöstrategien påverkas starkt av de utrikespolitiska strävandena och måste ofta ses i sammanhang med de lant- och flygstrale-giska förhållandena.

Kategorier: kontroll, sammanhang, sjöstrategi, sjövägarna, staters, territorialvatten

Nästa sida »

Sök artikel: