Vaxskivlingar,IIygroph’orus,släkte
Vaxskivlingar,IIygroph’orus,släkte av fam. skiv-lingar med c:a150 arter, varav c:a50i Sverige. V. intaga en särställning bland skivlingarna genom sina glesa, tjocka, liksom vaxartade lameller, vilka ej kunna klyvas på längden som hos andra skivlingar. Foten saknar ring och strumpa. Köttet är tradigt och klyvbart. Sporpulvret är vitt. Samtliga v. äro marksvampar och förekomma ofta i grupper, mest på gräsmark, sällan i skog. De flesta v. komma sent på året, från sept. till nov., i regel med knlmination i okt. V. hysa icke några giftiga arter men däremot en del ätliga, vilka sällan el. aldrig angripas av insekter.H. punic’eus,scharlakansröd v., med i början klockfor-mig, sedan utbredd, scharlakansröd—blodröd hatt och fria lameller, är en utmärkt matsvamp. Den har en dubbelgångare i //.coccirieus,m ö n j c r ö d v., som är mindre och har tunnare kött samt är mönje—körsbärsröd.11. co’nicus,toppvaxskiv-1 i n g, bar en konisk, med puckel försedd hatt och svartnar vid beröring, med åldern el. i fuktigt väder.H. prate’nsis,än g s väx s k i v 1 in g, har en först klockformig, sedan utbredd hatt. Lamellerna äro anastomoserande och nedlöpande. Hela svampen är ljust rödgul—krämfärgad.H. erubes’reris,besk v., har en klibbig, rödprickig el. rödstänkt hatt. Smaken är besk.H. Iiypolhe”jus,fros t vaxskivling, med en klibbig, olivbrun hatt, gula lameller och ljustgult kött, visar sig först efter deIförsta nattfrosterna.H. caprinus,s o t v a x s k i v- 1 i n g, med cn sotbrun och svartstrcckad hatt, är en av dc läckraste v.Adn.
Kategorier: hatt, kött, lameller, sällan, scharlakansröd, vaxskivlingar