Ynglingaätten

Ynglingaätten el. Ynglingarna, svearnas gamla, från gudarna stammande kungasläkt (se Yngve-Frej), jämte Skjoldungaätten den mest frejdade i Norden. Den omfångsrikaste och i nordisk litteratur primära källan till kunskapen om Y. är “Ynglingatal”*. En latinsk parafras härav förekommer i “Historia Norvegiae”, vilken ger ett par viktiga bidrag till fastställandet av den ursprungliga namnlistan. Den isländske historikern I Are Frodc, som sade sig härstamma frånY.i rätt – 158 — nedstigande led, har i sin “Tsländingabok” en uppräkning, som i fråga om ordningsföljden stämmer överens med “Historia Norvegiae” och sålunda tycks bestyrka den. Den följer också denna källa däri, att den förlänar Egil (och icke Ottar) vedernamnet Vcndclkråka; detta förekommer f.ö. icke i “Ynglingatal” och måste tillskrivas en gammal, muntlig tradition. “Ynglingasagan”*, är det yngsta ledet i traditionen. Dess inramning av varje kungs dikt med en prosaberättelse ger medeltidens utbro-dering av stoffet. Enl. den äldsta åtkomliga versionen voro ättens medl. följ. Därvid må serien indelas i underserier efter vissa yttre kännetecken, näml. stavrim (allitteration). Berättelsen om var och en av dem återges efter “Ynglingasagan” under resp. namn. Första serien (stavrim saknas el. är sporadiskt): Fjolner, Svegder, Vanlan de, Visbur. Dessa urtidskonungar, som icke äro i dikten lokaliserade, förefalla vara rena mytfigurcr. Andra serien (stavrim påd-):Do m a 1 d (el. Do-malde), Domar, D y g g v e, Dag. Dessa, varibland de två första äro lokaliserade till svearnas land, äro antagl. likaledes fingerade. Tredje serien (stavrim på skiftande vokaler): Air ek med brodern Erik, Agne, Ingjald (I) = “Ynglingasagans” Yngve (jfr Ynglingatal) med brodern Aolv (el. Alf), Iorvond (el. Jo rund), Audun (el. A un), Egil, Ottar, A d i 1 s, Östen, Yngvar, Anund, Tngjald (II, Illråde) och Olof (Trä tälj a). Alla dessa kunna mycket väl ha varit historiska; Ottar och Adils tillhöra bevisligen 500-talet. Den sisln. Ingjald skall ha varit den siste av ätten i rätt nedstigande led på svearnas kungasäte, i det att Olof Trä tälja måste lämna Uppsala och slog sig ned i Värmland, där han säges vara höglagd vid Klarälven; han blev anfader för den norska grenen. Fjärde och sista serien (stavrim på vokal sporadiskt): Halvdan, östen, Halvdan, G u d f r e d, Olov, Ragnvald. — Att sveakungarnas namn hade stavrim på vokal synes med förkärlek ha iakttagits under tiden efter Ingjald Illråde ända till Emund Slemme (iooo-talet) och synes möjl. tala för att dessa räknade sig som tillhöriga Y. RimbertS krönika känner på Ansgars tid två: Erik och Olef (= Olov}, Adams kyrkohistoria några senare med samma namn, Erik (Seger sä 11) o.s.v. Med Anund Jakobs broder, den nyssnämnde Emund, torde den gamla knnga-ätten ha utslocknat i Sverige. — Dynastil.enäm-ningen Ynglingar (så på isländska), bildad liksomSiklingarochKnytlingar,angav för samtiden härstamning från en konung vid namn Yngve. Om denne fabulerade redan Are Frodc och efter honom förf. till “Ynglingasagan”. 1 vår tid vill man snarast däri se ett tecken till ättens dyrkan av Yngve-Frej, således som bärare av en kull-tradition. Märkligt är emellertid, att denna benämning icke kan föras tillbaka till de äldsta källorna. “Ynglingatal” och Beowulf-kvädet kalla Y. s k i 1-v i n g a f*. Däremot kallas en ättemedl. en y n g v e i “Ynglingatal”, vilket trol. återger det äldsta språkbruket. Se även Nerthus.I.Lqt.

Kategorier: ingjald, ottar, serien, stavrim, ynglingatal, yngve

Trigonome’triska serier,serier

Trigonome’triska serier,serier med formen oo a0+21(a neosnx4-bnsinn.v). Äro koefficienterna n ■» : bildade av en godtycklig integrerbar funktion i271 f{x)med perioden2-r genoma„ = f f(x)dx; o anj f(x) cos tixdx; bn~ f f(x)sinnxdx,är o no serien denna funktions Fou ricrska serie. Denna konvergerar i allm. och framställer funktionenfix).

Kategorier: funktions, ricrska, serie, serien, serier, trigonometriska

Notexempel lill

Notexempel lill lolvLonsmusik. avspelats i föreskriven ordning; dock kan ett horisontalt seriefragment skjutas samman till en vertikal samklang, och möjligheten att förlägga tonerna till olika oktavlägen skapar ytterligare va-riationsmöligheter. Utöver själva serien begagnas även dess tre huvudvarianter: seriens vertikala spegelbild (inversion), horisontala spegelbild (kräftgång el. r et r ograd form) samt den retrograda formens inversion (notex. b—d).Utöver dessa4huvudserier användas även de. tolv möjliga transponeringarna lill var och en av dessa, vilket ger elt primärt råmaterial av sammanlagt 48 serier. En serietyp, som redan i grundgestalt ger prov på olika spegelförvandlingar, återges i ex. e (seriematerialet i Weberns stråkkvartett op.28): denna serie är symmetriskt delbar i ant.2el.3delar, varvid i första fallet de6sista noterna i serien i strukturellt hänseende exakt spegla de6första, i det senare fallet tonerna5—8spegla den första fyrnotsgruppen och de avslutande tonerna9—12rekapitulera tonerna1—4i transponerat läge. Exemplet är ej blolt prov på en utstuderad detaljteknik utan visar främst, att de strukturprinciper, som ligga till grund för själva serien, teckna kompositionens formella dimensioner i förminskad skala. Just på denna punkt ha t:s rent tekniska arbetsmetoder sökt vinna en positiv cnhctslösning av såväl tonorganisatoriska som satsformella problem i en musikalisk komposition. — I den tolvtonsmetod, som bygger på gestaltningsprinciper från matematisk permutation, uppställes liksom i ovannämnda teknik en12-tonig utgångsserie; förvandlingarna bestå emellertid cj i olika spegelbilder utan i de olika tonföljder, som uppstå genom matematiska permutationcr. Utgångspunkten är här en konstant talserie (varvid t.ex. siffran1åsyftar tonencoch siffran12h),som genom permutcring återvänder till utgångsserien och i sig själv bildar ett slutet, cirkclmäs-sigt seriekomplex. Denna och liknande metoder ha praktiserats framför allt av fransmännen O. Messiaen och P. Roulcz. Enl. samma principer, som ligga till grund för olika slags tonorganisering, har man under senare år sökt strukturdimensionera även andra musikaliska faktorer, t.ex. tidsvärden (rytm), klangfärg och dynamik. Särskilt betydelsefulla ha dessa gestaltningsprinciper blivit för konkret och elektronisk musik. — Litt.: J. M. Hauer, “Lehrbuch der Zwölftönc-Musik”(1923),”Vom Melos zur Pauke”(1925),”Zwölftontechnik” (s.å.);

Kategorier: lill, prov, serien, själva, spegelbild, utöver

Taylorska serien

Taylorska serien [tei’tar-| ger en framställning av en frånatilla +xminstngånger deriverbar funktionf(x)av formen/(a+ .r) —f(a)+-/”(a) + ,Vw+..^rw+-l(„T,)-’<"-',(o>+

Kategorier: deriverbar, formen, frånatilla, funktionf, serien, taylorska

Sällskapet

Sällskapet för allmänne medborgerlige kunskaper stiftades 1792på initiativ av Adolf Modéer med ändamål att verka för folkupplysning genom inrättande av sockenskolor samt att utge handledningar för sockenskolmästarc. För detta syfte verkade man genom serien “Skrifter af S.”, som utgavs1794—98 men vars vidare utgivning hindrades genom indragning av utgivningsprivilegiet, varefter S. avtynade.

Kategorier: sällskapet, serien, skrifter, sockenskolmästarc, syfte, verkade

Fritz Syberg: Vinterlandskap,

Fritz Syberg: Vinterlandskap, 1895. Statens Museum for Kunst, Köpenhamn. Se även hild 19 å pl. vid Danmark, konst. vars “otyska” politik han starkt kritiserade. S. var en övertygad anhängare av Preussen och Bismarck; på direkt uppdrag av den senare började han arbeta på ett stort verk om Tysklands enande, inspirerat av de segrande principerna: “Die Bcgriindung des deutschen Reiches durch Wilhelm I.”(7bd,1889—94).— Som arkivman genomförde S. proveniensprincipen i Preussen och startade 1878 serien “Publikationen aus den preus-sischen Staatsarchiven”. En av hans mest betydelsefulla insatser är startandet(1859)och redigerandet av “Historische Zeilschrift”, som under S:s ledning blev den mest ansedda historiska tidskr.I.A.

Kategorier: fritz, preussen, serien, startade, syberg, vinterlandskap

Svenska tennisförbundet,

Svenska tennisförbundet, förk. STF, bildades 1906 och ingick s.å. under benämningen Svenska lawn-teunisförb. i Riksidrotlsförb.1913anslöt sig förbundet till det s.å. startade Internationella ten-nisförb. S. erhöll sitt nuv. namn1941;det anordnar årl. bl.a. allsvenska serien och SM samt har sitt säte i Stockholm.

Kategorier: anordnar, erhöll, nisförb, serien, svenska, tennisförbundet

Svenska

Svenska riksdagsakter,förk. SRA,1887påbörjad urkundspublikation, utg. i2ser. Av den ena serien, avsedd att omfatta tiden 1521—1718,ha1887 —1943 utgivits handlingar för perioden1521—98och1611—17 (6bd). Av den andra serien, som skali omfatta tiden1719—1800,ha1909—31utgivits Sckrcta utskottets skrivelser till K.m:t1719 -34 (4bd).

Kategorier: omfatta, sckrcta, serien, skali, svenska, utskottets

Under formeln

Under formeln , =R[ ”â–  \m* samman- fattas alla linjer i vätets linje-s. Förni ~1erhållcs cn serie i det ultravioletta (Lynian-serien); för m =3, 4,…fås serier i det infraröda (Paschen-scrien, Brackett-serien o.a.). I övriga s. låta termerna framställa sig genom mera komplicerade uttryck. Rydbergskonstanten är av universell natur och har i alla s. nära samma värde. Dc mot vätets linjeserier vid de tyngre elementen svarande serierna benämnas huvudserier, diffusa biserier, skarpa biserier, Bergmann-sericr o.a. Karakteristiska skillnader i utseende och intensitet mellan linjerna i de olika serierna förefinnas och uttryckas ofta i seriernas benämning. De högre elementens s. äro i allm. mycket komplicerade, och de olika serierna gripa ofta så in i varandra, att betydande svårigheter uppstå vid s:s analys. Härtill bidrager även det förhållandet, att termerna och därmed spektrallinjerna i allm. ej äro enkla utan komplexa.1enklaste fall bestå därvid linjerna av d11p I e t t e r ek tripletter, men även större komplexitet (m u11i p I i c i t e t) förekommer ofta.

Kategorier: formeln, komplicerade, linjerna, serien, serierna, termerna

Sole’ra fså-1

Sole’ra fså-1 (spä., bl.a. beteckning för bottenskiktet i vinfat, lat.soldria,avsol’um,nederdel, grund m.m.), ett vid framställning av malaga- och sherry viner använt blandningssystem, vilket innebär, att den kvantitet vin, som lappas ur äldsta fatet i serien, ersattes av samma kvantitet av en något yngre årgång. Förfaringssättet upprepas inom hela fatserien, men för att vinlypen ej skall försämras, uttages årl. högst hälften av det äldsta vinet.

Kategorier: äldsta, årgång, kvantitet, serien, solera, yngre

Nästa sida »

Sök artikel: