Underhållstjänst, militär verksamhet

Underhållstjänst, militär verksamhet för att vidmakthålla truppernas stridsduglighet. U. omfattar vård av sårade och sjuka, reparation av skadad materiel, skadade fartyg, flygplan m.m., tillförsel av förnödenheter, hästar, hundar m.m., undanförse! av sårade och sjuka samt skadade och övertaliga förnödenheter ävensom postbefordran. Till u. räknas ofta även ersättning av personal.

Kategorier: förnödenheter, sårade, sjuka, skadade, underhållstjänst, verksamhet

Tvivel-sjuka,-tvång,

Tvivel-sjuka,-tvång, se Tvångstankar. Two-step [to'-] (eng., “tvåsteg”), sällskapsdans i jämn taktart och måttligt tempo (ca ioo steg i min), som inkom från Arnerika o.1900.Den dansades parvis i hårt sluten fattning och med något släpande steg.

Kategorier: arnerika, dansades, sjuka, steg, tvang, tvivel

Trypanosoxna, släkte bland flagellaterna,

Trypanosoxna, släkte bland flagellaterna, som bl.a. orsakar beskällarsjuka, naganasjuka, surra-sjuka och sömnsjuka (se dessa ord).

Kategorier: flagellaterna, sjuka, släkte, sömnsjuka, surra, trypanosoxna

Sävsjö sanatorium,i Sävsjö beläget sanatorium

Sävsjö sanatorium,i Sävsjö beläget sanatorium för lungsjuka, grundat 1905 och drivet i privat regim till1947,då det övertogs av Göteborgs stad. Vid S. finnas98vårdplatser för sjuka från Göteborgs stad.

Kategorier: beläget, göteborgs, sanatorium, sävsjö, sjuka, stad

Sjukvård

Sjukvård har till uppgift att göra sjukdomstiden så dräglig som möjligt för den sjuke samt om möjligt återgiva honom hälsan. S. har urgamla anor. Ehuru läkarkonsten hos de gamla kulturfolken nådde en jämförelsevis hög ståndpunkt, lades huvudvikten vid kroppskultur, och s. i egentlig mening utövades icke. Belysande är, att det i Rom ej fanns några sjukhus under kejsar Augustus’ tid, då staden hade c:a i mill. inv. Först med kristendomens framträdande kan man spåra de första ansatserna till s.; redan i dc äldsta kristna församlingarna funnos sjukvårdare. Hand i hand med kyrkans utveckling och dess ökade tillgångar upprättades barmhärtighetsanstalter för vård av sjuka. Mest berömd är den storartade stiftelse, som anlades av biskop Basilius (d.379)i Caesarea. Den bildade nästan en hel liten stad med anstalter för vård av olika slags lidanden med ett stort antal läkare och vårdare. Under tidigare medeltiden ägnade sig blott klostrens inv. åt s. Nordens apostel Ansgar anlade flera sjukhus, särsk. ett i Bremen, där han själv ofta vårdade de sjuka. I sammanhang med korstågen upprättades i Orienten sjukstugor och härbärgen. Munkordnarna, särsk. be-nediktinorden, lade stor vikt vid s., och nästan varje kloster hade sitt hospital för sjuka. Även riddarordnarna, särsk. johannitorden och tyska orden, hade till en av sina huvuduppgifter att skydda och vårda sjuka. Johannitordens hospital i Jerusalem var vid mitten av1ioo-talet så omfattande, att det kunde rymma2,000 sjuka. Den första sjuksköterskeorden stiftades 1225i Marburg av Elisabet, lantgrevinna till Thuringen. (De nuv. elisabet-systrarnas sammanslutning grundades dock först1842i Neisse, Schlesien.) Med1200-talet synes en mera ordnad s. ha kommit till stånd, och större sjukhus grundades, däribland Hötel-Dieu i Paris, Bartolomeushospitalet i London och det av påven Innocentius III1204upprättade sjukhuset Santo Spirito i Rom. Särsk. spetälskevården var föremål för intresse, och ett stort antal härbärgen för dylika inrättades, så att i mitten av1200-talet det enl. uppgift funnits icke mindre än19,000dylika i Europa. Det var särsk. franciskanorden, som ägnade sig åt spetälskevården. I Sverige funnos vid tiden för reformationen många s.k. helgeands-hus och hospital för vård av spetälska, kroniskt sjuka och sinnessjuka. Det äldsta sjukhus, som omtalas i Sverige, var hospitalet i Skänninge. Från mitten av1800-talet inträdde en uppblomstring av s.1836stiftades av pastor T. Fliedner i Kaiserswerth i Tyskland den första verkliga läroanstalten för sjuksköterskor, vilken gav upphovet till den nu | existerande diakonissverksamheten. Den mest bemärkta av pastor Fliedners elever var Florence Nightingale*. Den hedersgåva av50,000£, som engelska nationen överlämnade till henne, använde hon till inrättande av den berömda sjuksköterskeskolan S:t Thomassjukhusct i London. Ang. Röda korset se d.o. I modern mening skiljer man i fråga om s. mellan öppen och sluten sådan. Sluten kallas all anstaltsvård. S. är dels civil och dels militär. Civil s. meddelas åt samhällets icke i armén el flottan tjänstgörande inv. Denna handhas under Medicinalstyrelsens* allmänna överinseende av den s.k. civila sjukvårdspersonalen, omfattande dels tjänsteläkare, anställda i statens, landstingens el. kommunernas tjänst, dels enskilt praktiserande läkare, samt dessutom tandläkare, sjukgymnaster, fältskärer, barnmorskor och sjuksköterskor. Genom allmänna läkarinstruktionen av19/i2 1930reglerades i:e provinsial-, provinsial-, extra provin-sial-, stads-, stadsdistrikts-, köpings- och munici-palläkarnas samt de enskilt praktiserande läkarnas skyldigheter och rättigheter. Särskilda författningar el. instruktioner finnas för lasaretts- och övriga sjukhusläkare, järnvägsläkarc, fängelseläkare m.fl. Anställda i Statens cl. kommunens tjänst funnos vid1950års utgång24i:e provinssialläkare,516provinsial- och extra provinssialläkare samt197stads-, stadsdistrikts-, köpings- och municipallä-kare. Antalet läkare vid lasarett och därmed jämställda anstalter var1,863.Hela antalet läkare i Sverige var4,631.Antalet tandläkare vid samma tid var3,430.Omkr.13,000sjuksköterskor voro i aktiv tjänst, därav1,283distriktssköterskor och163dispensärsköterskor. Av sjukvårdsinrättningar funnos vid1951års början686st, näml.128länslasarett el. motsv. större sjukhus,77sjukstugor,75epidemisjukhus och406andra sjukvårdsanstalter, ss. sanatorier, barnsjukhus, enskilda sjukhus och sjukhem m.m. Epidemisjukvården reglerades genom epidcmilagen av19/a1919(se Epidemisjukhus). — Den militära s., vars klientel är all inom armén, marinen och flygvapnet anställd personal, handhas i fredstid av fältläkarkåren, marinläkarkåren och flygläkarna. Den slutna militära s. utövas vid reg.- och garnisonssjuk-huscn el., där sådana saknas, vid civila sjukhus. Den militära s. i fält omfattar dels den officiella (se Underhållstjänst) och dels den frivilliga (se Röda korset).

Kategorier: funnos, hospital, läkare, sjuka, sjukhus, vård

Sjukvagn, järnvägsvagn

Sjukvagn, järnvägsvagn för transport av sjuka. Vid Statens järnvägar finnas för civilt bruk s. med plats för tre sjuka jämte vårdare. Avgiften för att få begagna dessa vagnar är synnerligen låg: två3klass biljetter för den sjuke och en för vårdaren. Läkarintyg om att transporten behöver ske i s. erfordras. SJ äger även en större typ av s., som får användas i internationell trafik.

Kategorier: järnvägsvagn, läkarintyg, sjuka, sjuke, sjukvagn, vårdaren

Sjukhem, större

Sjukhem, större el. mindre anstalt, avsedd för vård åt sjuka under förhållanden närmast motsv. vård i hemmen, men som genom sin utrustning och organisation har möjligheter att bereda bättre vård. S. kunna vara dels privata, dels anordnade av kommuner och myndigheter. Sophiahemmet* i Stockholm motsvarar närmast allmänt sjukhus men med säregen organisation. För vård av kroniskt sjuka ha inrättats ett flertal s. i landet med vid 1950års utgång5,075 platser fördelade på114s.

Kategorier: organisation, säregen, sjuka, sjukhem, sjukhus, vård

Sista

Sista smörjeisen(lat.u’nctio extre’ma)kallas romersk-katolska kyrkans dödssakrament. Det meddelas åt vuxna, svårt sjuka kyrkomedl., helst av församlingsprästen (i nödfall av annan präst). Det består däri, att prästen under bön, handpåläggning och med en särskild utdelningsformel smörjer den sjuke med invigd olja på ögon, öron, näsa, mun och händer (motsv. de fem sinnena) samt på fötterna, vilket dock kan få underlåtas (förr blevo män även smorda över länderna). Verkan är enl. kyrkans lära syndaförlåtelse och, om det är Guds vilja, tillfrisknande. S. går tillbaka på den ur-kristnaseden att smörja sjuka med olja och genom bön söka åstadkomma deras tillfrisknande (Mark.6:13,Jak.5:14).Den förekommer som sakrament I även i den ortodoxa kyrkan, ehuru under en vida ! rikare ritual; här skola t.ex. i regel7präster närvara. — Litt.: A. J. Kilker, “Extreme unction”(1926).S.N.

Kategorier: kyrkans, olja, sjuka, tillbaka, tillfrisknande, vilja

Sieveking

Sieveking [zii-j, Amalie, tysk filantrop(1794 —1859),började, då en koleraepidemi 1831härjade i Hamburg, att vårda de sjuka, organiserade sedan kvinnor för att taga hand om fattiga, sjuka och gamla i staden (Weiblicher Verein fur Armen- und Krankenpflege) och blev härigenom cn banbryta-re för den kvinnliga diakonien. — Litt.: J. H. Ekendal, “A. S.”(1857,sv. övers, av självbiogr. partier i S:s uppbyggelseskrifter).

Kategorier: armén, banbryta, härigenom, sieveking, sjuka, verein

Schizofreni’

Schizofreni’ [skitså-] (till grek.schiz’ein,klyva, ochfren,själ) el.demen’lia praecox,den vanligaste sinnessjukdomen, av vilken2/s av alla sinnessjuka lida. S. betraktas numera av många psykiatrer ej som en välavgränsad, enhetlig sjukdom utan snarare som en grupp sjukdomstillstånd med vissa gemensamma drag och sannolikt en gemensam el. i varje fall likartad ärftlig bakgrund. Omkr.1°/o av alla individer, som födas, riskera att sjukna i en schizofren sinnessjukdom före 50års ålder. Det samtidiga antalet sjuka i cn befolkning är naturligtvis betydligt mindre, eftersom många avlida före 50.års ålder, insjuknandet kan äga rum när som helst mellan15 och50år (undantag finnas naturligtvis), de sjuka ha en betydligt kortare livslängd än friska i molsv. ålder, och slutl. tillfriskna cn del. Trots detta vårdas dagl. över21,000schizofrent sjuka på svenska psykiatriska sjukhus, vilket utgör icke mindre än75°/o av totala antalet vårdade. Under det att den allmänna risken att sjukna i s. är c:a1°/o, föreligga följ. väsentligt högre risker för nära släktingar till en schizofrent sjuk, näml. för halvsyskon c:a7°/o, för helsyskon c:a14%,för två-äggiga tvillingsyskon likaledes c:at4°/o och för enäggiga85°/o. Insjukningsriskcn för barn till schizofrent sjuka har beräknats till10—15%. —S. kan uppträda som en mer el. mindre akut insättande sjukdom hos förut veterligen friska individer men förekommer även som cn rcaktiv psykos efter starkare kroppsliga el. själsliga påfrestningar hos personer av en s.k. schizoid karaktärstyp, hos vilka redan tidigare funnits drag, liknande symtomen vid s. (jfr Karakterologi, sp.784).Störningar i ämnesomsättningen och inre sekretionen ha på sista tiden kommit i förgrunden vid diskussionen om utlösande orsaksfaktorer vid s., och en livlig forskningsverksamhet pågår inom dessa områden. S. börjar vanl. i åldern18 —25år men kan uppträda även senare och förekommer i sällsynta fall redan i barnaåldcrn. Tidiga symtom vid s. äro en tilltagande kontaktrubbning, som försvårar umgänget med andra människor, en subjektiv känsla hos den sjuke av att han själv el. omgivningen förändras på ett ödesdigert sätt, ofta i förening med skräck och ångest, “kataslrofkänsla”, en förändring av känslolivet, som utåt yttrar sig i känslokyla, omväxlande med ömtålig överkänslighet samt ej sällan föreställningar hos den sjuke, att han är föremål för särskild observation och förföljelse av ett el. annat slag från omgivningens sida. I mera framskridna fall uppträda de splittringsfenomen i den psykiska verksamheten, som föranlett E. Bleuler att ge sjukdomen namnet s. Förändringar i associationsförlopp och logik, som för den sjuke framstå som naturliga och lättförståeliga, göra det omöjligt för omgivningen all följa hans tankegång, särskilt som han använder sig av nya symboler för begrepp och föreställningar, ibland även av ordnybildningar. Den sjuke kan vidare uppleva sina egna föreställningar som främmande, t.ex. i form av syn-el. hörselhallucinationer, el. kan som en utomstående iaktta sitt eget uppträdande. Katatona symtom (se Katatoni) dominera symtombildcn vid en del former av s. Under slutstadierna av sjukdomen uppkommer ett demenstillstånd med framträdande slöhet och självförsjunkenhet (autism). Denna de-meus hos unga patienter låg till grund för det namn,demenlia praecox,som E. Kraepelin gav sjukdomen. — Alltefter förloppstyp och huvudsaklig symtombild brukar man urskilja följ. huvudtyper av s.:’ hebefreni* med underformendementia shnplex,katatoni och paranoid s. Den sistn. uppträder i allm. först i40-årsåldcrn och karakteriseras av tankevillor, hänsyftnings- och förföljelseidéer, ej sällan i förening med storhetsidéer. Splittringsfenomen och andra mera typiska schizofrena symtom kunna saknas, varför omgivningen ej alltid förstår, att en sjukdom föreligger, utan kanske rent av låter sig övertygas av den sjukes med stor intensitet hävdade uppfattning. Denna form brukar ej leda till djupare demens (jfr Involutionspsykos). — Tidigare betraktades s. i de allra flesta fall som obotlig, men på senare tid ha behandlingsformer framkommit, som i tidiga fall kunna ge goda resultat. I första rummet användes insulinchockbchandling*, men även elektrochockbehandling* kommer till användning i därför lämpade fall. Hos patienter med besvärande impulsiv aggressivitet har lobo-tomi* ej sällan visat sig vara en värdefull behandlingsmetod, som gjort det möjligt att vårda patienten under friare former. Mot demensens tilltagande slöhet och självförsjunkenhet har sedan gammalt använts sysselsättningstcrapi, och många svårt sjuka patienter utföra ett träget och skickligt arbete på sjukhusens verksläder el. på sjukavdelningarna.J.A.B.;B.G.

Kategorier: ålder, omgivningen, patienter, sjuka, sjukdom, sjuke

Nästa sida »

Sök artikel: