Sabbatsbergs vård-

Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem, av Stockholms stads fattigvårdsnämnd ägt vårdhem för kroniskt sjuka, omfattande 363 platser.

Kategorier: kroniskt, platser, sabbatsbergs, sjuka, vård, vårdhem

Rots

Rots [råts] (ty.Rotz,av fhty.(h)roz,nässlem; besl. med grek.kor’yza,snuva), s n i p, en hos hästsläktet uppträdande smittsam sjukdom, som endast sparsamt förekommit i Sverige. Sjukdomen betingas av ett specifikt smittämne, som förekommer i näsflöde och var från r.-sår hos sjuka djur och i regel överföres genom foder och dricksvatten. Sjukdomen har ett långsamt förlopp; dess främsta symtom äro flöde, vanl. från ena näsborren, av ett gråvitt, sedermera varblandat slem, vidare i nässlemhinnan små runda knutor, som sönderfalla och efterlämna sår med spräcklig botten och upphöjda kanter, vilka småningom läkas, efterlämnande stjärnfor-miga ärr. Körtlarna i ganaschrännan svälla och kännas som hårda, oömma, icke förskjutbara svulster under huden. Även i lungorna kunna dylika knutor och sår uppstå. En annan form av r. är s.k. s p r i n g o r m, svulster i el. under huden, som sönderfalla till kraterliknande sår, likaledes avsöndrande ett gult, klibbigt var. Allmäntillståndet hos sjuka djur försämras småningom, djuren magra av och dö regelbundet. Mot sjukdomen äro legala åtgärder föreskrivna. I sällsynta fall angripes även människan, alltid genom smitta från sjuka djur. I en del fall är sjukdomsförloppet akut, ledande till döden inom några dagar, med hög feber, stark allmänpåverkan, led- och muskelsmärtor, uppkomst av sårnader och abscesser i hud och slemhinnor. I andra fall är sjukdomen mera kronisk, ofta utdragen över år, med obestämda ledbesvär, sår och abscesser med dålig läkningstendens och ofta benägenhet för utbredning, feberperioder. Ej sällan angripas även skelett och lungor. I ung. hälften av de kroniska fallen för sjukdomen småningom till döden. Någon effektiv behandling är ej känd.V.Mr;A.G.

Kategorier: abscesser, djur, sjuka, sjukdomen, småningom, sönderfalla

Farmakodynami’k, läran

Farmakodynami’k, läran om läkemedlens verkningar på den friska och sjuka organismen. Denna vetenskap räknar sitt ursprung från1700-talet men började först under 1800-talct nå fram till mera användbara resultat. Först genom den experimentella fysiologiens utveckling möjliggjordes en experimentell f. på djur el. djurorgan, och den syntetiska kemiens uppblomstring under 1800-talets slut gav nya möjligheter till farmakodyna-misk forskning. Av stor vikt är att pröva läkemedlens verkan ej blott på sjuka utan också på friska. Känsligheten hos dessa båda grupper är ofta betydligt olika, reaktionssättet kan vara starkt avvikande o.s.v. F. måste anses ännu befinna sig i ett ganska tidigt begynnelsestadium.E.L.Bn.

Kategorier: farmakodynamik, forskning, friska, läkemedlens, läran, sjuka

Psykisk smitta, benämning

Psykisk smitta, benämning på det fenomen, att ett psykiskt symtom kan överföras till annan person, t.ex. att vårdaren kan bli offer för samma tankevilla som den sjuke cl. att viss art hysteriska anfall kunna bli vanliga på en psykiatrisk vårdavd., sedan patienterna sett en av de sjuka få sådana anfall. Det har också livligt diskuterats, om p. gör sig gällande vid masspsykologiska fenomen och masspsykoser, ss. Sankt Veitsdansen.

Kategorier: anfall, fenomen, livligt, psykisk, sjuka, smitta

Process-sjuka,paran’oia quer^ulans,en form

Process-sjuka,paran’oia quer^ulans,en form av paranoia*. Vid p. behärskas den sjuke, kverulanten, av den fixa idén, att han blivit orätt behandlad av domstol el. annan myndighet och söker med sjuklig oresonlighet och påstridighet skaffa sig rätt genom överklaganden el. nya processer, vilkas förande snart blir hans enda livsintresse.

Kategorier: paranoia, påstridighet, process, quer, sjuka, ulans

Exstirpe’ra

Exstirpe’ra (lat.exslirpa’re,avstirps,rot, m.m.), eg. ss. förr: utrota; djuprensa (jord);med.,avlägsna ur kroppen svulster, sjuka vävnader och organ. — Subst.: exstirpati o’n.

Kategorier: exstirpati, exstirpera, organ, sjuka, svulster, vävnader

Evakue’ra

Evakue’ra (lat.evacua’re,uttömma, tillvac’uus,tom), utrymma, tömma på invånare o.d., draga bort sina trupper från (se Utrymning); frigöra (sjukhus o.d.) genom bortförande av sjuka och sårade; pumpa el. suga ut (i fråga om luft el. annan gas, se Vakuum).

Kategorier: bortförande, evakuera, pumpa, sårade, sjuka, sjukhus

Klini’k

Klini’k (till grek.kli’ne,säng), eg. sjukhus el. sjukavd., där medicinsk undervisning meddelas med dc sjuka som omedelbart studieobjekt. Äro de sjuka ej intagna å vårdanstalt utan endast besöka undervisningsanstalten för undersökning och behandling, kallas den poliklinik. På senare tid ha beteckningarna tagits i bruk för allmänna el. privata inrättningar, där intagna sjuka erhålla vård (klinik), el. lokaler, där besökande sjuka undersökas och behandlas (poliklinik), utan att undervisning där meddelas. — Adj.: k 1 i’n i s k, p o l i-k 1 i’n i s k.Wk.

Kategorier: intagna, klinik, meddelas, poliklinik, sjuka, undervisning

Ornithos

Ornithos [-å's], o r n i t o s,ornilho’sis(av grek.ornis,gen.or’nithos,fågel), “fågelsjuka”, se Papegoj-sjuka.

Kategorier: fågelsjuka, ornilhosis, ornis, ornithos, papegoj, sjuka

Difteri’

Difteri’ (till grek.difthiYa,hud), en akut, smittosam sjukdom, framkallad av difteribacillen ochjkännetecknad av niembranliknande beläggningar på stället för infektionen och av specifika toxiska allmänsymlom. Sjukdomen var sannolikt bekant för antikens läkare. Aretaios från Kappadocicn har redan i i:a årh. e.Kr. beskrivit den. Under2:a årh. var det i sht lokalisationen till struphuvudet, som karakteriserade den epidemiartat uppträdande sjukdomen. Svåra epidemier härjade på iöoo- och 1700-talen i Spanien, Italien och Tyskland. I Sverige omtalas cl. först vid mitten av1700-talet. Under den stora epidemien i Frankrike1825lämnade P. Brctonneau, stödd på noggranna kliniska iakttagelser och talrika obduktioner, en klassisk beskrivning av sjukdomen, där han sammanfattade dess olika former och loka-lisationer i ett begrepp samt präglade namnetdif-teri’tis.Difteribacillen (se Bakteriologi, sp. ‘i53)beskrevs först av Klebs1883 och renodlades1884av Löffler. Roux och Yersin framställde1888ur renkultur av difteribaciller det specifika difteri-giftet, difteritoxin, och kunde därmed framkalla de karakteristiska diftcriförlamningarna på djur. Kännedomen om bacillen och dess gift möjliggjorde1890v. Behrings storverk, framställandet av det specifika botemedlet mot d., difteri-antitoxinet, det s.k. difteriserum (se sp.411). —I). är en smittosam sjukdom. Huvudkällan för smittan är människan. Smittämnet överföres ant. direkt från individ till individ genom droppinfektion cl. indirekt genom föremål, ss. näsdukar, på vilka dc mot intorkning motståndskraftiga bacillerna kunna hålla sig livsdugliga under lång tid. Ibland kan smittan spridas genom näringsmedel; så ha t.ex. mjölk-epidemier förekommit, där man kunnat påvisa difteribaciller i svalg el. näsa på personer, som mjölkat el. hanterat mjölken. Efter numera införd pasteurisering av mjölken är dylik spridning av d. ovanlig. Bacillerna försvinna olika fort hos de sjuka. T75%av fallen äro de borta efter3—4veckor, rnen hos ung.10%finnas dc fortfarande efter 6 veckor. Smittofara finnes sålunda icke endast i sjukdomens akuta stadium utan ofta i veckor och månader därefter. Ej sällan kan man påvisa baciller hos personer, som icke alls varit sjuka cl. sjuknat mycket lindrigt, s.k. bacillbärare, vilkas smittofarlighet spelar en stor roll för sjukdomens spridning. D. kan angripa alla åldrar; mest mottagliga äro dock barn i åldern26 år. Sjukdomen förekommer i alla klimat men särsk. i tempererade och nordliga zonen. Inkubationstiden angives till2—7dagar. D. är oftast lokaliserad till svalget, ej sällan till näsan el. struphuvudet. Mera ovanliga lokalisationer äro ögats bindhinna, de kvinnliga könsorganen (mest hos små flickor), navelsåret hos nyfödda samt huden, om den förut skadats genom sår, eksem e.d. Svalgdifteri börjar oftast plötsligt med feber och halssmärtor. Vid mycket lätta fall ser man endast en viss rodnad av svalget, och diagnosen kan då endast sättas genom bakteriologisk undersökning. I andra fall framträda ganska fort efter insjuknandet gråvita fläckar på mandlarna. Dc gå i början ganska lätt att lossa, sedan endast med svårighet och lämna då efter sig en blödande yta. De gråvita fläckarna kunna flyta samman och täcka då som en mer el. mindre tjock membran el. päls cn större el. mindre yta av mandlarna. 1 svårare fall överskrida beläggningarna mandlarna, krypa över främre gombågarna, breda ut sig över mjuka gommen, omgiva tungspenen och kunna slutl. efter några dagar täcka även hårda gommen ända fram till tandraden. De difteritiska beläggningarna kunna även breda sig bakåt, över bakre gombågarna, bakre svalgväggen och upp i näsrummet. Dessa svåra fall med utbredda beläggningar ha oftast äggvita i urinen. Hos dem är svalget betydligt svullet, likaså finnes en stark svulst av körtlarna på halsen nedom och bakom underkäken, så att patienten kan se ut, som om han hade pås-sjuka. Ofta känner man ur munnen en karakteristisk, äckligt stinkande lukt. Ej sällan förekomma i dessa svåra fall blödningar i huden, som i regel varsla om en ogynnsam utgång av sjukdomen. Förloppet är mycket växlande. De lindriga fallen kunna tillfriskna av sig själva. Om beläggningar finnas, stötas de av inom några dagar. Vid de svårare fallen däremot löper patienten alltid stor risk. Utan behandling sluta många av dessa med döden. I de svåraste fallen ligger enda utsikten att rädda patientens liv i en skyndsam och energisk serumbehandling; trots behandling sluta tyvärr ej få av dc svåra fallen med döden. Denna kan inträda under sjukdomens första dagar, då patienten dör på gr. av giftets inverkan på hjärtat och kärlsystemet. I andra fall går den lokala processen tillbaka, svullnaden minskas, febern viker, beläggningarna stötas av, och patienten kan cn tid glädja sig åt ett täml. gott välbefinnande. Efter några veckor kunna emellertid tecken till hjärt-svaghet inställa sig, och patienten avlider i cn del av dessa fall plötsligt el. småningom i den av giftet framkallade hjärt- och kärlförlamningen. Andra av toxinet framkallade symtom äro förlamningar av olika muskelgrupper, som framträda under sjukdomens senare förlopp. Vanligast är förlamning av mjuka gommen, vilket visar sig i att patienten talar genom näsan och att flytande föda kommer fram genom denna. Vanlig är även förlamning av ögats ackommodalionsmuskulatur, varigenom patienten ej kan se tydligt på nära håll. t.ex. att sy el. läsa, men väl på avstånd. Förlamningar kunna dessutom uppträda i övriga av kroppens muskler, i armar el. ben, i bål- och bröstmuskulatur. Om patienten överlever sjukdomen, bruka dessa förlamningar småningom spårlöst försvinna. N ä s d i f t e r i uppstår oftast i anslutning till en svalgdifteri, men förekommer ej sällan, i sht hos spädbarn, som en självständig sjukdom. Den karakteriseras av cn ofta ensidig snuva med en blodig och varig avsöndring, som fräter näsans omgivning, vilken härigenom blir svullen och sårig. S t r11p d i f t c r i,croup,krupp el. äkta stryp-sjuka, utbildas också i regel i anslutning till en svalg- el. näsdifteri men kan även vara primär, d.v.s. uppstå direkt i struphuvudet utan svalg- el. näsdifteri. Sjukdomen börjar smygande med heshet och skrällande hosta och småningom alltmera tilltagande svårighet att andas. Denna kan fortskrida, tills den sjuke dör i kvävning, om icke dessförinnan lufttillträde beredes genom operation. Ibland ser man dock, att processen stannar och återbildas ant. någon gång av sig själv cl. efter serumbehandling, utan att operation behöver företagas. Jfr Bronkialkrupp.

Kategorier: fallen, patienten, sällan, sjuka, sjukdomen, sjukdomens

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: