Struphuvudets

Struphuvudets sjukdomar.Medfödda förändringar i s. i form av hinnbildningar äro sällsynta. Vanligare äro de uttryck för ärrskrumpningar (Ia-rynxstenos) i anslutning till djupgripande inflammationer, särsk. efter difteri och syfilis el. efter mekaniska skadegörelser, t.ex. olycksfall el. operativa ingrepp. Symtomen kunna vara andningsbesvär el. försvårad ljudbildning. Behandlingen är uteslutande kirurgisk. — Yttre våld kunna hos äldre, där brosken ofta äro mer el. mindre förkalkadc och på grund härav sköra, giva anledning till brott på struphuvudbrosken (broskfrakturcr), vilkas symtom äro beroende på de samtidiga mjukdelsskadorna. Allvarligast är hotande kvävning på gr. av blödning el. svullnad i slemhinnan (larynxödem, glottisödem). Vid öppna sårskador tillkommer utom risken för förblödning på gr. av det nära sambandet mellan s. och dc stora halskärlen alltid faran för inandning av blod i lungorna med lätt inträdande

Kategorier: allvarligast, hotande, kvävning, slemhinnan, struphuvudets, svullnad

Stafylom

Stafylom [-å'm](stapliylo’iua),utbuktning på ögat, vanl. av mörk färg. S. är följdtillstånd efter perforerande skada el. inflammation i slemhinnan, varigenom cn del av ögats vägg försvagas och ger efter för det intraokulära trycket.

Kategorier: ögats, slemhinnan, stafylom, trycket, vägg, varigenom

Smakorgan

Smakorgan äro hos människan företrädesvis tungan och till någon mindre del slemhinnan på gom och mandlar. På tungan är s. koncentrerat till de s.k. smakpapillerna, vilka finnas av 2 olika slag, näml. dels de över slemhinnans yta utskjutande tråd- cl. svampformade papillcrna, särsk. rikliga å tungans främre del, dels de i nivå med slemhinnan liggande men från omgivningen genom en vallgravsliknande. insänkning skilda s.k. vallpapillcrna, särsk. rikliga å tungans bakre del. På papillerna utgöras de egentliga s. av de s.k. smaklökarna, d.v.s. i slemhinneytan befintliga lökformiga anordningar av epitcl-celler, vilka stå i intim förbindelse med smaknervernas finaste förgreningar. Se Smaksinne.A-U.

Kategorier: bakre, rikliga, slemhinnan, smakorgan, tungan, tungans

Faryngi’t, gemensam beteckning

Faryngi’t, gemensam beteckning för olika former av inflammationer i svalgslcmhinnan. F. kan vara akut el. kronisk och är i förstnämnda fallet ofta ett delsymtom av en allmän infektion i näsans, svalgets och luftrörens slemhinnor (förkylning). Vid den kroniska formen kan slemhinnan ant. vara säte för en abnorm förtunning (atrofisk I f.) el. också motsatsen, en diffus cl. ofta härdfor-mig förtjockning. Behandlingen riktar sig i första hand mot ev. utlösande moment, varbildningar i näsans bihålor, mandelinflammationer, missbruk av alkohol och tobak etc. Därjämte måste direkt lokalbehandling av den förändrade slemhinnan göras, penslingar med olikartade ämnen.TSg.

Kategorier: faryngit, gemensam, hand, näsans, slemhinnan, utlösande

Kräksalt,

Kräksalt, kr åk vins ten, kalium a ntimo-n y 11a r t r a t, COOK • CHOH • CHOH • COOSbO • • V* H20,kalii stibyli tartras,vitt, tungt kristallpulver, utan lukt, lösiigt i vatten, nästan olösligt i sprit. K. framställes genom upphettning av en vinstenslösning (monokaliumtartrat) med antimontrioxid. K. åstadkommer i mindre doser ökad salivavsöndring och sekretion från bronkial-slemhinnan i doser om2—5cg kräkningar. Det användes mest i veterinärpraktiken. I färgtekniken användes k. som bets tills, med garvsyra för att fixera vissa basiska färgämnen på bomull. — Kräksaltvin, k r åk v i ii, a n t i m o n v i n,vi-num stibia’tum,är en lösning av1d. k. i250d.

Kategorier: bronkial, choh, doser, kräkningar, kräksalt, slemhinnan

Divertik’el

Divertik’el (av lat.devertic’ulum,eg. avväg, avdever’tere,vika av), bråckliknandc utbuktning av slemhinnan i ett hålorgan. Stundom äro i denna utbuktning samtliga vägglager engagerade (äkta d.), stundom bestå de endast av slemhinnan, som tränger sig fram genom luckor i det utanför liggande muskellagret (falsk d.). Vanligast äro d. i matsmältningskanalen och i urinblåsan. De från den senare utgående d. kunna bli ganska stora och äro ofta endast med en trång mynning förenade med blåsans lumen. D. i matsmältningskanalen äro lokaliserade särsk. till matstrupen (dels som ofarliga traktionsdivertiklar, dels som ofta ödesdigra, krävliknandc pulsionsdivcrtiklar), till tolv-fingertarmen (där dc kunna gc upphov till blödningar), till tunntarmen (den s.k. Meckels d. å nedre delen av tunntarmen) och till S-formade tjocktarmen (där dc kunna bli säte för inflammationer, d. s.k. d i v e r t i k u 1 i t e r).A-U.

Kategorier: divertikel, matsmältningskanalen, ofarliga, slemhinnan, tunntarmen, utbuktning

Schematisk teckning

Schematisk teckning av ett från vänster lill höger gående vertikal snitl genom kraniet i näshåleregionen. den undre näshålan finnes sålunda den undre näsgången, och till denna öppnar sig en kanal(ductus nasolacrima’lis),som förbinder näshålan med ögonhålan och genom vilken kanal tårvätskan kan strömma ned i näshålan. Mellan den undre och den mellersta näsmusslan befinner sig den mellersta näsgången, till vilken käkhålan, dc främre silbenscellerna och en inom pannbenet(os frönta’le)belägen bihåla, pannhålan(sinus f rontalis),tömma sig. Till den övre, ovanför den mellersta näsmusslan liggande näs-gången öppna sig de bakre silbenscellerna och kilbenshålan. Vid födelsen äro n:s bihålor blott antydningsvis anlagda, men under den fortsatta levnaden utvecklas och förstoras de på ett individuellt mycket skiftande sätt. — Slemhinnan i näshålan är ej enhetlig utan varierar till sin karaktär alltefter lokalisationen. I den allra främsta delen av näshålan i närheten av näsöppningarna(vestib’ulum)liknar den ytterhuden och är blott obetydligt modifierad, och vi finna här såväl plattepitel som hår och körtlar. T regionerna längre in(reg’io respirato’ria)uppträder i stället ett flerradigt cylinderepitel, försett med små flimrande, fina hårbildningar (cilier), vilkas rörelser åstadkomma en transport av slem och dammpartiklar i riktning mot svalget. Överallt i denna del av slemhinnan finnas talrika såväl slemkörtlar som körtlar med mera tunnflytande sekret. På vissa ställen, t.ex. på näsmusslorna, finnes dessutom en egenartad svällvävnad, som kan fylla sig starkt med blod och därigenom förtränga luftpassagen.Regio respiratoriaintar den största utbredningen i näshålan och omfattar hela slemhinnan med undantag förvestibulumoch det lilla område i n:s översta del, som representerar det specifika luktorganet(regio olfactoria).Jfr Luktorgan. ,C.H.H.

Kategorier: mellersta, näsgången, näshålan, regio, silbenscellerna, slemhinnan

Divertik’el

Divertik’el (av lat.devertic’ulum,eg. avväg, avdever’tere,vika av), bråckliknandc utbuktning av slemhinnan i ett hålorgan. Stundom äro i denna utbuktning samtliga vägglager engagerade (äkta d.), stundom bestå de endast av slemhinnan, som tränger sig fram genom luckor i det utanför liggande muskellagret (falsk d.). Vanligast äro d. i matsmältningskanalen och i urinblåsan. De från den senare utgående d. kunna bli ganska stora och äro ofta endast med en trång mynning förenade med blåsans lumen. D. i matsmältningskanalen äro lokaliserade särsk. till matstrupen (dels som ofarliga traktionsdivertiklar, dels som ofta ödesdigra, krävliknandc pulsionsdivcrtiklar), till tolv-fingertarmen (där dc kunna gc upphov till blödningar), till tunntarmen (den s.k. Meckels d. å nedre delen av tunntarmen) och till S-formade tjocktarmen (där dc kunna bli säte för inflammationer, d. s.k. d i v e r t i k u 1 i t e r).A-U.

Kategorier: divertikel, matsmältningskanalen, ofarliga, slemhinnan, tunntarmen, utbuktning

Menstruatio’n

Menstruatio’n (av lat.me’nstruus,månatlig), m å-nadsblödning, reglering, en regelbunden process hos kvinnan och de högre apdjuren, tjänande könsorganens förberedelse till en ev. befruktning. M. är beroende av ovariernas verksamhet. En äggblåsa, graafsk f o 1 1 i k c 1*, brister en gång i mån. (o v u 1 a t i o n), varvid det i blåsan befintliga ägget kommer ut i äggledaren och av denna föres till livmodern. I denna har under liden mellan två ovulationer pågått en regelbunden förändring, visande sig däri, att slemhinnan blivit allt tjockare, blodrikare och körtelrikare, varigenom den förberetts för äggets ankomst. Har detta icke befruktats, behöves icke den i slemhinnan samlade näringen, vilken livmodern då befriar sig från genom avstötning av en del av slemhinnan samt blödning, vilken avgår utåt genom slidan. Om däremot ägget på sin väg till livmodern befruktats, inbäddas det i slemhinnan och begagnar den däri samlade näringen, varför också menstruationsblöd-ningen uteblir. Efter m:s el. havandeskapets slut påbörjas samma periodiska arbete i slemhinnan på nytt, så att den vid nästa ovulation är färdig att mottaga ett nytt ägg. — En menstruationsblöd-ning är alltså tecken till, att ett obefruktat ägg avgått. — Tiden mellan ovulation och m. växlar något individuellt, men uppgår i allm. till 10—12 dagar. I den äggblåsa, som brustit, bildas en körtel-liknande kropp, den gula kroppen(corpus lu’teum),vars funktion nu blivit bättre känd. Den utgör, möjl. med tillhjälp av andra endokrina organ, orsaken till livmoderslemhinnans förändringar; vid inträdd graviditet utvecklas den starkare och påverkar äggets inbäddning. Den kvarstår dock endast en kortare tid. — Menstruationsblödningen är själv endast det utåt synbara symtomet av men-struationsprocessen, som ingriper i hela organismen. Sålunda är temp. vanl. förhöjd före m., ämnesomsättningen är påverkad, nervsystemet känsligare och ofta även arbetsförmågan nedsatt. Härtill sällar sig ofta cn känsla av tyngd och svullnad i underlivet, som kan stegras till verkliga smärtor (d y s m e n o r r é), vilka visserligen icke äro farliga men kunna bli mycket prövande, icke minst genom den månatliga upprepningen och för kvinnor med arbetsanställning utanför hemmet; kunna i de flesta fall hävas genom lämplig behandling. — M. börjar i vårt klimat oftast i14—15-års åldern(menar’che~)men kan komma både tidigare och senare, utan att detta behöver antyda något abnormt. I varmare klimat börjar den vanl. tidigare. Menstruationsblödningen pågår ung.46dagar, ibland längre el. kortare. Blodmängdcn växlar betydligt hos olika individer. Om blödningen är så riklig el. räcker så länge, att kvinnan efteråt känner sig trött och kraftlös, är detta abnormt. Sådana s.k. menorragier (jfr Metrorragi) kräva undersökning av läkare. Däremot är uteblivandet av m. (amenorré*) i allm. icke farligt och kan, utom vid graviditet, inträda av många anledningar, ombyte av vistelseort el. arbete, psykiska orsaker o.s.v. — M. upphör småningom vid45—50års ålder (m e-n o p a u s; se Klimakterium), men även denna tid växlar. Linder en kvinnas liv inträda alltså c:a400ovulationer. Av vikt att känna är, att en blödning efter menopausen aldrig beror på att m. återinträtt, utan antyder något abnormt, som kräver snar undersökning av läkare.E.E-M.

Kategorier: abnormt, befruktats, livmodern, samlade, slemhinnan, växlar

Blindtarmsinflammation,appendicVtis,i allmän bemärkelse

Blindtarmsinflammation,appendicVtis,i allmän bemärkelse en inflammation i blindtarmens mask formiga bihang,appen’dix vermicida’ris*,i undantagsfall i blindtarmens egen vägg (t y f 1 i t). B. framkallas av bakterier, vilka ant. från tarmen själva angripa slemhinnan el. också via blod- el. lymfbanor föras dit. På gr. av den rikliga förekomsten av lymfoid vävnad i slemhinnan på detta tarmområde inträder raskt en betydande slemhinneansvällning, som fort kan leda till en fullständig avstängning av det maskformiga bihangets hålrum mot själva blindtarmen. På gr. härav kan det från den inflammerade slemhinnan avsöndrade va-ret ej rinna bort utan åstadkommer en allt kraftigare utspänning av organet, vilken hastigt kan leda till sådana förändringar i väggen, att en bristning blir följden. Härvid kan varet ant. uttömmas i fri bukhåla med diffus varig bukhinneinflamma-tion som följd el. också i form av en abscess samlas omkr. själva bihanget med mer el. mindre utbredd retning av bukhinnan i omgivningen. Det senare alternativet inträder, om, som ofta är fallet, redan vid inflammationens början tarmkäxet lagt sig skyddande kring det angripna tarmpartiet el. om det maskformiga bihanget ligger mer el. mindre inbäddat i sammanväxningar, ofta rester av förut genomgångna attacker, el. på annat sätt skyddat, t.ex. uppslaget bakom grovtarmen. Ej alltid behöver inflammationen vara så höggradig, att varbildning inträder. Många b. äro så lindriga, att blott en katarral retning av slemhinnan uppträder, en retning, som kan gå förbi utan att vålla kvarstående anatomiska förändringar å organet, men som ofta ger begränsade allvarliga skador, som resultera i väggsammanväxningar, strikturer el. fullständig igcnlödning av hålrummet. Dessa förändringar, framför allt de begränsade förträngningarna, strikturerna, predisponera i sin tur i hög grad för nya attacker. Symtomen på

Kategorier: förändringar, fullständig, inträder, retning, själva, slemhinnan

Sök artikel: