Zemun |zc’monl,

Zemun |zc’monl, ung.Zimony,ty.Semlin,stadsdel i Belgrad, Jugoslavien, till 1934 självständig stad, på Donaus h. strand, skild från huvuddelen av Belgrad genom Savas mynning; 28,074 inv. (1931). därav c:a 25% tyskar. Z. har läder- och textilindustri, frukt- och grönsaksodling. Flygstation. — Staden, från början romersk fästning, har varit mycket omstridd; på iöoo-talct låg den i ruiner, på 1700-talet befolkades den till stor del av tyskar.

Kategorier: belgrad, flygstation, staden, tyskar, zcmonl, zemun

Zaragoza

Zaragoza | baragå’ba], S a r a g o s s a, Aragoniens största stad och huvudstad i prov. Zaragoza (44,372 km2; 621,768 inv. 1951), Spanien, belägen på en fruktbar slätt på Ebros h. strand; 264,256 inv. (1951). Urspr. ett ibcriskt samhälle gjordes Z. 27 f.Kr. av kejsar Augustus till militärkoloni under namnetCaesarea AugusUa.Det kom på 400-talet under vandalerna, suevcrna och slutl. väst-goterna. 714 erövrades Z. av morerna och blev 1017 huvudstad i ett särskilt konungarike. Från 1118 hörde Z. till konungariket Aragonicn, var som dettas huvudstad den förnämsta staden i det kristna Spanien men gick, sedan de kristna rikena förenats 1479, tillbaka i betydelse. Staden omges ännu till större delen av de gamla murarna. T v. ligger citadellet Castillo de la Aljaferia (urspr. från 1000-talet), som varit både moriskt och ara-goniskt residens (nn kasern, arsenal m.m.). Befäst var också klostret Santa Engracia i s. Den gamla staden bevarar en ålderdomlig prägel. Jämte kyrkorna kvarstå åtskilliga adclspalats(solares).Katedralen La Seo (San Salvador) är uppförd i gotik, huvudsakl. från medeltidens slut, men har nyklas-sicistisk fasad från 1795. Vallfartskyrkan Nuestra Senora del Pilar (från 1600-talets slut) innehåller ett med skulpturer samt fresker av Goya utsmyckat kapell, där Heliga jungfruns alabasterstaty reser sig på marmorpelare. Vidare märkes börsen (La Lonja) i övergångsstil till renässans (1541—51). Puente de Piedra, en 7-bågig bro från 1447, leder över till förstaden Arrabal på motsatta flodstranden. Utanför gamla staden märkes på Calle del Coso torget Pläga del Espana, som är stadslivets centrum, samt den därifrån åt s.v. ingående breda avenyn Plaza de independencia. Z. är ärkebiskopssäte och har univ. (grundat 1474), konstakad. (grundad 1792), handclshögsk., vetcrinärinst., rundradiosta-tiou m.m. Z. är vidare järnvägsknutpunkt på linjerna Madrid—Barcelona, Huesca—Teruel och Valencia—Logrofio samt har livsmedels-, textil-, möbel- och maskinindustri.iP.;E.WJF.IIct.

Kategorier: huvudstad, kristna, slut, spanien, staden, zaragoza

Zara

Zara [ts-], off. Z a d a r, hamnstad i n.v. Dalmatien, Jugoslavien, på en strategiskt betydelsefull halvö vid Zadarkanalen av Adriatiska havet; 21,600 inv. (1948). Z. är känt från 300-talet f.Kr. som en befäst huvudort för den illy-riska stammen liburnerna och blev vid början av vår tidräkning en romersk koloni,Ja’dera.Under den slaviska folkvandringen på 6oo-talet trädde Z. i Salonas ställe som Dalmatiens huvudort, vilket den förblev till 1918. Z. tillhörde östromerska riket till o.iooooch därefter Kroatien och Ungern omväxlande med Venedig, som 1202 intog och skövlade staden med hjälp av franska kors-farare. 1409—1797 lydde Z. oavbrutet under Venedig, och dess kultur och språk äro alltjämt italienska. Från sistn. år till 1918 hörde Z. huvudsakl. till Österrike (1806—14 till Frankrike). Staden var sedan omstridd och cn tid internationa-liserad men kom 1921 genom Rapallofördraget, jämte andra italienska områden i Dalmatien, till Italien. Sedan slutet av 2:a världskriget tillhör Z. Jugoslavien. — Från romartiden kvarstå delar av de gamla murarna med ett par portar. Under den äldre kristna tiden var byggnadsverksamheten här livlig, och flera kyrkor tillkommo, några delvis ännu bibehållna. Den förnämsta av dessa är San Donalo, en rundbyggnad från 8oo-talct, vari nu det arkeologiska museet är inrymt (med bl.a. liburniska och romerska saml.). Katedralen S:ta Anastasia (S:ta Stosija), som började uppföras på 8oo-talet och fick sin nuv. utformning vid början av 1300-talet, är en praktfull byggnad medIromansk prägel. Fasaden är prydd med gallerier och rosettfönster, och i det inre märkas bysantinska mosaiker från 900- och 1000-talen. Byggnaden erhöll svåra skador under 2:a världskriget, vilka dock ha reparerats. Z. är romersk-katolskt ärkebiskopssäte samt har utom arkeologiskt museum vetenskapligt bibi. (130,000 bd), klosterbibi, med bl.a. många inkunabler, statsarkiv och etnografiskt museum. Flygstation. Havsbad. Tillverkning av likörcr, i sht maraschino, samt sardinkonserver; olivodling och fiske. — 25 km s.ö. om Z. ligger den nu obetydliga orten Z a r a v e c-c h i a (“Gamla Z.”), under medeltiden residensstad för de kroatiska kungarna.F.Hd.

Kategorier: huvudort, museum, romersk, staden, världskriget, zara

Zamoyski fzamå’jskJi], Zamojski, polsk adelsätt

Zamoyski fzamå’jskJi], Zamojski, polsk adelsätt (en gren i Österrike sedan 1791 grevlig) med ett stort antal framträdande medl. 1) Jan Z., politiker (1542—1605), blev efter univ.-stndier i Paris och Padova 1576 vicekansler ; och 1578 kansler och hade som sådan stor politisk makt. Bl.a. inverkade han starkt på valet av Henrik av Valois till konung (1573) och senare på valet av Stefan Båthory (1596). Z., som var cn glödande patriot och som till varje pris önskade utvidga rikets gränser, förde 1580 som storkronhetman krig mot Ryssland samt senare mot turkarna. Tack vare Z. blev Sigismund 1587 polsk konung, och under det följande kriget mot svenskarna i Östersjöprovinserna förde Z. befälet och återerövrade Livland samt 1602 staden Wesenberg, som intagits av hertig Karls trupper. Z. var starkt kulturellt intresserad och instiftade bl.a. akad. (1594) i staden Zamosé, som han grundat 1580. Z:s viktigare brev och akter äro utg. i “Archivum Jana Za-moyskiego” (3 bd, 1904—13); jfr vidare TT. Alm-quist, “Den politiska krisen och konungavalet i Polen 1587″ (1916).G.Jg. 2) Maurycy Z., greve, politiker (1871—1939). medl. av ryska duman till 1906, polskt sändebud i Paris 1919—24, högerns presidentkandidat vid första presidentvalet 1922, utrikesminister 1924—25.

Kategorier: förde, politiker, polsk, staden, valet, zamoyski

Zamoéc

Zamoéc [za'måsitsJ], stad i vojvodskapet Lublin, Polen, 80 km s.ö. om Lublin; 20,889 inv. (1946; ! c:a 28,000 1939). Z. har en vacker kyrka i renässans från 1578—93. Träindustri. — Staden grundades av J. Zamoyski och var befäst till 1866.

Kategorier: befäst, grundades, lublin, staden, träindustri, zamoéc

Zagreb

Zagreb [z-], ty.Agram,huvudstad i Kroatien, Jugoslavien, vid n. stranden av Sava och foten av det 1,038 m höga Sljemenberget; 350,452 inv. (1953). Z. är känt sedan 6oo-talet, då en slavisk stam slog sig ned där. 1094 funnos där ett biskops- säte (Kapitelstaden) och en handelsort (kroat.Gric),vilka ännu vid 1800-talets mitt voro åtskilda. Dc kallas gemensamt övre staden. 1242 brändes Gric av mongolerna, men det återuppbyggdes, befästes och gynnades av den kroatiske konungen Bela IV med privilegier liknande de tyska fria riksstädernas. Härav följde en sådan blomsl-ring, att stadsbebyggelse uppstod utanför murarna: Nedre staden. Vid 1500-talets mitt började namnet Z. användas för stadsbildningen i sin helhet, vilken 1557 blev Kroatiens huvudstad. På 1600-talet fick staden i stort sett sitt nuv. utseende och utvecklades till ett kulturcentrum ined bl.a. gymnasium (1669). Pä 1700-talet erhöll Nedre staden genom murarnas raserande större utvecklingsmöjligheter, och 1850 förenades dc olika stadsdelarna formellt till en stad. Z. fick vid denna tid nya kulturinst., främst genom den sydslaviska nationella rörelsen och ett storartat mecenatskap av dess ledare biskop Strossmayer. — Z. består alltjämt av den amfiteatraliskt byggda övre staden med ärkebiskopens barockpalats och den på 1200-talet grundlagda, sedan flera gånger tillbyggda och på 1800-talet i pseudogolisk stil restaurerade katedralen S:t Stefan samt den moderna Nedre staden på Savaslätten. Z. är Jugoslaviens 2:a stad och befinner sig i rask utveckling. Det har univ. (grundat 1874) ™ed 10 fakulteter, vetenskaps- och konstakad. (grundad 1867), handelshögsk., musikhögsk. m.m.; 1953/54 hade univ. och högsk. sammanlagt 20,189 studenter, varav c:a 15,000 vid univ. Vidare märkas konstsaml., tillhörande akad., huvudsakl. donationer av Strossmayer, arkeologiskt och historiskt museum samt arkiv och bibi. Z. är ärkebiskopssäte. De viktigaste industrigrenarna äro elektrisk, textil- och tung industri; dessutom bl.a. tobaks- och läder-industri. Z. är handelscentrum icke endast för den på vin och spannmål rika omgivningen utan för hela Kroatien, järnvägsknut på linjen Belgrad— Trieste samt ett av landets huvudcentra för flygtrafiken.F.Hd.

Kategorier: gric, stad, staden, strossmayer, univ, zagreb

Centrum

Centrum i det gamla Y. är det medeltida Stortorget, som prydes av O. Antonssons fontän “Bäckahästen” och i v. upptages av det 1838—40 i Karl Johans-stil ombyggda gamla rådhuset samt S:ta Maria el. Vårfrukyrkan. I rådhuset finnas de 1922 upptäckta och renoverade källarvalven, som överlevt 1569 års brand. Mariakyrkan, den gamla stadskyrkan, är en treskeppig basilika av tegel, som började byggas o. 1200 i senromansk stil och vid medeltidens slut fick ett tresidigt kor med omgång. Västparti och torn härröra från 1600-talet. T koromgången finnas rester av medeltida kalkmålningar, och kyrkan, som är rikt prydd med inventarier, epitafier och gravstenar från skilda tider, inrymmer bl.a. ett senmedeltida altarskåp och en praktfull predikstol från 1600-talets början. Strax v. om kyrkan ligger en medeltida trappgavclförscdd tegelbyggnad, som fram till 1841 inrymde latinskolan. I ö. begränsas Stortorget av Apoteksgården, som omfattar ett helt kvarter med gamla korsvirkesbyggnader, varav de äldsta från o. 1600. Stortorget begränsas i s. av nyare byggnader, och härifrån utgår den breda Hamngatan, Y:s främsta bank- och hotellgata, som leder ned till hamnen och järnvägsstationen. T.o.m. huvudaffärsgatorna St. Östergalan och St. Västergalan, vilka, följande Stortorgets sydsida, bilda den gamla öst-västliga huvudgatan genom Y., ha mycket av den ålderdomliga prägeln bevarade. På St. Västergatan, vars del närmast kyrkan var den urspr. medellida torggatan (senare benämnd Mattorget), är det s.k. Karl XII:s-huset från börjad av 1500-talet beläget. På St. Östergatan märkas Pilgrändsgårdcn, vars äldsta länga är från o. 1500 och är Skandinaviens äldsta bevarade korsvirkeshus, och längst i ö. korsvirkeskvarteret Birger med en mängd vackra korsvirkesbyggnader, huvudsakl. från 1700-talet. Från Stortorgets ö. del leder Garvaregatan till Tvättorget, vars namn minner om den nu helt försvunna Riseån, och Bäckahäslgränd till den bevarade Klosterdammen mitlför Gråbrödra-(Franciskan-)klostret; dessa partier ha särskilt väl bevarat sin ålderdomliga prägel. Klostret, som grundades o. 1267, var, när det o. 1400 var färdigt, ett av Danmarks största. Dess kyrka, Petrikyrkan, är nu en av Sveriges bäst bibehållna medeltidskyrkor och har spår av valvmålningar, medan av de övriga klosterbyggnaderna blott den ö. kvarstår någorlunda orubbad om än skadad genom de skiftande öden den genomgått (1532 sjukhus, 1777 kronobränneri och 1790 sädesmagasin), innan den 1909—12 restaurerades; den inrymmer nu kulturhistoriska saml., tillhörande bl.a. Ystads fornminnesförening. Denna har också n. om klostret återuppfört två äldre korsvirkeshus. Västerut från klostret leder Sladder gatan fram till stadens gamla n. infartsväg, St. Norregatan, vid vilken märkas trappgavel-huset Brahehuset från o. 1500 och stadens vackraste korsvirkeshus, “Änglahuset”, med Skomakare-lagets hus från 1600-talet. Gamla staden avgränsas i ö. av Österportstorgct, där i s. det Lundgrenska privatpalatsct i Karl Johans-stil från 1814 nu som “Nya rådhuset” tjänstgör som stadshus, medan den 1913 uppförda nya lärov.-byggnaden i n. även inrymmer ett betydande naturhistoriskt museum. I kvarteren s. om Österportslorget utanför gamla staden ligger huvuddelen av de nyare offentliga byggnaderna, ss. tandpoliklinik, yrkesskola, brand- och polisstation, sporthall, kommunala flickskolan och tingshuset, och mittemot stationen vid stadens omnibustorg, S:t Knuts torg, ligger det ståtliga, 1936 invigda konstmuseet, inom vars byggnadskomplex även inrymmas konsertsal, stadsbibi., dragonmusect och järnvägsmuseet. Järnvägsstationen är belägen s. om den skiljande bangården intill hamnen med dess stora spannmåls-silor o.a. grossistlager. T n.v. begränsas gamla staden av kyrkogårdens och N. Promenadens planteringar, vilka norrut omgärdas av stora villaområden, medan i v. gamla cellfängelset, numera ungdomsfängelse, Ystads gjutcris verkstäder och Bongs konservfabriker kanta infarten från Malmö-hållet. I n. äro ålderdomshemmet, vårdanstalten för lättskötta sinnessjuka och länslasarettet med cpi-demisjukstugan belägna strax utanför gamla staden; ö. om dessa kvarter utbreda sig nyare bostadskvarter ut till Folkets park vid öjavägen. Stadsdelen ö. om Öslerporlstorget är en typisk rutnätsstad, som i s. mest består av envånings-längor från 1800-talet men i n. inrymmer modernare hyreshus, vilka i n. begränsas av ett industriområde med Yvy-fabriken, ett kvarnkomplex samt flertalet av de nyare metall- och maskinindustrierna. Rutnätsstaden begränsas i ö. av Fridhcms-stiftelsens vidsträckta komplex, och längre österut utbreda sig oregelbundna villaområden, vilka sammanbinda stadsbebyggelsen med Sandskogen, vars under 1800-talet för sanddriftens skull tallskogs-planterade områden upptaga hela stadsområdets ö. ytterområde och nu inrymma o. 600 sommarvillor.

Kategorier: äldsta, begränsas, inrymmer, klostret, korsvirkeshus, staden

York

York fjåk]. 1) Grevskap, se Yorkshire. 2) Stad, sedan 1888 utgörande eget county i Yorkshire, England, vid floden Ouse; 26 km2; 105,200 inv. (1953). Y. var i forntiden de keltiska briganternas huvudstad(Caer F.zrauc),kom 71 e.Kr. under romarna och blev under namnetEhora’cumhuvudstad i prov. Brilannia. I Y. dogo kejsarna Septimitis Severus (211) och Constan-tius I Chloros (306) och utropades den senares son Konstantin den store till kejsare (s.å.). Under angelsaxarna blev Y.(Eoforwic)huvudstad i Northumberland, från o. 630 även ärkebiskopssäte och från 700-talets mitt säte för en genom Alkuin berömd katedralskola. Erövrat av danskarna 876 blev Y.(Jorvik)ett handclsccntrum i Danelagen. 1076 förstördes staden helt av normanderna, vilka dock på platsen byggde upp en ny stad med 40 kyrkor. Y. omgavs under Edvard III (1327—77) med en ringmur, som ännu kvarstår, och var länge Englands förnämsta stad och medelpunkt för den – 163 – engelska kyrkan intill 1559, då ärkestiftet Canterbury upprättades. Henrik VITT inrättade i Y. en överrätt(Council oj the North).Med tiden fick dock Y. vika för London. Staden erhöll skador vid tyska flyganfall 1942. — Y. är en stillsam, vacker stad, i de centrala delarna ännu präglad av medeltiden. Inom stadsmuren med dess höga torn(bars)kvarstå vid de slingrande gatorna många ålderdomliga hus, bl.a. 21 medeltida kyrkor. Främst bland dessa är katedralen (kallad “the Minster”, ehuru aldrig förbunden med något kloster), en av Englands största kyrkor. Frånsett i byggnaden ingående delar av en 6oo-talskyrka har den huvudsakl. uppförts 1154— 81 (kor med krypta), 1220—6b (tvärskepp), 1291 —135° (mittskepp, kapitelhus och förhall) och 140572(tornen). Den står nu som ett av de förnämsta proven på engelsk gotik. Den har tre torn, av vilka två resa sig över den rikt dekorerade höggotiska västfasaden och ett, i sengotik, över mittkvadraten. I det inre märkas det ståtliga lcktoriet samt präktiga glasmålningar från 1 ioo- till 1500-talcn, sammanlagt 120 fönster, bland dem de sällsynt vackra “fem systrarna” i n. tvärskeppet. Det åttkantiga kapitelhnset anses vara det skönaste i F.ngland. Av ett benediktin-kloster finnas lämningar. Slottet (nu Country Hall) anlades i slutet av looo-talel och ombyggdes i början av 1800-talet. Vidare må nämnas från senare medeltiden Guild Hall och Merchants’ Hall. Staden har en konstsamling (Fine Art Tndustrial Exhibition), ett järnvägsmuseum samt ett museum för Yorkshire. — Y. är en viktig järnvägsknut på linjen London—Edinburgh och har stor garnison. Industrien omfattar tillverkning av choklad, optiska instrument och järnvägsvagnar.F.Hd.

Kategorier: englands, håll, kyrkor, stad, staden, yorkshire

Yokohama,

Yokohama, J o k o h a m a, stad i Japan, Tokyos uthamn, på v. sidan av Tokyoviken, 25 km s. om huvudstaden; 951,189 inv. (1950). Y. har uppstått ur ett litet fiskläge, vilket 1859, då handeln med utlandet tog sin början, hade endast 350 inv. Hamndjupet tillåter även de största fartyg att lägga till vid kaj, ehuru dock en stor del av gods-omlastningen sker med lastpråmar, medan fartygen ligga förankrade vid bojar. Det våldsamma jordskalv med därmed sammanhängande eldsvådor, som 1923 lade Vi av staden i aska, hämmade någon tid dennas utveckling; redan 1940 hade Y. dock återvunnit sin ställning som Japans största hamn. Bland exportvarorna dominerar silke. 70% av Japans export därav gå via Y. Främstpå importlistan komma maskiner, därnäst råbomull, bönor och sojakakor. Kolimporten är ringa, vilket visar, att Y. saknar större, betydelse sorn industristad. Utrikeshandeln är till stor del in- riktad på USA. Kusttrafiken är även ytterst viktig. — Y. är uppfört dels på tre mindre floddeltan, som genomskäras av ett nätverk av små kanaler, dels på mark, som vunnits genom utfyllnad av Tokyoviken. På dessa låga områden ligger handclscentrum, alldeles bakom hamnkajerna, vilka efter jordskalvet 1923 äro delvis nyuppförda i cement och stål. Tnom detla område finnas förhållandevis många små hus i typisk japansk stil. Mellan flodmynningarna ligger en 40—60 m hög terrass, på vilken bostadskvarteren utbreda sig och varifrån man har en härlig utsikt över de lägre liggande delarna av staden samt hamnen. I gamla staden medger icke utrymmet utvecklingen av någon storindustri; här ligga hantverkarnas småverkstäder tätt utmed de många kanalerna. Längs den smala kustremsan på Tokyovikens v. sida ha först på senare tid större industrier (maskin-, verktygs-, metall-, textil- och kemisk industri) vuxit upp. Före 2:a världskriget ombesörjde oljeraffinaderierna i Y.-området 50—75% av Japans oljeraffinering.V.Hn.

Kategorier: japans, japansk, staden, stil, tokyoviken, yokohama

U’berlingen, stad

U’berlingen, stad i Baden-Wurttemberg, Tyskland, vid en vik av Bodensjön; 8.500 inv. (1952). O. är byggd terrassformigt på n. sluttningen ovanför sjön, där trädgårdsanläggningar äga yppig sydländsk vegetation. Det vackra och mot n. vindar skyddade läget har gjort U. till en omtyckt kurort. En del av de gamla, med torn och portar försedda stadsmurarna stå ännu kvar. Stadens förnämsta kyrka, Munstcrn, är en 5-skeppig gotisk hallkyrka från 1300- och 1400-talcn. Till det yttre oansenlig ger den invändigt ett överväldigande intryck. Högaltaret är snidat i trä av Jörg Zirn (1613—16). På platsen framför kyrkan ligger det åttkantiga Oljebergskapellet (1493). Från 1400-lalet härstamma frauciskankyrkan, Jodokuskapellet och rådhuset, vars stora sal är berömd för sina trä-sniderier. Staden har flera ålderdomliga patricier-hus. — U. var riksstad 1397—1803.J.ör. t)’bermensch, Der (ty.), se övermänniskan. t)’berweg [-vek], Friedrich, tysk filosof (1826—71), prof. i Königsberg, utgick från Benekes empirism, var senare påverkad av Schleier-macher och Trcndclenburg. tJ:s filosofiska huvudarbete var “System der Logik” (1868), men mest känd blev hans “Grundriss der Geschichte der Philosophic” (3 bd, 1863—66, många senare ed.), senare utg. och utvidgat av olika bearbetare.

Kategorier: ålderdomliga, patricier, riksstad, stad, staden, uberlingen

Nästa sida »

Sök artikel: