Tra’kien,

Tra’kien, T r a c i c n, T h r a k i e n, T h r a c i e n (grek.Thrak’e,lat.Thra’cia; efter folknamnet traker, grek.thrak’es),i forntiden beteckning för en del av Balkanhalvön, i äldre tid för samtliga n, om Grekland belägna länder utom Makedonien, senare till avgränsning från Illyrien och Skyticn för området mellan Donau i n., Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön (Propontis) och Darda-nellerna (Hcllcspontcn) i ö., Egeiska havet i s. och floden Strymon och cn linje från dennas floddal upp mot Donau i n. T:s invånare, t rak erna, beskrivas av de klassiska förf. som högväxta och blonda, tillhörde alltså antropologiskt till sin huvudmassa den nordiska rasen, men säkerligen fanns bland dem ett betydande inslag av tidigare auto-ktona folkelement. Trakerna ha näml., såsom språkliga indicier (ortnamn) visa, invandrat norrifrån. De voro delade i en mängd stammar, av vilka de förnämsta voro odryscr, geter, daker, triballer, besser, bistoner och bisalter; från dem ha dessutom redan tidigt (o.1200f.Kr.), måhända redan i samband med den trakiska invandringen på Balkanhalvön, utsöndrat sig en del mindre-asiatiska stammar, frygcr, myser, bithyner m.fl. Om tra-kernas språk se Trakisk-frygiska språk. Ehuru för vår av dc klassiska källorna influerade uppfattning trakerna kommit alt framstå som kulturellt lågtstående, rymde dock deras kultur flera element, som haft stor betydelse för även den grekiska kulturen, t.ex. den orgiastiska religiositeten. Fr.o.m. omkr.700f.Kr. anlades på trakisk mark ett stort antal grekiska kolonier, av vilka några, ss. Abdera och Byzantion, växte ut till synnerligen betydande städer. Omkr.512 erövrades T. av perserkungen Dareios I och kom därefter att spela rollen av genomgångsland för de persiska härarna under Mardonios’ och Xerxes’ fälttåg(492,resp.480f.Kr.). Något senare framträdde odry-serna som cn riksbildande folkenhet med cn strävan att samla alla trakiska stammar under en spira; deras välde behärskar T:s historia fram till dess erövring av Filip II av Makedonien(352 —341f.Kr.). Efter Alexander den stores död var T. huvudland i Lysimachos” välde. Efter kcltcr-invasionen 278f.Kr. behärskades en större del av T. av kelter till212f.Kr. Efter Makedoniens erövring av romarna168f.Kr. underkastade sig det alltjämt fortbestående odryserriket romarna och fortfor sedan att bibehålla sin ställning som romerskt klientelrike, tills T. i sin helhet införlivades med romarväldet som provins46e.Kr. T. var därefter ett synnerligen viktigt militärdistrikt, tills det genom Byzantions upphöjclse till riks-huvudstad(324)blev centralprovins i östromerska riket. — T. är numera namn på ett landskap i Grekland. Namnet T. användes stundom som beteckning även för andra delar av det forna T:s område, främst den europeiska delen av nuv. Turkiet. ICF.IKJI.

Kategorier: donau, havet, omkr, språk, stammar, trakisk

Torgu’ter

Torgu’ter (t or goter), cn av de största stammarna av den västmongoliska gruppen. T. anses ha uppkommit under Djingis-kans tid genom sönderfall av den stora kerait-gruppen. Vid slutet av 1300-talet sammanslöto sig t. och tre andra väst-mongoliska stammar till en federation, som behärskade Dsungariet.1618 bröt sig t:s härskare lös ur förbundet, och med femtiotusen tältfamil-

Kategorier: behärskade, dsungariet, federation, gruppen, stammar, torguter

Befolkningen uppskattas till

Befolkningen uppskattas till mellan2och4mill. inv., varav större delen i Tsang-pos dalgångar och ö. T. Huvudstaden Lhasa och Shigatse äro de största städerna. Tibetanerna äro av mongolisk stam, men deras språk (se Tibetanska språket och litteraturen) är helt skilt från de centralasiatiska mongolernas liksom även från de kinesiska och manchuriska språken. T. är lamaismens* centrum, och samhällslivet i landet präglas i hög grad av det lamaistiska kloslerväsendet. En del av befolkningen i ö. och s.ö. T. omfattar den urspr. schamanistiska, med buddistiska element starkt uppblandade bon-religionen. Socialt kan befolkningen uppdelas i två klasser, vilka, ehuru av samma ras, på gr. av levnadssätt och kulturstadium ha föga gemensamt, näml. å ena sidan by-och stadsinvånarna saml lamorna och å andra sidan nomadstammarna. Landet ävensom den bofasta jordbrukande befolkningen är på ett feodalt sätt uppdelat på storgodsägare, vilka hålla bönderna med kost och kläder i gengäld för deras arbete. Klostren äro de största jordägarna. Folket bor i hyddor el. hus, stundom i flera våningar, av stenblock hopkitlade med lera och jakspillning. — Den nomadiserande befolkningen,chang-paochdok-pa,är talrikast i v. och centrala T. Den är uppdelad i stammar; varje stam håller sig inom sitt distrikt(de).Dessa nomader bo i svarta, låga tält av jakhårsfilt, som hållas utspända med långa rep och äro försedda med en längsgående rököppning. De sova vilande på de uppdragna knäna och armbågarna med ansiktet mot marken. En del stammar, t.ex.hur-pai n.ö. T., äro kända som notoriska rövare.

Kategorier: befolkningen, landet, sidan, stam, stammar, uppskattas

Tarasp’-Vulpera-Schuls

Tarasp’-Vulpera-Schuls [-vol'pera-J"ols'], kurort i kantonen Graubundcn i Schweiz, i Nedre Engadin1,200—1,275mö.h.; c:a2,000 inv. Talrika mineral-källor. Slottet Tarasp på toppen av en bergskägla stammar från1000-lalet. Järnväg till S:t Moritz.

Kategorier: bergskägla, schuls, stammar, tarasp, toppen, vulpera

Stockskivlingar, även kallade muss lingar,P!euro’tus,släkte

Stockskivlingar, även kallade muss lingar,P!euro’tus,släkte av fam. skivlingar med ett 30-tal arter i Sverige. De ha en köttig el. hinnartad hatt. Foten är ant. excentrisk, kantställd el. saknas. Sporpulvret är vitt. S. växa på levande träd, stubbar, nedfallna stammar och grenar.P. corlica’tus,ostron 8 k i v li n g, har en mörkblå —blåviolett svartaklig hatt, excentrisk fot, grenade lameller samt segt kött. Den växer gyttrad som parasit på diverse lövträd.P. sero’tinus,g r ö n m u s s 1 i n g, har en mussellik, olivgrön— gulbrun, i väta klibbig hatt och bleka—rödgulaktiga lameller samt en gulaktig, mörkprickig fot. Den växer gyttrad på stammar och stubbar av diverse lövträd.Adn.

Kategorier: excentrisk, hatt, stammar, stockskivlingar, stubbar, växer

Sondershausen

Sondershausen [zåmbrshåuV.anj, stad i Thii-ringen i Tyskland, vid floden Wippcr 45 km 11. om Erfurt; 13,100 inv. (1946). S. namnes f.g. 1125, tillhörde från 1356 ätten Schwarzburg och var 1571—1920 huvudstad i furstendömet Schwarz-burg-Sondershausen. Slottet, som delvis stammar från medeltiden, inrymmer nu bl.a. museum och arkiv. Till Trinitatiskyrkan från 1600-talet hör det furstliga mausoleet. Luther-akademi* och musikhögskola.

Kategorier: inrymmer, medeltiden, museum, slottet, sondershausen, stammar

Under

Under M arcus Aurelius(161—180)märkes desto tydligare, att en ny tid stod för dörren. 1 ö. utbröt ett krig mot partherna. Farligare voro de täta infall, som germanska stammar fö-retogo över Donau-gränsen och som t.o.m. nådde Italien (se Germaner och Markomanner). Dessa långvariga markornannerkrig ansträngde rikets krafter till det yttersta; mynten försämrades av statsfinansiella skäl, och för att få bukt med de framstormande germanerna lät kejsaren i mängd upptaga deras stamfränder i sina härar. Andra lät han, likaledes i stort antal — för att avhjälpa de agrara missförhållandena inom riket (se Ko-lonat) —, bosätta sig inom detsamma. Allt detta blev skickelsedigert för framtiden, så mycket mer som efter Marcus Aurelius’ son Commodus(180—192)ett nytt inbördeskrig mellan rivalise-’ rande kejsarkandidatcr utbröt, i vilket S e p t i-Imius Severus(193—211),räknad som den förste militärkejsaren, segrade. Senaten trängdes tillbaka, en ny inflation följde, desslikes en ny i härorganisation, som ökade krigsmakten och de barbariska elementens inflytande därinom. I själva verket hade militärens inflytande nu ansenligt ökats men också dess självsvåld, och dc många kejsare, som efter honom regerade 211—253 —däribland hans son, soldatkejsaren C a r a c a 1 I a(21L—217),och frändcr, orientalerna H e 1 i o g a-balus(218—222)och Alexander Severus(222—235),den från de barbariska folken i n. Balkan kommande Maximinus Thrax(235 —238),som underlät att begära senatens sanktion på sin kejsarvärdighet, en dittills oerhörd sak, scnatpartiets kejsare Gordianus III(238 —244)och araben Philippus(244—249) —,dogo alla en våldsam död, dc flesta vid soldat-uppror. Soldatrcsningar hörde m.a.o. under detta föga kända skede av den romerska historien nästan till ordningen för dagen, så ock infall över gränserna av germanska stammar. Till råga på olyckan kom, att226 det gamla partherväldet störtades av sasaniderna*, vilka etablerade ett nytt, nationellt välde i Persien, farligare för romarna än det gamla. Men sin höjd nådde olyckorna först under samregentcrna kejsarna

Kategorier: farligare, germanska, kejsare, nådde, severus, stammar

Rottingpalmer,CaVamus,släkte

Rottingpalmer,CaVamus,släkte av fam. palmer med o.300 arter, de flesta på Ostindiska öarna, Ceylon, i Bortre Indien och på Nya Guinea; några i Kina, Australien och tropiska Afrika. R. äro lianer, bland världens längsta, i det de kunna nå ända till 150m i längd, ha en smal, böjlig men fast, till skillnad från bambu ej ihålig stam utan tornar el. taggar. R. klättra med tillhjälp av de spiralställda, pardelade bladen, vilkas skaft, mittnerver och utdragna spets, gissel, bära hullingar. Det händer ofta, att r. lossnar och rutschar ned ett längre el. kortare stycke. Marken blir då täckt av ett virrvarr av tunna stammar, som göra skogen nästan oframkomlig. Fruktbladen äro3och utveckla sig till cn enfröig, tjockväggig nöt. R. ha den största betydelse för människan. Infödingarna använda de tunnare stammarna till bind- och flät-material (rotting). Grövre stammar klyvas på längden, och dc yttre, på gr. av förkisling hårda partierna bilda ett förträffligt flätmaterial till stolsitsar o.d. Särsk.C. RotangochC. equei^trisanvändas också till spatserkäppar, s.k. spanskrör, piskskaft, möbler och stolrör.C. monta’nusi Himalaya m.fl. arter nyttjas som “wires” till häng-broar. — Ang. d rakbio ds ro ttingpalm se Daemonorops.W.

Kategorier: arter, cavamus, flat, rottingpalmer, släkte, stammar

Rotherham

Rotherham [råÖbrom], stad(county borough)i Vorkshire i England,10 km n.ö. om Sheffields centrum;83,020inv.(1950; 6,325 1851).Den ståtliga kyrkan i pcrpcndikularstil stammar från1400-talet. R. har järn- och stålverk, tillverkning av järnvägsvagnar, sprit, glas och keramik.

Kategorier: järn, järnvägsvagnar, rotherham, stålverk, stammar, tillverkning

Rhap’is, släkte

Rhap’is, släkte av fam. palmer med5arter i Östasien från Kina och Japan till Sundaöarna, buskartade, intill1,5m höga, med tunna, rörlik-nande stammar, små, handflikat delade blad och dioika el. polygama blommor: frukt bär med mjukt endokarpium. Den viktigaste arten,R. fla-bellifo’rmis,vildväxande ännu i Japan, är en även i Sverige mycket odlad rumsväxt, som under sommaren kan växa på friland. Dess stammar, vilka lämna material till bl.a. spatscrkäppar, exporteras i mängd från Sydkina, särsk. Kanton.A.Ve.

Kategorier: japan, odlad, rhapis, släkte, stammar, sverige

Nästa sida »

Sök artikel: