Stjärnlodningar, systematiska räkningar

Stjärnlodningar, systematiska räkningar av antalet synliga stjärnor inom smärre begränsade områden av himlen, t.ex. motsv. ett visst teleskops synfält. S. avse att ge ett begrepp om fördelningen på himlen av antalet stjärnor, ljusare än en viss magnitud (instrumentets gränsmagnitud). De första s. utfördes av W. Herschel och lades till grund för dennes undersökning över stjärnsystemets byggnad. S. ha utförts även av J. Herschel, G. Celoria m.fl. Senare har begreppet s. även utsträckts att omfatta stjärn räkningar på fotografiska plåtar. Sc Världsalltet.M.

Kategorier: herschel, himlen, räkningar, stjärnlodningar, stjärnor, systematiska

Stjärnkataloger, systematiska förteckningar över stjärnornas orter

Stjärnkataloger, systematiska förteckningar över stjärnornas orter på himlen för en given tidpunkt. Den äldsta s. stammar från Hipparchos*, delvis bevarad i Ptolemaios’ “Almagest” och omfattande1,028 stjärnor. Den noggrannaste s. före kikarens införande, i den observerande astronomien är Tycho Brahes, innehållande o.1,000stjärnor. Den första s., framställd med hjälp av kikare, finnes i Flamsteeds “Historia coelestis britanniea”(1725)-— De moderna s. kunna indelas i2olika klasser:1)S., där huvudvikten lagts på att erhålla en fullständig förteckning över alla stjärnor, ljusare än en viss magnitud, under det att mindre vikt lagts på koordinaternas noggrannhet.2)S., där huvudvikten lagts på noggrannheten i koordi-natbestämningarna och där kravet på fullständighet kommer först i andra rummet. Dc viktigaste s. av förra slaget äro den av F. Argelander och hans medarbetare utförda “Bonner Durchmnster-ung”* (B.D.), dess forts. (S.D.) genom E. Schön-feld* samt J. Thomcs* och hans medarbetares motsvarande arbete för sydligare breddgrader, “Cördobaer Durchmusterung” (Co.D.). En av de första och viktigaste s. av det senare slaget är Bessels “Fundamenta astronomiac”(1818),omfattande3,222av Bradley observerade stjärnor. Av synnerlig vikt äroAstronomi.sc.heGcscllsc.hafts* zonkataloger (A.G.) och senare nyobservationer av dessa zoner på fotografisk väg (se Schlesinger, F.). Stor precision har också den av B. Boss 1937utgivna “General catalogue of33,342stars for the epoch1950″.För1,666s.k. fundamental s t j ä r n o r ha spec. noggranna positioner be-stäints, vilka äro givna i “Fundamentalkalalog des Berliner astronomischen Jahrbuchs”. F.n annan under arbete varande, synnerligen omfattande s. är Fotografiska himmelskartan*. Medelfelet i en modern koordinatbestämning är av storleksordningen o’’s—o”5.[MJO.Ef.

Kategorier: arbete, huvudvikten, lagts, stjärnkataloger, stjärnor, vikt

Stjärnkartor,

Stjärnkartor, hi m mel sk a rt O r, avbildningar av stjärnornas lägen på himlen med tillhörande rektascensions- och dcklinalionscirklar på en plan yta jämte återgivande av deras ljusstyrkor. De olika stjärnbildernas* gränser äro vanl. angivna och i de äldre s. även mer cl. mindre fantastiska teckningar av stjärnbilderna. Bland de äldsta s. märkes Heinvoyels, utförd i träsnitt av A. Dtirer(1515).Den viktigaste av dc äldre s. är Bayers “Uranometria nova”(1603),omfattande 51 kartblad med tillsammans1,706stjärnor. Bayer införde här den fortfarande brukliga beteckningen av de ljusstarkare stjärnorna inom varje stjärn- bild med bokstäverna i det grekiska alfabetet; räckte cj dessa till, användes även de latinska bokstäverna. Flamsteeds s., “Atlas coclestis britan-nicus”(1729),innehöll2,919stjärnor. Flamsteed införde en annan, även fortfarande bruklig beteckning på de olika stjärnorna inom varje stjärnbild; han numrerade dem efter växandere.ktasc.cn-sion. F. Argelanders “Uranometria nova”(1843)innehåller alla i Bonn för blotta ögat synliga stjärnor(3,254på17kartblad), E. Heis’ “Atlas novus coelestis”(1872)är en utvidgning av detta arbete(5,421på12kartblad); en motsv. s. för södra stjärnhimlen är B. A. Goulds “Uranometria argentina”(1877).Bland nyare s. över för blotta ögat synliga stjärnor, omfattande hela himlen, märkas R. Schurigs “Tabulae coelestes”(4Aufl.1923)samt den av Internationella astronomiska unionen utg. “Délimitation scicntifiquc des constel-lations”(1930),vilken även innehåller en revision av gränserna för de olika stjärnbilderna. Bland s., som även omfatta ljussvagare stjärnor, märkas framför allt de på de omfattande “Durchmuster-ung”-arbetena B.D., S.D. och Co.D. (sc Stjärn-kataloger) grundade kartorna, vidare P. Stukers “Stcrnatlas”(1925),omfattande stjärnor, som äro ljusare än7ms, mellan —300och+30°deklination, samt M. Beyer & K. Graffs “Sternatlas”(1925),omfattande alla stjärnor ljusare än9″1,n. om —23°deklination. Till ännu ljussvagare stjärnor gå de fotografiska himmelskartorna (se Fotografiska himmelskartan). F.n.(1953)är ett nytt stort fotografiskt kartläggningsarbete under utförande ined hjälp av det stora Schmidt-teleskopet på Mount Palomar-observatoriet. På2,000plåtar fotograferasSA av himlen, varvid man väntas erhålla bilder av500mill. stjärnor. Till fotografiska s. kan även räknas “Atlas of the Milky Way”, färdigställd på Yerkcs-obse.rvatoriet av F. E. Ross och M. R. Calvert1934—36.[MJO.Ef.

Kategorier: atlas, fotografiska, himlen, stjärnkartor, stjärnor, uranometria

Klotformiga stjärnhopen Messier

Klotformiga stjärnhopen Messier 1.’} i Hevkules. även de s.k. stjärn drifter na. Hit hör t.ex. Ursa Major-strömmen, som omfattar ett antal ljusstarka stjärnor, utspridda över hela himlen, bl.a. stjärnorna /?, t>, e och C i Stora Björnen samt Sirius. Solen befinner sig mitt inne i denna stjärn-drift utan att därför tillhöra densamma. Till stjärn-drifterna höra också flera grupper stjärnor av spektraltypen B (Scorpius-Centaurus-strömmen, Pcrseus-slrömmen o.a.). Andra s. te sig för blotta ögat som ett diffust töcken, de flesta s. äro osynliga för blotta ögat (teleskopiska). Ibland äro s. mer el. mindre glesa anhopningar av en viss, ej alltför stor mängd stjärnor: i andra fall ligga stjärnorna tätare tillsammans i bildningar av mera regelbunden form, innehållande ett stort antal stjärnor. Man brukar indela s. i två klasser, dels sådana s., som även i de centrala delarna kunna helt upplösas i stjärnor (öppna s.), dels sådana, där antalet stjärnor är så stort, att även de största teleskopen kunna upplösa endast de yttre partierna i stjärnor, under det att centralpartiet förblir en enda lysande massa (klotformiga s.). Dessa senare s. äro till sin form, som namnet anger, i det närmaste klotformiga. Till de öppna s. höra de rörliga s.; andra exempel på sådana s. äro Praesepe i Kräftans stjärnbild samt dubbelhöpenhochvi Perseus; dessa s. ligga i allm. i närheten av Vintergatan och kallas därför ofta gal akti ska s. De mest avlägsna öppna s. ligga på flera tusen ljusårs avstånd; man känner f.n. c:a335sådana s. Exempel på klotformiga s. äro Messier3i Jakthundarna, Messier 13i Hcrkules och to Cenlauri. De klotformiga s. visa i mots. till de öppna s. en mera ensidig fördelning; de äro huvudsakl. koncentrerade i Skytten och omgivande stjärnbilder, deras avstånd

Kategorier: avstånd, klotformiga, messier, öppna, stjärn, stjärnor

Stjärnhop,

Stjärnhop, en anhopning av stjärnor inom ett mindre område av himlen, som ant. på gr. av rörelsen el. på gr. av stjärnornas gruppering och koncentration med all sannolikhet kan antagas bilda ett fysiskt sammanhörande system. För mera närliggande s. ge sig de dilhörande stjärnorna till känna därigenom, att deras egcnrörelser konvergera mot en bestämd punkt på himlen, konvergenspunkten, vilket är en följd av att s:s stjärnor röra sig parallellt i rymden och med lika stora hastigheter. En sådan s. kallas en rörlig s. (eng.moving duster).Känner man utom konvergenspunkten även radialhastigheten för en stjärna i s., kunna avstånden till samtliga stjärnor inom hopen, vilkas egenrörelser man känner, beräknas. Exempel på sådana s. äro Hyaderna* och Plejaderna*, vilkas ljusstarkaste stjärnor äro synliga för blotta ögat. Till de rörliga s. räknas

Kategorier: himlen, känner, konvergenspunkten, stjärnhop, stjärnor, utom

Stjärnbilder, konstellationer, grupper

Stjärnbilder, konstellationer, grupper av på himlen närbelägna stjärnor, som, om de olika till en s. hörande stjärnorna tänkas förbundna med räta linjer, förete mer el. mindre framträdande figurer (se färgkarta vid Stjärnor). Redan på ett mycket tidigt stadium av kulturutvecklingen har folkfantasien givit dessa figurer namn. Våra traditionella s. gå till största delen tillbaka till Plole-maios’ sammanställning i “Almagest”8; dock är det orätt att kalla dessa 48s. för ptolemaiska (ptolemeiska), eftersom Ptolemaios hämtat dem från äldre källor, väsentligen Hipparchos. S. kring södra himmelspolcn och några få andra äro dock till benämningarna av långt senare datum. Numera räknar man ined88s., täckande hela stjärnhimlen

Kategorier: figurer, grupper, konstellationer, ptolemaios, stjärnbilder, stjärnor

Stenbocken,

Stenbocken, lat.Capricor’nus,en av dc “ptolc-maiska” stjärnbilderna, belägen mellan 20 loch22*rektascension och —10°och —300deklination (se karta vid Stjärnor). S. innehåller ett50-tal stjärnor ljusare än6:e storleken. Stjärnanabestår av två stjärnor på ett avstånd av5′från varandra; de kunna lätt särskiljas av ett gott öga.

Kategorier: avstånd, gott, ljusare, stenbocken, stjärnor, storleken

Ste’lla

Ste’lla (lat.), stjärna. — S.po!a’ris,sePolstjärnan. — S.nov’a,ny el. temporär stjärna,seNya stjärnor.

Kategorier: senya, sepolstjärnan, stella, stjärna, stjärnor, temporär

Stjärnor, tillhörande

Stjärnor, tillhörande de tre sistn. klasserna (S, R och N), äro sällsynta. Uppträda i ett spektrum emissionslinjer, brukar detta utmärkas med suf-fixet e. Så betyder t.ex, B I e en stjärna, tillhörande underavd. Bi, i vars spektrum även förekomma emissionslinjer. Äro utom de vanliga kännetecknen även vissa egendomligheter för handen, utmärkes detta genom suffixet p(peculiar),t.ex. A2p. Harvard-klassifikationcn grundar sig på spektra av rätt liten dispersion. Vid större dispersion kan man göra klassificeringen mer detaljerad. Metoder härför har utarbetats av bl.a. W. W. Morgan vid Yerkesobscrvatoriet. Jfr Stjärnor och Stjärnspektra.[MjO.Ef.

Kategorier: dispersion, emissionslinjer, peculiar, spektra, spektrum, stjärnor

Klass

Klass S.Spektra av denna klass ha ett komplicerat utseende med framträdande absorptionsband, härrörande från zirkouiumoxid; starka absorptionslinjer av joniserat barium och strontium äro också påfallande. Flera långperiodiska föränderliga stjärnor tillhöra denna klass; vätclinjerna uppträda i dessa stjärnor som emissionslinjer.

Kategorier: emissionslinjer, klass, långperiodiska, påfallande, stjärnor, strontium

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: