Redan under sitt första

Redan under sitt första år i Stockholm väckte K. uppseende som journalist. Medarbetare i “Stockholmsposten”* från1778 blev K. från början dess främsta kraft. Febr.1788fick han själv privilegium på tidn. K. skrev litterära kritiker, teater- och musikrecensioner samt behandlade också allmänt kulturella spörsmål. I upplysningsanda vände han sig mot tillfällighetspoeterna, univ. och akad. samt ortodoxien. Flera av hans art. föranledde långvariga polemiker:1778med Leopold och 1782med Thorild. Betydelsefull var framför allt hans kamp mot tidens ordensväsen och mysticism, särsk. swedcnborgianismen, som fått anhängare i medelklassen, och nummerpunkterare, skattsökare och magnetisörer, som omhuldades i de förnämare kretsarna. Den kulturkamp, som K. förde, dold bakom det fingerade sällskapet Pro sensu com-muni, fick sitt märkligaste uttryck i dikten “Man äger ej snille, för det man är galen” med anmärkningar på prosa(1784).K:s iver för humanitet och frihet drev honom till politisk opposition. Han tog avstånd från Gustav IILs strävan efter envälde och hänfördes av den franska revolutionen, som han hyllar i satiren “Ljusets fiender”(1792).Även rent litterärt upplevde K. mot slutet av sitt liv en nyorientering. Utan att någonsin helt ha försvurit sig till den fransk-klassiska smaken, hade K. dock ställt sig fientlig och oförstående till den svenska förromantikens främste företrädare, Thorild och Lidner. Genom egna upplevelser och litterärt inflytande, framför allt tyskt och danskt, fördes K. fram till en ny poetisk uppfattning, som fick sina förnämsta uttryck i “Kantat”(1788),”Dälden”, “Den nya skapelsen”, skaldebreven “Till Christina” och “Till Fredrika”, alla1789,samt det berömda företalet till “Fredmans epistlar”(1790).K:s redan från ungdomen bräckliga hälsa undergrävdes ytterligare genom hans utsvävande, levnadssätt, och han var de sista åren av sitt liv svårt sjuk.

Kategorier: försvurit, litterärt, någonsin, nyorientering, thorild, upplevde

Kar’isma

Kar’isma (grek.cha^isma,nådegåva) kallades i den urkristna församlingen de särskilda gåvor och krafter, vilka ansågos vara den Helige andes verk. I1Kor.12 uppräknar Paulus en del sådana (gåvan att profetera, tala med tungor, göra “kraftgärningar” m.m.) och ger anvisningar för deras rätta bruk; här kommer också den tanken fram, att varje församlingsämbete måste vila på sin särskilda k. (jfr Församling, sp.23).Inom katolska kyrkan anses helgonens under vara en forts, på urförsamlingens karismer, medan man inom dc evangeliska kyrkorna i regel anser dessa ha upphört efter den kristna kyrkans3första årh. Inom vissa mer el. mindre extatiska rörelser anses de dock återupplivade i tungomålstalande, helbrägdagörclser o.d. S.N.Kariterna,grek. myt.,se Chariterna. Karitz, Anders, filosof (f.28/«1881),fil. dr vid Lunds univ.1913,doc. i teoretisk filosofi där s.å., prof. i samma ämne vid Uppsala univ.1934 —46.K. har med sina skrifter “Thorild och hans filosofi” (i “Till Thorilds minne”,1908)och “Tankelinjer hos Thorild” (gradualavh.,1913)grundlagt den moderna Thorild-forskningen i Sverige. Han har visat den intima släktskapen mellan grundbegreppen i Thorilds åskådning och Spino-zas och Leibniz’ system samt publicerat en rad Thorild-skriftcr, vikliga för kännedomen om dennes utveckling. Sin egen filosofiska åskådning har K. framställt i skriften “Tillvarons motsatsspel”(1932),där han även framlagt cn ny teori om våra själsliga grundfunktioner och vår kunskapsverksamhet över huvud. Filosofiens och de olika specialvetenskapernas beroende av varandra och intima växelverkan har han fint utrett i skriften “Pbilosophie und Spezialforschung”(1932)och har(193») betonat filosofiens karaktär av att vara vetenskapslära, dels världsåskådningslära. väsentligen polemisk karaktär är hans “uppsalafilosofiens” dialektiska metod riktade inlägg “Till tolkningen av Berkelcy och Hume”(1938).[Alb.N.lN.

Kategorier: åskådning, filosofiens, karaktär, skriften, thorild, univ

Sök artikel: