Trabzon

Trabzon [-zån] (Tarabzun, förr Trapc-z u n t, Trcbizond), huvudstad i förvaltningsområdet Trabzon(4,528 km2;419,148inv.1950),i n.ö. Turkiet, vid Svarta havets s.ö. kust;33,040inv.(1940).T. var i långa tider utgångspunkt för handels- och karavanvägarna till Persien och Centralasien, men sedan det längre västerut belägna Samsun fått järnvägsförbindelse med det inre av landet, har T. som handelsstad endast lokal betydelse(6°/o av Turkiets utrikeshandel), (iod, naturlig hamn, betydligt utbyggd 1950—53.Citadellet, stadsmuren, de många kyrkorna och moskéerna stamma från en svunnen blomstringstid.

Kategorier: handelsstad, järnvägsförbindelse, lokal, trabzon, turkiets, utrikeshandel

Köp’riilii, Köprili, känd turkisk släkt

Köp’riilii, Köprili, känd turkisk släkt av albanskt ursprung, varav ett flertal medl. varit slorvesirer. Den förste K., Muhammed K.(1585—1661),ingrep 1656 som storvesir mot Turkiets begynnande förfall genom att reorganisera flottan och med kraft bringa ordning i förvaltningen. En del av de öar, som Venedig tagit, återerövrades av honom. Han följdes av A h-med K.(1635—76),som i fråga om rikets inre styrelse överträffade sin föregångare men som hade mindre framgång i utrikespolitiken. M u s-tafa K.(1637—91)blev storvesir1689.Han intresserade sig mest för förvaltningsfrågor, men han förde även med framgång flera krig.1690återerövrade han Belgrad. K. stupade i slaget vid Slankamen1691.Hussein K. (d.1702)var först ståthållare i Belgrad men blev1697storvesir och slöt som sådan freden i Karlowitz1699.Lian genomdrev vissa lättnader för Turkiets kristna undersåtar och var en gynnare av vetenskap och litteratur.G.Jg.

Kategorier: framgång, köpriilii, köprili, släkt, turkiets, turkisk

Inönii, före 1934I

Inönii, före 1934I sm c t p a s c h a, Turkiets president (f.1884),kan betraktas som en av det moderna Turkiets skapare. 1. var armékårchef på fronten mot Ryssland1916 och i Syrien1917,blev1918under-statssekr. i krigsmini-sterict, anslöt sig1920till Kemål pascha (Ataturk), var generalstabschef och senare överbefälhavare på fronten mot grekerna i Mindre Asien1921— 22.Som utrikesminister1922—23gjorde han cn skicklig insats i fredsförhandlingarna i Lausanne. I. var1923—24stats- och utrikesminister samt1925 —37statsminister och uppbyggde under dessa år ett omfattande fördragssystem. Vid Atatiirks död i nov.1938blev I. dennes efterträdare och valdes samtidigt till republikanska folkpartiets ledare för livstid (omvald till statspresident1943och1946).Han har klokt och kraftfullt fullföljt den turkiska nationalstatens konsolidering. Under2:a världskriget förde han i syfte att hålla landet utanför konflikten cn försiktig balanspolitik. Han sammanträffade med W. Churchill i Adana1943och med denne och F. D. Rooscvelt i Kairo senare s.å.; dessa möten bidrogo till att Turkiet mera öppet närmade sig de allierade, och1944avbrötos de diplomatiska förbindelserna med Tyskland, men I. lyckades undvika en aktiv turkisk krigsinsats. Sedan1945har han genom cn fast hållning och med stöd främst av USA hävdat Turkiets integritet gentemot Sovjetunionen.S.Br.

Kategorier: churchill, fronten, inönii, rooscvelt, sammanträffade, turkiets

Murad, turkiska

Murad, turkiska sultaner. 1) Murad I (o.1319—89),son till Orkhan, tillträdde regeringen o.1360 och upptog genast de tidigare sultanernas erövrartraditioner genom intagandet av Philipopel och Adrianopel 1362.Sedermera lade han delar av Serbien och Valakiet under osmansk spira samt intog1385—86Sofia, Nis och delar av Albanien och Epirus. I slaget vid Kosovo Polje mellan turkar och serber omkom M. 2) Murad II (d.1451).son till Muhammed I, som han1421efterträdde. M. inledde sin regering med ett försök1421—22att intaga Konstantinopel. Detta misslyckades, och M. vände sig nu mot Mindre Asien, där de av Timur Lenk insatta emirerna fördrevos.1428begynte han krig med Venedig och erövrade1430deras besittning Tessalonike.1440inledde M. en belägring av det Ungern tillhöriga Belgrad. Detta gav anledning till ett stort kristet korståg mot M., i vilket främst ungrare, polacker och tyskar deltogo. M. måste1444i freden i Szcgedin avstå från överhögheten över Valakiet. Då krig s.å. ånyo utbröt mellan korsriddarna och M., vann han emellertid en stor seger vid Varna.1448besegrade han Transsylvaniens vojvod Johan Hunyadi vid Kosovo Polje. Därmed var Turkiets makt över Balkanhalvön säkrad. Bysantinska rikels slutliga undergång var endast cn tidsfråga och inträffade kort efter M:s död.B. 3) Murad ITT(1546—95),son till Selim II, sultan1574.Under M:s regering ökades riket avsevärt genom erövringar från Österrike och Persien men inleddes också det osmanska rikets inre förfall. 4) Murad IV(1612—40),son till Ahmed I, tillträdde regeringen1623,började först1632spela någon roll som regent. Detta år påbörjade han rustningar för ett krig mot Persien, vilket avslutades1639,då bl.a. Bagdad tillföll Turkiet. I Europa underhöll M. fredliga förbindelser med Österrike och Venedig. På gr. av uppror bland tatarerna på Krim var Turkiets inflytande där en tid ytterst ringa. M. var Turkiets siste kri-garsultan; han lyckades under sin regering uppehålla rikets anseende som militärmakt. Hans mest framträdande karaktärsdrag var hans grymhet;1632—37lät han avrätta o.25,000människor. I sht riktade sig hans hat mot rikets kristna undersåtar.GJg. 5) Murad V(1840—1904),son till Abdul Medjid, tillträdde regeringenSi/s1876men avsattes redanVas.å., då han med all sannolikhet var sinnessjuk. Han efterträddes av sin bror Abd-ul-Hamid II.

Kategorier: krig, murad, regering, rikets, tillträdde, turkiets

Turkiets inträde i1:a världskriget medförde

Turkiets inträde i1:a världskriget medförde för England nödvändigheten att skydda sina intressen vid Persiska viken. 1 nov.1914 landsattes 6:e indiska fördelningen vid Schatt-el-Arabs mynning. De underlägsna turkiska stridskrafterna fördrevos; de brittiska trupperna besatte Basra, Qurna, Ahwaz och de persiska oljefälten n. därom. Efter en del strider våren 1915framgingo engelsmännen, sedan början av april s.å. under general Nixons överbefäl, på nytt, besatte Amara vid Tigris */« och Nasriye vid Eufrat24/o. Under stora svårigheter på gr. av vattenbristen under den torra årstiden fortsatte general Townshcnds fördelning offensiven mot Kut- | el-Amara, som utrymdes av turkarna28/» och av engelsmännen gjordes till en befäst bas. Efter 1erhållandet av förstärkningar och tillförsel, dock ej tillräcklig, återupptog Townshcnd11/ii operationerna, nu med Bagdad som mål. Men även turkarna hade stärkt sina krafter och tvungo Townshend, som nått Etesiphon, c:a30km från Bagdad, att retirera till Kut-el-Amara, där han inneslöts. På turkisk sida innehade den tyske generalen von der Goltz ledningen från dec.1915till sin död19/i1916.På engelsk sida efterträddes Nixon i början av1916av general Lake. jTrots undsätlningsförsök måste Townshend kapitulera29/i,cn händelse, som öppnade den brittiska krigsledningcns ögon för nödvändigheten av en bättre än dittills ordnad basering. Järnvägar anlades på långa sträckor utefter Eufrat och Tigris, och tillförsclväscndct organiserades, varefter i dcc. offensiven återupptogs, nu under överledning av general Maude, somn/s1917intog Bagdad. — Från Bagdad fortsattes operationerna samma vår till Samarra(22/4)samt sedermera i Eufratlinjen till Ramadie (28A>), slutl. även i n.ö. riktning inåt Persien, på områden, vilka intill revolutionen i Ryssland tillhört detta lands intressesfär. Den fortgående ökningen av de engelska stridskrafterna i M. — där funnos1918

Kategorier: amara, bagdad, besatte, general, offensiven, turkiets

Sök artikel: