Vapenetsning,

Vapenetsning, en såväl i Orienten som i Västerlandet tillämpadteknik, som vapensmederna använde vid ornamentcring av rustningar och vapen. Medelst syror åstadkom man fördjupningar i metallytan. Dessa försågos vanl. medinläggningar av annan metall el. också fingo de behålla effekten av urgröpta linjer och ytor. Förfarandet är besläktat med vanlig etsning men tillämpades tidigast i vapen- och guldsmedsverkstäderna, vilka i hög grad utgjorde experimenthärdar vid de grafiska konstnärernas första försök. Olika kombinationer till-lämpas i persiskt, kinesiskt och japanskt vapenhantverk. 1 Västerlandet blev v. den vanligaste dekorationsarten i vapensmidet under 1500-talet. Vid lauschering* äger metallinläggning rum i de fåror, som etsats (stundom graverats). Fälten mellan mönsterkonturerna skyddades med vax, medan syran bet i själva mönstret i metallen. Omvänt kunde fältet utanför ornamentet bitas av syran och nedsänkta partier bildas, vilka omgåvo det vanl. guld- cl. silverinlagda ornamentet. LJtsökla verkningar av kombinerade tekniker skapade klingsme-dernas och rustningssmedernas berömmelse under renässansen. Spanska, italienska och tyska arbeten voro eftersökta jämte de orientaliska. Augsburga-ren Daniel Hopfer var en av de tidigast berömda utövarna av v. Hans dekor företedde en blandning av gotik och renässans. — Då Gustav Vasa i utlandet sökte representativa rustningar, kom närmast Augsburg i fråga. Här var etsaren Jörg Sorg en av dem, som han försökte få över till Sverige som lärare. Erik XIV sände en i Sverige slagen rustning till Antwerpen för att få den dekorerad. — David (‘asparson Kohl räknades som cn av iöoo-talets märkligaste svensk-tyska slåletsare, främst känd som ledare av Vira bruk i Uppland. Flera arbeten av honom förvaras i Livrustkammaren. — I senare tider har Bernh. Aug. Beskow med stor framgång utövat v.F.H.

Kategorier: arbeten, ornamentet, rustningar, sverige, tyska, vapen

Vansinne,

Vansinne, dets. som (svårare) sinnessjukdom*. Vansittart |vän’sitat], Robert Gilbert, baron V. of Denham, engelsk diplomat (f.1881),började sin karriär som legationssekr. i Paris 1903,senare i Tehcran och Kairo och1915—19i Stockholm, tillhörde den brittiska delegationen vid fredskonferensen i Paris1919 och blev1920utrikesråd. Efter att ha varit huvudprivatsekr. hos utrikesminister Curzon1920—24och bitr. stats-undersekr. för utrikes ärenden och huvudprivatsekr. hos premiärministrarna Baldwin och Mac. Donald1928—30utnämndes V.1930till permanent understatssekr. för utrikes ärenden och blev därmed cn av den brittiska utrikespolitikens främsta män. Han spelade en ledande roll vid tillkomsten av det brittisk-tyska flottavtalel1935och vid avvecklandet av Etiopien-konflikten till Ttaliens förmån. V. eftersträvade därefter ett intimare samarbete med Italien, samtidigt som han intog en allt oförsonligare hållning gentemot Tyskland, i vilket han såg Storbritanniens huvudfiende. Detta ledde till mcningsskiljaktigheter med premiärminister Chambcrlain och V:s avgång i jan.1938.jEhuru samtidigt utnämnd till regeringens diplomatiske huvudrådgivare sköts han åt sidan men trädde1939ånyo i förgrunden. I juni1940lämnade V. den diplomatiska banan, upphöjdes till baron och blev led. av överhuset. — Under och efter2:a världskriget uppträdde V. som en hårdnackad motståndare till all försoning ined Tyskland, hävdade hela det tyska folkets skuld till de båda världskrigen och ansvar för nazismen samt yrkade på dess omskolning och demilitarisering. Efter kriget riktade han skarpa angrepp även mot kommunismen och Ryssland. Sina synpunkter framlade han i talrika skrifter, bl.a. “Lessons of my life”(1943;sv. övers, s.å.), “Evenls and shadows”(1947)och “Even now”(1949).A.Pe.

Kategorier: ärenden, brittiska, huvudprivatsekr, samtidigt, tyska, tyskland

Walther

Walther von der Vogelweide f få’g3lvaid3], tysk medeltidslyrikcr (d.1230),den tyska minnesångens klassiker, född sannolikt i Österrike, där han i varje fall lärdesingen und sägen.Som skald framträdde han först ugo och vistades under de närmaste åren vid hovet i Wien, som han lämnade 1198,då hans svåra vandringsår på jakt efter lyckan begyntc. Hans väg gick “från Seine till havet, från Po till Trave”. Det är naturligt, att W:s diktning fick en viss prägel av vaganternas poesi. Han delar med denna natursinnet och den friska och folkliga synen på kärleken, han försmår icke skildra den kärlekslycka en enkel flicka skänkerunter den linden an der heide,av skalden betagande framställd som cn älskligt frivol bikt av flickan själv till Jungfru Maria (s.k.niedere Minne).W. är obunden av klcrkernas insinuanta spiritualitet och av den konventionella, i grunden förljugna och inför sig själv poserande kvinnokulten i aristokratiska kretsar, för vilket Reinmar, W:s skalderival, var en så typisk exponent(hohe Minne).Framför vaganlerna äger \V. dock den upphöjda synen på kvinnan. Reinmar överträffar han genom åskådlighet, skapande fantasi och känslans äkthet. W. stod genom egen bitter erfarenhet även på ett helt annat sätt mitt uppe i lidens sociala och politiska problem. Ku viktig del av hans författarskap intaga hans politiska “Spruche”. Som varm patriot lider W. under fosterlandets nöd och splittring. I dikten “Ich hörte wazzer diezen” efterlyser W. det tyska folkets ledare, och “Tr sult sprechen willckomen” formas till ett innerligt medeltida “Deutschland iiber allés”. Han angriper kyrkans och påvens världsliga makt, vari han ser cn fara för kristendomen. I striden mellan kejsar Fredrik II och påven är W:s ställning given. För W. blev livet dock en missräkning. Ett gripande farväl till diktardrömmen är skaldens sista och kanske skönaste dikt “Owé war sint verswunden alliu miniu jår?”. W:s dikter äro utg. av K. Lachmann(11 Aufl. utg. av C. v. Kraus1950)och av VV. Wilmanns(4Aufl. utg. av V. Michels,2bd,1916—24);”Valda sånger”, övers, av A. U. Bååth(1897). —Litt.: Biogr. av C. v. Kraus(1935);G. Gerst-meycr, “W. im Wandel der Jalirhundcrte”(1934)-Rth.

Kategorier: minne, politiska, reinmar, synen, tyska, walther

Waltha’rius man’u fortis

Waltha’rius man’u fortis (“Walter med den starka handen”), latinsk dikt på orimmad hexameter, behandlande stoff ur den tyska hjältesagan. W. är författad under tiden 920—930 av Ekkehart från S:t Gallen, den förste av de fyra munkarna med samma namn, och var ett skolarbete, förelagt av dennes lärare Geraldus. Hjälten, Walther av Aquitanien, en västgöt, bortför Hiltgund av Bur-gund från Atlilas hov, där de bägge varit gisslan, och har att utstå en mängd strider på frankiskt område. Den skickliga kampskildringen har samma prägel, som vi sedan möta i “Nibelungenlied”, vars hjältar redan bär framträda med delvis samma karaktärer som i det tyska eposet. Formellt står Vergilius som förebild, men metriskt når W. icke högt. W. utgavs under titeln “Eckchardi Waltha-rius” av K. Strecker1907(ny ed. med ty. övers, av P. Vossen1947)-Rth.

Kategorier: fortis, kampskildringen, manu, skickliga, tyska, waltharius

Walhalla, “den tyska ärans tempel”, uppfört

Walhalla, “den tyska ärans tempel”, uppfört av marmor på föranstaltande av Ludvig I av-Bayern 1830—42,efter planer av L. v. Klenze, på höga terrasser på den skogbevuxna n. stranden av Donau10 km ö. om Regensburg. Stilen är hämtad från Atens Akropolis, med doriska kolonner i det yttre, joniska i det inre; gavelfält och dekorativ skulptur av Schwanthaler och Rauch; det inre pry-des också av J. M. Wagncrs rclieffris med motiv-ur Tysklands fornhistoria samt av en mängd byster och minncstavlor över tyska personligheter.li.W.

Kategorier: årans, schwanthaler, tempel, tyska, uppfört, walhalla

Novemberförfattningen,

Novemberförfattningen, den i Danmark av2:a ministären Hall 13/n1863 utarbetade författningen för kungariket Danmarks och Slesvigs gemensamma angelägenheter. N. avlöste helstatsförfattningen avz/io1855och skapade ett folketing liknande juniförfattningens; landstinget organiserades som det tidigare riksrådet. Då de tyska makterna ej ville erkänna den anslutning av Sles-vig till Danmark, som n. var uttryck för, utbröt det dansk-tyska kriget1864.N. upphörde att gälla vid den reviderade grundlagens ikraftträdande28l71S66.A.O.

Kategorier: danmark, erkänna, novemberförfattningen, riksrådet, tyska, ville

Novoje

Novoje vre’mja[nå'vajc] (ry., “Nya tiden”), sovjetrysk tidskrift, grundad under2:a världskriget med namnet “Kriget och arbetarklassen”, som 1945ändrades till N.; utges cn gång i veckan i Moskva av fackföreningsrörelsens förlag “Trud” på ryska, engelska, franska, tyska, polska och sedan1951även svenska (med titeln “New Time” och motsvarande). N. behandlar främst utrikespolitiska och allmänt kulturella spörsmål.

Kategorier: engelska, franska, novoje, ryska, trud, tyska

Nusairier

Nusairier [-såV-J. n o s a i r i c r (arab.nusairija),folk och sekt av oviss härkomst, bosatt på en n. utlöpare av Libanon. Dc tala en arabisk dial. och kalla sig muhammedaner; deras lära, som till stor del är hemlig även för de flesta n., överensstämmer med den schi'itiska riktningen inom islam bl.a. i i dyrkan av Ali, den4:c kalifen, som en inkarnation av gudomen, vilken förut tagit gestalt i bl.a.IAbraham, Mose, Jesus och Muhammed, men innehåller dessutom från kristendom, gnosticism och gammal syrisk naturreligion hämtade element. Liksom druserna tro de på cn sorts själavandring. N. äro ganska råa och fruktade rövare. — Litt.: R. Dussaud, "Histoire et religion des nosairis"(1900).O.Nusaybm, stad i Turkiet, se Nisibin. Nuschke [noj"ko], Otto, tysk politiker (f.11883).N. blev 1910 riksdagsmedarbetarc i “Ber-Iliner Tageblatl” och1915chefred, för “IScrliner I Volkszeitung”. Han var led. av preussiska lant-jdagen1921—33.Linder nazistregimen levde N. till-I bakadraget. Han var cn av grundarna av Kristligt demokratiska partiet (CDU) i Berlin och tyska östzonen1945och blev dess ordf. i sept.1948.N. blev led. av lantdagen i Brandcnburg1946,ordf. i Tyska folkrådets presidium1949och v. ministerpresident i Tyska demokratiska republikens regering i okt. s.å.S.Br.

Kategorier: demokratiska, nisibin, nusairier, ordf, turkiet, tyska

Formen

Formen hos dessa konstnärer är dessutom i allm. starkt plastisk. Sin största betydelse har denna riktning genom sitt våldsamma hävdande av fantasiens suveränitet (jfr de samtida Wagner och Hciden-stam). Ensam står i Tyskland Hans von Marées, som genom studier i klassisk och klassicistisk konst sökte sig fram mot en monumental stil och som visar en helt annan målerisk enkelhet än Böcklin-falangen. De flesta av de tyska ny-idcalisterna ha f.ö. försökt sig på monumental-uppgiftex, varom bl.a. de talrika konsthallar och konstmuseer, som vid denna tid tillkommo i Tyskland, bära vittnesbörd. — Den franska n. visar större variationer och sammanhölls aldrig i någonting, som liknar cn rörelse. Närmast den tyska riktningen kom Gustave Moreau, som dock hade sin förnämsta inspirationskälla i Delacroix och vars konst till mycket stor del byggde på färgen. Hans motivkrets var orientaliskt-klassisk, och hans framställningssätt gav hans dukar i allm. ett starkt dröniaktigl uttryck, vilket hos hans elever, främst Odilon Re don, utvecklades mot ett medvetet visionärt uttryck, som kan sägas vara en surrealism före surrealismen. Anknytningen till den antika klassiciteten visar sig tydligast hes Puvis dc Chavannes, som med användande av medeltida religiösa motiv sökte sig fram mot en modern freskokonst, vilken han fann i en färgmässigt blek, fast och systematiskt uppbyggd stil (freskerna i Panthéon, Paris). — Schweizaren Ferdinand Hodler intar i n. en isolerad ställning, visserligen med en stark anknytning till den tyska linjen, framför allt i motivuppfattningen, men med en klar monumental enkelhet, som bygges upp icke med den markerade plastiska volymen utan med linjen. — I Sverige fanns icke någon typisk n., men influens från särsk. den tyska linjen är tydligt märkbar hos de flesta av nittiotalsgenerationens målare och skulptörer. — N. var i stort sett en konservaliv strömning med nära anknytning till den litterära och filosofiska sekelslutsromantiken och med betydelsefulla rötter i1800-talets stilimitationsten-denser. Genom sitt starka hävdande av den konstnärliga individualiteten kom den dock att verka befrämjande för1900-talets konstnärliga differentiering och medförde härigenom också sin egen snara upplösning. Genom sina insatser för monumentalkonstens återupplivande åstadkom den, att en konstart, som under 1800-talets tidigare år varit helt död el. hänvisad till ren eftcrbildning, åter kom till blomstring. S.Sm.

Kategorier: fram, konst, linjen, monumental, tyska, visar

Numberglagarna av 15/»1935,sammanfattande benämning

Numberglagarna av 15/»1935,sammanfattande benämning på de lagar, som antogos på den tyska nationalsocialistiska partidagen i Niirnberg (“Ärans partidag”). Dessa lagar voro lagen om rikets flagga, lagen till skydd för det tyska blodet och lagen om medborgarskap. Lagen om rikets flagga(Reichsflaggengesete)fastställde svart-vitt-rött som de tyska riksfärgerna. Riks-, national- och handelsflagga blev hakkorsflaggan. — Lagen till skydd för det tyska blodet(Blut-schutsgesetz)var en av det nationalsocialistiska Tysklands mest typiska lagar och ett utslag av dess i grunden antihumanitära inriktning. Från folk- och rasbiologiska utgångspunkter framhöll den det tyska blodets renhet som förutsättning för det tyska folkets framtida bestånd. Lagen förbjöd äktenskap och utomäktcnskapliga förbindelser mellan judar och personer med tyskt el. därmed besläktat blod. Som judar räknades därvidlag de, som helt cl. till3At ägde judiskt blod. Halvjudar kunde endast med tillstånd av inrikesministeriet el. Hitlers ställföreträdare ingå äktenskap med personer av tyskt blod och kvartsjudar men fingo utan tillstånd ingå äktenskap med judar. Betr. kvartsjudar stadgade lagen, att de ej fingo ingå äktenskap med judar el. inbördes men väl med personer av tyskt blod. Man ville näml., att kvartsjudarna skulle uppgå i det tyska folket. — Lagen om medborgarskap(Reichs-biirgergesetz)bildade tills, med lagen till skydd för det tyska blodet en enhet (de kallas ofta “judelagarna”), i det att båda skarpt skilde judar från personer av tyskt blod. Den senare gjorde denna skillnad från politiska utgångspunkter, i det den uteslöt judar från tyskt medborgarskap och därmed från rösträtt och tillträde till offentliga ämbeten. För att förvärva medborgarskap krävdes att vara av tyskt el. artbesläktat blod. Detta begrepp ersatte det förutvarande “av arisk härstamning”. Av tyskt blod ansågs den vara, som tillhörde en av de raser, som bestämde det tyska folkets rassammansättning. De övriga europeiska folken och deras renrasiga avkomma utanför Europa ansågos, med undantag för bland dem levande av främmande ras, särsk. judar, vara av artbesläktat blod. För medborgarskap fordrades därjämte att vara villig och lämpad att tjäna tyska folket och riket, en bestämmelse, som syftade på uppfyllande av ar-betstjänst och värnplikt. Medborgarskap erhölls genom förlänande från riksinrikesministern i sam- och med30-åriga kriget och framför allt under furstemaktens tid på1700-talet utarmades riksstaden; medan den o.1600 haft c:a40,000inv., hade den1806blott25,200.Först1800-talet medförde ett nytt och högst betydande uppsving i näringslivet; på några decennier blev N. n. Bayerns främsta industristad. Mellan N. och det närbelägna Fiirth öppnades1835Tysklands första järnväg. De båda städernas förortsbebyg-gclse smälter nu samman.1871var N:s folkmängd83,214, 1890 142,590, 1900 261,081, 1910 333,142och1939 423,838.- På ett tidigt stadium slöts N. under J. Streicher till den nationalsocialistiska rörelsen, och -rikspartidagar” höllos här1927och1929samt1933—44(se även Ntirnberglagarna och Nurnbcrgprocessen). Under2:a världskriget drabbades N. utomordentligt hårt genom allierade flyganfall. Det första stora anfallet kom1942.det sista och mest förintande2/\1945.Enbart under detta knappt timslånga anfall förstördes4,640bostadshus och skadades ung. lika många; samtidigt dödades c:a2,000människor.2% besattes staden av amerikanska pansarförband. Värst utsatta blevo gamla staden och dess närmaste grannskap. Av N:s samtliga boningshus förblevo endast9%oskadade,39%blevo totalförstörda, återstoden mer el. mindre skadade. Av industribyggnader blevo likaledes9%skonade,49%däremot totalförstörda.1947hade återställandet av industri- och affärsbyggnader skett till72%,av bostadshus till blott50%.

Kategorier: blod, judar, lagen, medborgarskap, tyska, tyskt

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: