Stratosfärbomb,

Stratosfärbomb, ett av tyskarna under2:a världskrigets slutskede mot England insatt vapen. Se Robotvapen.

Kategorier: insatt, robotvapen, slutskede, stratosfärbomb, tyskarna, vapen

Starogard

Starogard [slarå’gart|, ty.Preussisch-Stargard,stad i Polen, vojevodskapet Danzig, vid järnvägen Danzig—Berlin;15,356 inv.(1938/39).Från1303tillhörde S. Tyska orden, erövrades 1466av Polen, kom1772under Preussen, övergick1919återigen till Polen och intogs1939av tyskarna. Under striderna1945förstördes S. delvis. S. har mångsidig industri: brännerier, tobaks-, sko-, möbel- och kemiska fabriker.

Kategorier: danzig, industri, mångsidig, polen, starogard, tyskarna

Slaget

Slaget om Storbritannien, eng.the Battle of Bri-fain,benämning, som härrör från W. Churchills tal “Yo 1940,i vilket han förberedde den engelska befolkningen på de närmast förestående striderna (främst en väntad invasion) om Storbritannien. S. kom senare att beteckna den kamp om luft-herraväldet, som tyskarna igångsatte som förberedelse för en invasion (jfr Seclöwc), samt därefter följande anfall mot landets befolkning och försörjning för att om möjligt tvinga Storbritannien till fred.

Kategorier: förberedelse, invasion, seclöwc, slaget, storbritannien, tyskarna

Schar’ffenberg

Schar’ffenberg [-bärg], Johan, norsk läkare (f.1869).S., som är en framstående psykiater, var läkare vid Botsfcngslet i Oslo 1919—40 och överläkare vid Oslo hospitals sinnssykcasyl1922—41.Han har visat starkt intresse för det politiska, sociala och kulturella livet och har ofta energiskt tagit ställning i aktuella frågor. S. har gjort cn betydande insats i nykterhetsrörelsen och förordat alkoholförbud. Han deltog i den republikanska agitationen1905.Efter Tysklands ockupation av Norge1940uttalade sig S. frimodigt i nationell anda och uppmanade studenterna till trohet mot Håkon VII och hans regering; i sept. s.å. arresterades han av tyskarna och hölls en kort tid i fängelse. lian har även under senare år gjort uppmärksammade inlägg i den offentliga debatten. I “Quo vadis Norvegia?”,1 (1945)framlade S. nya förslag till konstitutionella förändringar.S.Br.

Kategorier: håkon, läkare, oslo, regering, scharffenberg, tyskarna

Scave’nius, dansk släkt, stammande från etats-rådet Jacob Brönnum

Scave’nius, dansk släkt, stammande från etats-rådet Jacob Brönnum S.(1749—1825),vilken i Östasiatiskc Kompagnis tjänst förvärvat en stor förmögenhet och senare blev ägare till flera danska storgods, bl.a. Gjorslev. Tvenne hans söner adlades resp.1843(S.i) och 1844. 1) Peder Brönnum S., politiker (i~95 -—1868),godsägare, framträdde1834 som medl. av Roskilde ständerförsamling och av riksförsamlingen1848—49som en av de ivrigaste försvararna av enväldet samt av godsägarnas ekonomiska intressen och makt över bönderna. S. kom därigenom i upprepade konflikter med den bondevänliga vänstern, men han var än mer fientligt sinnad mot nationalliberalerna. Mot slutet av sin politiska bana närmade han sig därför bondevännerna och var186.5cn av initiativtagarna till Oktobcrföreningen, som var avsedd att förena de stora och små bönderna.B. 2) Jakob Frederik S., den föreg:s son, politiker(1838—1915),godsägare, tog tidigt del i det politiska livet. S. var starkt influerad av faderns politiska idéer, började sin bana direkt vid dennes sida och kom att fullfölja hans politiska linje. Han var sålunda ytterst kritisk mot nationalliberalerna och anhängare av en stark kungamakt, därtill varmt försvarsintresserad. S. blev1865medl. av riksrådets folketing,1866av riksdagens folketing, där han hade säte till1895.Liksom fadern var han en tillskyndarc av den koalition mellan godsägare och bönder, som stod bakom grundlagsändringen1866.Under de följande åren stod S. bondevännerna nära men ingick ej i det1870bildade Forenede Venstre och avlägsnade sig raskt från detta, då det började lägga i dagen sympatier för det parlamentariska styrelseskicket. Han utvecklades raskt åt höger, stödde Estrup, som var hans kusin, alltifrån dennes utnämning till ministerpresident1875och inträdde1880som kultusminister i regeringen. S. var cn av dennas ledade krafter, en ivrig anhängare till den förda kamppolitiken och särsk. verksam för Köpenhamns befästande. Emellertid försvagades hans ställning inom det egna partiet, och han mäste1891avgå. I Tan var cn motståndare till den för-handlingspolitik, som ledde till förlikningen1894,och efter denna lämnade han1895riksdagen.1898 —1901hade han åter säte i Folkelinget och stod då nära de frikonservativa men bröt med dem, då han1902med skärpa tog till orda mot försäljningen av Danska Västindien.B. 3) Harald Roger S., den föreg:s son, diplomat(1873—r939).sändebud i S:t Petersburg1912 —18,greps i Ryssland av stark ovilja mot det bolsjevikiska systemet och gav efter hemkomsten till Danmark offentligt uttryck härför. Han blev1920utrikesminister under Neergaard och sökte på olika sätt hjälpa den danska folkgruppen i mell. Slesvig. Sedan gränsfrågan avgjorts, förde han från dansk sida dc förhandlingar, som ledde till1922års reglering av dc svävande slesvigska spörsmålen. Han intog en negaliv hållning till en handelsövcrcnskommelse med Sovjctryssland och avbröt1921förhandlingarna om cn dylik. På grund härav lämnades S. vid en rekonstruktion av regeringen1922utanför densamma.1923blev han sändebud i Rom,1928i Haag och Bern. S. var även verksam som förf. och utgav bl.a. “Af dc sidste Åars söndcrjyske Politik”(1923).B. 4) Otto Christian Jakob Jörgen Brönnum S., den föreg:s syssling, diplomat(1875— 1945),legationssekr.1903—09, 1909—12sändebud i S:t Petersburg,1912 —19i Stockholm,1919—21chef för utrikesministeriets politiska avd.,1921—22dir. för ministeriet, april—maj1920utrikesminister i M. P. Friis’ cxp.-minislär,1924dir. i Det store nordiske Telegraf Selskab. 5) Erik Julius Christian S., kusin till S.3),diplomat, politiker (f.1877),legationssekr. i Berlin1006,chef för utrikesministeriets handels- och konsulatsavd.1909,sändebud i Wien och Rom1912 -13.S. hyste starka politiska intressen även utanför det diplomatiska området och var övertygad radikal. Han var1909—10och1913—20utrikesminister i båda de av den radikale partiledaren Zahle bildade regeringarna och handhade alltså ledningen av Danmarks utrikespolitik under1:a världskriget och åren närmast efter detta. Som utpräglad realpolitiker insåg han Danmarks oförmåga att föra en självständig utrikespolitik, och när tyskarna i aug.1914framförde kravet, att Danmark skulle minera Bälten, genomdrev han, trots motstånd från Kristian X, att framställningen bifölls. Därefter förde han en strikt neutralitetspolitik och avvisade, tyskarnas försök att, då det blev dem lägligt, få mineringen upphävd. Efter det tyska nederlaget utformade S. regeringen Zahles politik i den söndcrjydska frå- gan och genomdrev beslutsamt, att denna helt löstes enl. hans intentioner, innan Kristian X:s ingripande och den danska opinionens svängning framkallade ministärens avgång i mars1920.S. var1918—20och1925—27medl. av Landstinget,1922—24ordf. i Radikale Venstres riksorganisation och1924—32minister i Stockholm. Under2:a världskriget trädde S. kort efter den tyska ockupationen av Danmark åter i förgrunden, då han8/-1940inträdde i Staunings samlingsregering som utrikesminister. S. var övertygad anhängare av samförståndspolitikcn och ville genom eftergifter och förhandlingar med tyskarna uppnå för Danmark så tolerabla och fördelaktiga villkor som möjligt, bl.a. tryggandet av dansk demokratisk styrelse och administration av landet. S. gick därvid längre än de av hans regeringskolleger, vilka representerade riksdagspartierna och som ofta önskade iaktta cn mer avvisande hållning till Tyskland än den, som S. förordade, men i regel efter tvekan följde S:s förslag. Då tyskarna efter det tysk-ryska krigets utbrott i juni1941krävde att få värva danska officerare och soldater för Frikorps Danmark, blevo motsättningarna så starka inom regeringen, att S. inlämnade sin avskedsansökan. Det var i det rådande läget omöjligt att skaffa en efterträdare till S., och efter Staunings ingripande accepterades S:s ståndpunkt, och han kvarstan-nade på sin post. Även i fråga om Danmarks anslutning till antikominternpakten, som regeringens majoritet sökte undgå el. avslå, förordade han eftergifter, och han undertecknade, sedan vissa reservationer accepterats av tyskarna, för Danmarks del pakten i Berlin25/u1941-Under “telegramkrisen” kallades S. i nov.1942åter till Berlin, där Ribbcntrop framförde krav, att den danska regeringen skulle rekonstrueras på ett sådant sätt, att den åtnjöt tyska regeringens förtroende; Ribbentrop föreslog S. som statsminister och önskade, att vissa nationalsocialister skulle intagas i regeringen; det sista avvisade S. Vid förhandlingar mellan de danska politiska förtroendemännen framgick, att varken dessa cl. S. själv önskade en regering under hans ledning. Men Bramsnajs, som från tysk sida accepterats, vägrade överta ledningen, och S. blev,u/n chef i en regering, vari ytterligare några fackmän inträdde i st.f. avgångna politiska ministrar. Som regeringschef fullföljde S. samma politik som tidigare, men svårigheterna för en samförståndspolitik växte, allteftersom tyskarnas militära motgångar stegrade befolkningens motståndsvilja och kom sabotagevågen att stiga. De svåra strejkerna i aug.1943visade, att regeringen och de politiska partiernas förtroendemän ej längre voro herrar över situationen. När tyskarna ultimativt krävde, att regeringen skulle vidta drastiska åtgärder för lugnets fulla återställande, utarbetade S. ett danskt motförslag, vilket han föreslog som ett alternativ till rent avslag, men regeringen och partiernas förtroendemän beslöto avslå framställningen. De tyska myndigheterna svarade med att förklara, att tysk militär nu övertog den utövande makten, och regeringen Scavenius inlämnade2nAs sin de-missionsansökan till konungen, som vid befrielsen5/s1945formligen beviljade densamma. Givct- vis har S. från förespråkarna för motståndsrörelsen i Danmark utsatts för hård kritik; gentemot denna har han tagit till orda på olika sätt, främst i skriften “Forhandlingspolitiken under Besaittel-sen”(1948),där han hävdar, att hans politik förde Danmark relativt oskadat igenom den särsk. vådliga period, då tyskarnas makt i Europa var obruten, och han framställer sig som talesman för förnuftet i utrikespolitiken gentemot kritikerna, känslans förespråkare. S. försvarar vidare kraftigt de män, som vid hans sida genomförde samförståndspolitiken och som mer än han drabbats av motståndsrörelsens angrepp.B.

Kategorier: danmark, danska, politiska, regeringen, tyska, tyskarna

Kraft-

Kraft- och mineraltillgångarna höra till de största i världen, vilket, då riket omspänner en sjättedel av jordklotets landarcal, icke är förvånande.1918—45 utsträcktes de geologiska undersökningarna till att omfatta nära3/4av rikets areal, från att vid periodens början icke ha berört mer änV 10av den. Denna intensiva undersökning av R:s berggrund har resulterat i upptäckten av många nya fyndigheter av första rangens betydelse. Särsk. under2:a världskriget, då tyskarna ockuperade hela s. R. fram till Volga med dess stora mineralproduktion, intensifierades prospekteringen i de fria delarna av riket i avsikt att finna nya fyndigheter, som kunde ersätta de ockuperade.

Kategorier: fram, fyndigheter, kraft, ockuperade, riket, tyskarna

Ryssland

Ryssland i krig 1941—45.Omedelbart efter det tyska angreppet i ö. lovade Storbritannien och även USA R. all möjlig hjälp, och,2/7s.å. undertecknades ett ryskt-brittiskt alliansavtal. I aug. besatte ryssar och britler gemensamt Persien, främst för att säkerställa transportvägar för leveranser av krigsmateriel o.a. förnödenheter till R. Stalin blev ordf. i ett nyupprättat ryskt försvarsråd samt folkkommissarie för försvaret; den högsta krigsledningen låg över huvud taget redan från början i hans hand. Inför tyskarnas anstormning uppgav Röda armen väldiga landområden (se Världskrigen,2:a v.). I okt.»—nov. s.å. hotades Moskva allvarligt. Folkkommissariaten och de viktigaste ämbetsverken flyttades till Kuj-bysjev. Tecken på panik märktes i Moskva, och oroligheter förekommo i flera provinser, men lugnet återställdes snart. Stalin stannade i Kreml. Moskva räddades genom ryska motangrepp, och tyskarna tvingades tillbaka, men på sommaren1942,då tyskarna jämte bundsförvanter trängde fram till Volga och in i Kaukasien, blev läget åter allvarligt för R., samtidigt som Rommels armé i Nordafrika hotade Egypten. Från rysk sida krävdes alltmer otåligt en andra front i v., men i aug. s.å. meddelade Churchill, att britterna och amerikanerna t.v. icke kunde invadera Frankrike utan ämnade göra en landstigning i Nordafrika. Detta väckte harmfylld besvikelse på rysk sida, och det rysk-brittiska förhållandet var cn tid spänt. Den stora koalitionen hade uppstått under yttre tvång, och de ryska ledarna hade fortsatt att visa sig misstrogna och förbehållsamma betr. sin egen krigföring. Den första allianskriscn upphörde dock, sedan britterna hade besegrat tyskarna vid el-Alamein och ryssarna själva hade vunnit en lysande seger i slaget om Stalingrad. Samtidigt med detta slag, som blev vändpunkten i kriget mellan R. och Tyskland, genomförde Röda armén angrepp på nästan alla frontavsnitt, från Leningrad till Kaukasus. Genom denna vintcroffensiv återtogo ryssarna större landområden, än de hade förlorat under den kritiska sommaren1942.Linder sommarens strider1943 pressades den tyska frontens center tillbaka mot Pripe.tträsken. Försvarskriget kom nationalkänslan att flamma upp hos det ryska folket, vars patriotiska stämning både utnyttjades och eggades av regimen. Kommunistiska partiet sköts i viss grad i bakgrunden, och man hyllade fosterlandet. Armén blev utomordentligt populär och tilläts delvis att återgå till förrevolutionära traditioner. I samband med slaget om Stalingrad underordnades politrukerna det militära befälet. Gardesreg. och gardesdiv. uppsattes. Stalin utnämnde hundratals generaler och ett flertal marskalkar och antog själv titeln marskalk(1945utnämndes han till generalissimus). Den grekisk-ortodoxa kyrkan återupprättades partiellt. Alla dessa åtgärder torde främst haft inrikes- och försvarspolitiska motiv men gagnade även den nya utrikespolitiska taktiken. I samklang med den ryska propagandan upphörde all världens kommunistiska partier att tala om motsättningen proletärer—kapitalister. Fascismen var nu deras enda skottavla. På rysk order Upplöstes formellt Komintern, vilket fick avsedd gynnsam verkan i västmaktslägret.

Kategorier: armén, moskva, rysk, ryska, stalin, tyskarna

Tyskarna hade därefter

Tyskarna hade därefter med överlägsna krafter Ve —Vc genombrutit den s.k. Weygand-linjen och voro på snabb offensiv in1hjärtat av F. Weygands hemställan Ve hos regeringen att begära vapenvila avslogs dock, likaså en förnyad hemställan 12/e. Tyskarna hade då överskridit Seine mellan Paris och Engelska kanalen, ‘Ve sammanträffade de franska krigsledarna i Tours med den nye brittiske premiärministern W. Churchill, varvid tanken på franskt-tyskt vapenstillestånd framfördes. Ännu förelåg dock icke något beslut, och Reynaud, som förgäves riktade en desperat vädjan till president Roosevclt om omedelbar amerikansk undsättning, ville ändå fortsätta kampen från Nordafrika, men då han icke kunde vinna majoritet inom kabinettet, avgick han16/t» och efterträddes av Pétain. Samma dag medgav Storbritannien med hänsyn till läget, att F. underrättade sig om Tysklands villkor för vapenstillestånd, och redan natten till17/e anhöll Pétain om stillestånd. President Lcbrun, bägge kamrarnas talmän och ett stort antal deputerade önskade, att regeringen skulle överflytta till Nordafrika för att få en friare ställning och åtm. förbättrade villkor. Pétain motsatte sig dessa planer, och kapitulationens förespråkare fingo överhand. Ett mycket starkt inflytande utövade härvid Laval.22/eundertecknades vapenstilleståndsfördraget i Compiégne. Detta innebar, att Vs av landet, inkl. hela kusten från belgiska till spanska gränsen, ockuperades av Tyskland på obestämd tid. Elsass-Lothringen införlivades med Tyskland i aug. s.å. Franska armén demobiliserades med undantag av en liten styrka i den icke-ockuperade delen av landet. Tyskland lovade att icke ställa krav på flottan, men denna avrustades och ställdes under övervakning i franska hamnar. F. åtog sig att betala besättningstruppernas underhåll med400 mill. fres pr dag (senare300mill.). Enl. vapenstilleståndsfördragct med Italien, som undertecknades2Ve, besatte italienska trupper vissa obetydliga franska gränsområden. — Storbritannien övertog kontrollen över avsevärda franska sjöstridskrafter bl.a. i Alexandria (se d.o., sp.551)och försatte genom ett angrepp mot örlogs-basen Mers-el-Kébir i Algeriet%liflertalet där liggande franska örlogsfartyg ur stridbart skick för att förhindra, att de användes mot de allierade. Denna aktion föranledde Pétain att avbryta de diplomatiska förbindelserna med London.

Kategorier: franska, nordafrika, pétain, regeringen, tyskarna, tyskland

Renässansen

Renässansen och de av denna påverkade följ. årh. sågo i medeltiden en förfallsperiod, och medeltidens 1. blev därför styvmoderligt behandlad av forskningen i förh. till den antikt-klassiska litteraturen; stora delar av ämnet äro ännu ofullständigt utforskade. Sedan uppfattningen, fram-Iför allt efter romantiken, slagit om, började även den medeltida 1. bli föremål för en livlig uppmärksamhet. Länge voro tyskarna obestritt ledande på området, men på sistone har särsk. Amerika gjort en betydande insats, bl.a. genom den 1925 upprättade Mediaeval Academy med dess sedan1926utgivna tidskr. “Sptculum” och talrika andra publikationer.

Kategorier: föremål, länge, obestritt, renässansen, tyskarna, uppmärksamhet

Slaget

Slaget vid Kursk ‘°h5/s1943.Våren 1943 gick fronten i Ryssland i en c:a300km lång båge v. om K. med västligaste delen c:a ioo km v. om staden (“Kurskutsprånget”). För ryssarna kunde detta område utnyttjas som utgångsläge för en offensiv västerut. För tyskarna åter förelåg en möjlighet att snöra av utsprånget genom en kniptångsrörelse från n. och s. Härigenom skulle de ryska styrkor, som funnos grupperade inom utsprånget, kunna fångas och slås. Tyskarna beslöto sig för att utnyttja denna möjlighet och förlade sin sommaroffensiv till detta område. Under v. Klugc grupperades9:c armén (under Model) n. om Kurskutsprånget (s. om Orel) för anfall söderut och4:e pansararmén (under v. Hoth) s. om detta (i trakten av Bel-gorod) för anfall norrut.2:a armén avdelades för att binda dc ryska styrkorna i v. delen av Kurskutsprånget. Sammanlagt400,000—450,000man, understödda av mycket starkt artilleri och talrika stridsvagnar, avsågos för offensiven. Även ryssarna förberedde sig för cn offensiv inom detta och angränsande områden. Av deras s. armégrupp skulle den nordligaste armén (under Popov) anfalla Orelområdet (n. om Kurskutsprånget), medan centern — en armé under Ro-kossovskij i Kurskutsprånget, en armé under Vatutin mot Belgorod samt en armé under Kon-jev mot Charkov — dels skulle anfalla Kiev, dels ta området v. om Charkov för att därifrån söka avskära dc tyska trupperna längre söderut i Donetsområdet, vilka skulle anfallas frontalt av de båda sydligaste ryska arméerna. Tyskarna kommo först i gång med sitt anfall i avsikt att riva upp motståndarens anfallsförberedelser. För ryssarna var emellertid det tyska anfallet ingen överraskning. För att motstå detta hade ryssarna, samtidigt med att de planlade sitt anfall, vidtagit omfattande försvarsförberedelser, vilka t.o.m. voro starkast just i de riktningar tyskarna kommo att anfalla. Den tyska offensiven började&h.Trots mycket häftiga anfall körde den emellertid fast både i norr och söder i det sega ryska försvaret. På s. fronten stod härunder en avgörande pansardrabbning vid Prochorovska(50km n. om Belgorod), i vilken på båda sidor del- togo över1,500stridsvagnar och stora flygstyr- 1 kor. Då ryssarna fingo klart för sig, att tyskar-nas anfallskraft avtog, igångsattes12hPopovs anfall mot Orelområdet. Orel togs6/s. Vatutins anfall mot Belgorod igångsattes**h,och staden togs Vs. — Den tyska offensiven som resulterade i slaget vid K., var den sista stora tyska offensiven i öster under2:a världskriget. De stora förlusterna av anfallstrupp och stridsvagnar påskyndade den tyska arméns nederlag. Efter denna offensiv återfingo tyskarna icke mer initiativet på östfronten.S.E.B.

Kategorier: anfall, kurskutsprånget, ryska, ryssarna, tyska, tyskarna

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: