Växtrikets

Växtrikets utveckling.Det faktiska underlaget för vår föreställning om v:s utveckling utgöres av dc fossila rester av växter, som finnas inneslutna i dc lagrade bergarterna. Denna dokumentering är av flera skäl beklagligt ofullständig (detta gäller i än högre grad än i fråga om djuriket) och därtill ofta synnerligen svårtolkad. På cn punkt — och på cn vital sådan — sviker den helt, näml. när det gäller sättet för den ursprungliga uppkomsten av molekylaggregat med sådan organisation och sådana livsyttringar, att man kan tala om dem som växter. Problemet om den levande materiens första uppträdande på jorden kan man på naturvetenskaplig grundval nalkas endast på ovissa vägar utifrån biokemiska utgångspunkter. Emellertid kan man betr. växterna liksom betr. djuren skönja cn utveckling från enklare till alltmera komplicerade former. I enlighet därmed böra dc levande system, som på okänt sätt uppkommit ur ickelevande kolföreningar, snarast ha haft karaktär av protister, primitiva, encelliga organismer på gränsområdet mellan växter och djur. Möjl. voro dessa första organismer bundna till starkt svavelväterika miljöer, i vilka svavelväte tjänade som energikälla och leverantör av väte till de geléartade klumpar av kolloidala kolförcningar, som kunna tänkas ha bildal det nytända livets materiella underlag. Godta vi den här skisserade hypotesen — även andra äro möjliga —, ge oss de första organismerna närmast bilden av svavclbaktcrier. Möjl. i samband med förändringar i jordalmosfärens sammansättning kan ha uppkommit cn typ, mäktig lill fotosyntes, en process, förbehållen de gröna växterna.

Kategorier: betr, gäller, levande, utveckling, växter, växterna

Växtsamhällena

Växtsamhällena äro blott sällan stabila, särsk. ej i de av människan starkt påverkade delarna av jorden, där skogavverkning, dränering o.s.v. åstadkomma mer el. mindre starka störningar och länka utvecklingen in på nya banor. Men även i den orörda naturen ske förändringar, ehuru mera långsamt. Ett samhälle ersattes småningom av ett annat, t.ex. vid den långsamma igenväxningen av en sjö, då de akvatiska samhällena ersättas av alltmera tcrrestriska, och vid en mosses utveckling ur ett kärr. Denna utveckling el. s u c c e s s i o n* kan ofta klargöras blott genom undersökning av lagerföljden i sjöbottnen el. mossen. Vid undersökningen av ett växtsamhälle uppgör man först cn kvalitativ artlista, d.v.s. en förteckning över alla de i samhället ingående arterna. Inom en sociation analyseras därefter de olika socieleterna kvantitativt ined angivande av de ingående arternas täckningsgrad och ibland även täthet. Härvid avgränsas en mindre provyta, t.ex. 1 m2, täckningsgraden anges efter en5-gradig skala (Hult-Ser-nanderska skalan) och tätheten genom individräkning. De arter, som förekomma i alla de på detta sätt undersökta provytorna el. åtm. i 90% av dem, kallas konstanter. Vid undersökning av stora områden bli ofta analys och kartering av alla de förekommande samhällsfläckarna ett alltför tidsödande arbete. Man använder sig då i stället av 1 i n j e t a x e r i n g (jfr Skogslaxering), varvid varje samhälles roll i vegetationen klargöres genom parallella vegelalionsprofilcr.

Kategorier: avgränsas, provyta, täckningsgraden, undersökning, utveckling, växtsamhällena

Valadon |-däo’|, Suzanne, fransk

Valadon |-däo’|, Suzanne, fransk målarinna(1867—1938),prövade olika yrken och livnärde sig några år som modell. 1 lärigenom kom hon i kontakt med bl.a. Puvis de Chavannes, Renoir, Degas och Toulouse-Lautrec, vilka alla fingo betydelse för hennes senare utveckling. Under tiden arbetade hon för sig själv med teckning, till att börja med som förströelse, men sedan hon fått ett kraftigt stöd av sina konstnärsvänner, började hon utbilda sig till målarinna på allvar. Tills, med Toulouse-Lautrec kom V. att bilda kärnan i den s.k. Montmartreskolan. Hennes tidiga måleri präglas av en schwungfullt stiliserad och fränt skildrande realism. Åtskilliga drag i hennes formgivning tyda på inflytelser från Gau-guin och Pont-Avenskolan. Under 1890-talet utmärkte hon sig framför allt som en utomordentlig porträttör. Trots en stark och ursprunglig personlighet, som kommer till uttryck i hennes föga insmickrande, säkra och förenklande teckning och hennes något dovt avstämda färg, tog hon under hela sin utveckling starka intryck av rådande strömningar, och man kan i hennes konst efter Montmartre-episoden urskilja en fauvistisk period, då hennes konst i sin renodling av ytor och linjer kommer Matisscs ganska nära, samt en ku-bislisk, som sammanhänger med hennes nära kontakt med den kubistiska gruppen genom hennes make, kubisten André LHter. V. är väl represen-terad i Musée. d’art möderne, Paris. — Son till V. är målaren Maurice Llrillo.S.Sm.

Kategorier: konst, kontakt, lautrec, teckning, utveckling, valadon

Nyamwezi,

Nyamwezi, W a n y a m w e z i, en av de största folkgrupperna i Tanganyika mellan Vicloriasjön i n. och Rukwasjön i s. samt med kolonier utanför detta område. Gruppens nordostligaste stam är sukuma. N. tala ett banluspråk, nyamwezi-sukuma, delat i flera dialekter. Med samfärdselns utveckling och befolkningens tilltagande rörlighet har det brett ut sig på bekostnad av andra lokala språk och torde nu talas av c:a1mill. människor. — Litt.: VV. Blohm, “Die N.”(3bd,1931—33).

Kategorier: befolkningens, nyamwezi, rörlighet, sukuma, tilltagande, utveckling

Utvecklingspsykologi avser studiet

Utvecklingspsykologi avser studiet av de fortskridande, kontinuerliga förändringarna hos beteendet mot ett visst mål. Dessa beteendeförändringar äro ett resultat av Samspelet mellan mognad och inlärning. Organismen måste ha nått en viss mognadsnivå, för att inlärning av viss aktivitet skall kunna äga rum. Sålunda uppvisa de flesta barn i c:a “-årsåldern en mognad, som möjliggör, att läslärandet påbörjas, s.k. skolmognad”. De biologiska förändringarna, framför allt tillväxten och utvecklingen av nervsystemet, betinga vad som kan läras. — Olika perioder av livet kännetecknas av en mottaglighet för sina särskilda aktiviteter. Sålunda är den speciella perioden för ernåendet av vissa fysiska färdigheter, ss. att gå och springa, I—4-årsåldern. Om inlärning då icke äger rum, kunna färdigheterna endast med svårighet senare förvärvas, vilket bl.a. studiet av de s.k. vargbarnen visar. Detta stöder den inom modern it, allmänt accepterade uppfattningen, att personlighetens utveckling icke kan anses vara en enbart kvantitativ tillväxt av redan från början existerande funktioner utan att utvecklingen består i att kvalitativt olika stadier avlösa varandra. — U. kännetecknas vidare av att den studerar, hur de olika aspekterna av utvecklingen samspela. En förändring av en fasett av mognaden, t.ex. “längd-ålder” el. “tandålder”, kan påverka hela reaktions-systemet. En av de främsta utvecklingspsykologerna, Willard Olson, har visat, att barnets läs-utveckling uppvisar påfallande samband med alla övriga sidor av dess utveckling. Därför studerar u. hela organismen, inkl. beteendet. — Beteendet karakteriseras under utvecklingens gång av cn alltmer ökad differentiering. Detta kommer till uttryck i upplevelsevärlden, där barnet småningom lär sig skilja mellan cn föremålsvärld och en jag-värld. Mest påtaglig är differentieringen i fråga om rörelsesystemen, de motoriska reaktionerna. Spädbarnet uppvisar ospecifika totalreak-lioner även -på mycket specifika retningar, t.ex. klttling under fotsulan. Småningom bli reaktionerna mera differentierade och därmed också mera specifika. Känslolivet blir mera nyansrikt, och viljelivet utvecklas från primitiv behovstillfredsställelse i nuet till högorganiserade och på lång sikt inriktade valreaktioner. — Man kan på flertalet psykiska funktionsområden fastställa, att utvecklingen sker enl. bestämda serier av stadier, s.k. sekvenser. En överhoppning av ett el. flera stadier kan ej ske. Vid utvecklandet av en viss färdighet äro tidigare stadier liksom inkluderade i senare. Barnet kan cj gå, innan del i tur och ordning lärt sig sitta, krypa och slå. Motsv. gäller om språket och om dc. litterära upplevelselor-mcrna. De olika stadierna gå givetvis mer el. mindre kontinuerligt över i varandra, men särsk. genom studiet av kroppsutvecklingen kunna vissa gränser mellan dem fixeras. Detta gäller t.ex. övergången från senare barndomen till puberteten. — U. har sin betydelsefullaste tillämpning inom barnpsykologi” och ungdomspsykologi. Men den griper också in på djurpsykologicn, den medicinska psykologien (t.ex. studiet av tillbakafall, regressioner, under psykiska sjukdomar), de primitiva folkens psykologi samt neurologien. Den senare har visat, hur nervsystemet är uppbyggt av olika utvecklingshistoriska skikt, av vilka de övre behärska de undre. Dessa skikt motsvaras av olika utvecklingsfaser hos beteendet. Vid skador el. ingrepp på hjärnan, t.ex. vid tumörer, skottskador el. lobolomier, kan tillbakafall till tidigare utvecklingsstadier ofta konstateras. — Litt.: H. Werner, “F.infiihrung in die Entwicklungs-psychologic”(2Aufl.1933);T. Husen, “.Studier rörande dc eidetiska fenomenen”(2bd,1946—52);W. C. Olson, “Child de.vclopmcnt”(1949);E, R. Hurlock, “Developmental psychology”(1953).T.H.

Kategorier: beteendet, inlärning, stadier, studiet, utveckling, utvecklingen

Utvecklingsläran, evolutionsteorien, antar,

Utvecklingsläran, evolutionsteorien, antar, att den nu levande växt- och djurvärlden tillkommit genom en under tidigare geologiska perioder försiggången utveckling, som i stort sett fortskridit från lägre, enklare till högre, mera komplicerat byggda former. Då sålunda de nu levande arterna antagas ha uppstått av tidigare former, har u. även benämnts härstamnings-lära, descendenslära el. descendens-teori. — Tanken på att en dylik utveckling ägt rum, kan visserligen tidigt spåras, och vi möta den redan i Empedokles’ filosofi, men klart uttalades den dock inom biologien först vid slutet av 1700-och början av1800-talet av framför andra E rasmus Darwin*, Jean Baptiste de Lärhär ek* och Gcoffroy S a i n t-H i-1 a i r c*. Den nya åsikten vann emellertid föga anslutning inom dc naturvetenskapliga kretsarna. Det bevismaterial, som framfördes till stöd för densamma, var alltför bristfälligt och osäkert för att kunna rubba den hävdvunna uppfattningen om arternas konstans, vilken stöddes av Linnés* och Cuviers* stora auktoritet samt dessutom väl överensstämde med tidens religiösa åskådning. Vid en diskussion om u., vilken ägde rum1830i Paris’ akad. mellan Geoffroy Saint-Hilaire och Cuvier, ansågs denne senare ha visat dess fullständiga ohållbarhct. Det blev också under nära tre decennier täml. tyst kring u. De betydelsefulla upptäckter inom de biologiska vetenskaperna och geologien, vilka gjordes kring mitten av1800-talct, förberedde emellertid en ny uppfattning om arternas tillblivelse, och då Charles Darwin*1859 utgav sitt stora arbete “On the origin of species by means of na-tural selection” (“Om arternas uppkomst genom naturligt urval”), hade ställningen så ändrats, att u. under loppet av föga mer än ett årtionde blev så gott som allmänt antagen inom den naturvetenskapliga världen. Att tiden nu var mogen härför, visar även följ. omständighet. Då Darwin just stod i begrepp att offentliggöra sitt arbete, erhöll han från en an tian engelsk naturforskare, Alfred Russel Wallacé*, som i och för djurgeografiska studier befann sig på Ost-indiska öarna, ett utkast till en teori om arternas uppkomst, som nästan helt överensstämde med hans egen teori. Wallaccs utkast och ett kort referat av Darwins följ. år utgivna arbete publicerades samtidigt1858.Vad som emellertid framför allt bidrog till u:s segertåg var, att Darwin i sitt stora arbete framförde icke blott ett omfattande och kritiskt väl prövat material från såväl tidigare och samtida forskares som sina talrika egna iakttagelser till bevis för att cn utveckling ägt rum, utan även påvisade en viktig faktor för utvecklingen, del naturliga urvalet.

Kategorier: antar, arbete, arternas, darwin, teori, utveckling

Tsubas från

Tsubas från 1700-talet. Malmö museum. tydelsefull produktion i Kyoto med rika inläggningar av ädelmctall cl. med dekoration i relief. Kanaiyc (o.1500)blev huvudman för en där länge verksam familj. Under 1600-talet arbetade många familjer med t.-tillverkning, men dekoreringen blev mer och mer huvudsaken, en utveckling, som kulminerade under1700-talet med familjen Gotos förfinade arbeten. Här förlorade emellertid t. sin ursprungliga betydelse, och konstarten offrades för det virtuosa. — Litt.: D. Bildt, “Japonica”(1914).E.W.

Kategorier: familjen, förfinade, götos, kulminerade, tsubas, utveckling

Trier

Trier [trir], i Rheinland-Pfalz, Tyskland, vid Mosel,8km från gränsen till Luxemburg;75,526 inv.(1950; 21,000 1871, 76,692 1933, 88,150 1939).Staden ligger huvudsakl. på högra flodstranden, mellan skogklädda berg, uppbyggda av röd sandsten, där Moscl-dalen vidgar sig kort före flodens inträde i den smala geuombrotlsdalen i Rhenska skifferbergen. Det milda klimatet och den bördiga jordmånen gynna frukt- och vinodling, och stadens handel med moselvincr är berömd; dess vinkällare rymma 30mill. 1. T. är ett viktigt samfärdsclccntrum med teologisk högsk.(255studenter1952),berömt stadsbibi. och museum. Industrien omfattar läder-, textil- och tobaksfabriker. T. är biskopssäte sedan300-talet. Stadens utveckling har hejdats genom Saarlandets avskiljande från Tyskland, varigenom de direkta förbindelserna med Pfalz och Bayern ha avbrutits, och staden befinner sig i ett ogynnsamt gränslägc. T. blev1944illa åtgånget genom luftangrepp, och före stadens erövring av amerikanska trupper1945låg den under ar t.-eld, varvid talrika monum en tal-byggnader skadades svårt och den klassiska bor-garbebyggelsen till största delen förintades.

Kategorier: pfalz, staden, stadens, trier, tyskland, utveckling

Tower,T

Tower,T h e T. [Öa taiVa], Towern, urspr. den normandiska borg, som anlades av Vilhelm Eröv-raren. Det kraftiga, kvadratiska tornmassivet, som i en av sidorna inrymde ett ännu bevarat kapell, var en typisk representant för den normandiskt västeuropeiska borgtypen i slutskedet av dess utveckling. Det väldiga byggnadskomplexet undergick under medeltiden flera utvidgningar och ombyggnader samt moderniserades under iooo-talets förra del; större partier tjäna som kasern och va-penmuscum. — Bild se London, sp.586.[B.WJE.C.

Kategorier: byggnadskomplexet, medeltiden, tower, undergick, utveckling, väldiga

Théel

Théel [tftl]j Daniel, kirurg(1744—95),efter studier hos O. af Acrel och i utlandet led. av Kirurgiska societctcn,1772 dess preses och överdir. för kirurgien i riket, ivrigt verksam för sin vetenskaps utveckling och fullkomning, själv känd som cn mycket skicklig operatör.

Kategorier: ivrigt, riket, théel, utveckling, verksam, vetenskaps

Nästa sida »

Sök artikel: