Svensk Uppslagsbok - Digitalt uppslagsverk baserat på Svensk Uppslagsbok från 1955

Genomunionen

Genomunionen i Utrecht 1579 sammanslöto sig de protestantiska provinserna i Nederländerna till kamp mot det spanska väldet.

Kategorier: , , , , ,



Toyama, huvudstad

Toyama, huvudstad i ken Toyama, på n. kustenIav Hondo, Japan, längst in i Toyama-buktcn; 100,775 inv.(1945).Läkemedelsindustri. Från1500-talet var T. daimyo-residens under shogun-väldet Tokugawa.

Kategorier: , , , , ,



Tidigt befolkat

Tidigt befolkat av annamiler drabbades T. av den kinesiska expansionen under Shi-huang-ti (o.218 —214f.Kr.), ingick som del i det av dennes general Chao Tho grundade, sydkinesiska Nan-yue-väldet och kom med detta under Kina. Det kinesiska väldet varade till 939e.Kr., då T. införlivades med den nybildade annamitiska staten, varefter dess historia nära sammanhänger med Annams.1527—92 var T. säte för den rebelliska Mac-dynastien. Sedan denna störlats, blev T. genom huvudstadens förläggande till Hanoi Annams huvudprovins. Från T. utgick1770Tay-son-upp-roret.1802erövrades T. av Nguyen-Anh (Gia-Long), del nuv. kejsardömet Annams grundläg-garc.1873sände fransmännen, i avsikt att via floden Song-koi ernå en bekväm förbindelse med s. Kinas inre, en exp. till T., vilken emellertid totalt nedgjordes. Det franska försöket att ockupera T. återupptogs1883,men ockupationen lyckades först1885efter svåra och förödande strider.1903blev T. säte för generalguvernören för Franska Indokina i Hanoi. Det förenades under2:a världskrigets slutskede med Annam och Kochin-kina till republiken Viet-Nam, vars ställning inom Franska unionen reglerades genom fördrag1949—50.V.Hn;[C.F.]B.

Kategorier: , , , , ,



Tamiler

Tamiler (av den inhemska formentamil,av sanskr.dramila,biform tilldraviija),t a m u 1 e r, del förnämsta av dravidafolken i S. Indien, större delen av presidenlskapet Madras, Trichinopoly, Tanjorc och Travancorc, samt i den övervägande delen av n. Ceylon. T. äro därjämte, under benämningen k 1 i n g (av Kalinga, det urgamla namnet på ung. n. kustlandet av nuv. presidentskapct Madras), bosatta som kulier i Bortre Indiens och Sundaöarnas hamnstäder; ävenledes söka sig t. gärna som kulier till Syd- och Östafrikas hamnstäder. Antalet t. torde f.n. kunna uppskattas till c:a20 mill. Till näringsfånget äro t. i allm. jordbrukare och köpmän; hantverket, i slit konsthantverket, står i allm. på en betydande höjd hos t. I religiöst avsende hylla t. i allm. den cjvaitiska hinduismen med många inslag av primitivare religionsformer. I allmän kultur stå t. på det hela taget högt, och deras insats i den indiska kulturen (så t.ex. i den indiska konsten) är betydande. Se Tamiliska språket och litteraturen. — Så långt som historisk tradition sträcker sig, voro t. uppdelade på två välden, C o I a-väldel i n. med Trichinopoly och Tanjore som huvudsäten, och P a n d y a-väldet i s. med Madura som huvudsäte; det förra var till religionen cjvaitiskt, det senare övervägande jainistiskt orienterat. Alltifrån200-talet e.Kr. synas dessa välden ha stått i vasallförhållande till det mäktiga P a 11 a v a-v ä 1 d e t av telcgu-extraktion med Kancipnra (nuv. Conjeeve-ram) som huvudsäte. Sedan Pallava-väldct i början av 900-talet gått under i kamp mot det marat-tiska Rashtrakuta-väldet, började för Cola-väldet en stormaktsperiod, som nådde sin höjdpunkt under första hälften av iooo-talct, då det behärskade icke blott hela s. Indien utan även så gott som samtliga kustländer kring Bengaliska viken. Under senare hälften av iooo-talct började för Cola-väldet en förfallsperiod, som slutade med dess definitiva krossande genom den muhammedanska invasionen under Malik Kafur (o.1310).— Den tamiliska kolonisationen av Ceylon är relativt sen. Först fr.o.m.1300ha t. fått definitivt fotfäste på n. delen av ön.C.F,

Kategorier: , , , , ,



Sokoto |såkå’tå|, landskap

Sokoto |såkå’tå|, landskap i n.v. hörnet av Nigeria. Dess huvudstad Sokoto nära Nigcrs biflod Rima har nu blott några tusen inv. (under sin blomstring på 1800-talel över ioo.ooo) men är alltjämt den andliga medelpunkten för dessa delar av Sudan. — S. var förr det förnämsta ful-rikel i v. Sudan, omfattande c:a 300,000 km2. Grundandet av S.-väldet utgick från torodbe-väldet i Senegal, i det att cn ful-hövding, Othman Foclye el. Othman Dan Fodyc,t8oiel. 1802, genom inblandning i hausa-furstarnas inbördes strider, med staden S. som medelpunkt lyckades skapa ett välde, som slutl. omfattade även Adamaua i Kamerun och, för en kort tid, Bornu n.v. därom. Vid hans död o. 1817 sönderföll väldet i tre riken, S., Gando i v. och Yola i ö. Efterträdaren Muhammed Rello (o. 1817—37) var ej blott en betydande härskare utan även en framstående lärd; under hans tid besöktes S. f.g. av cn europé, skotten H. Clapperton. Betydande härskare voro även den före.g:s hroder Atiku (1837—43) och son Aliyu (184,5—60). Efter 1860 inträdde en svaghetsperiod, som slutade med att engelska trupper under befäl av Sir Frederick Lugard 1903 besatte huvudstaden och införlivade S. med Nigeria.P.;C.F.

Kategorier: , , , , ,



Seldjuk’er, turkisk dynasti,

Seldjuk’er, turkisk dynasti, som spelade en dominerande roll i Främre Asiens historia underiooo- och uoo-talen; den har sitt namn av S c 1-d j u k, hövding i Djand i Transoxanien. Hans söner M i k a i 1 och I s r a i 1 (el. Arslan) lyckades under de strider, som medförde samanidcr-nas* undergång, uppnå ökad makt, och Mikails son Toghrilbeg (1038—63)grundade det stora s.-väldet, som redan under sin grundläggare omfattade hela Iran och Mesopotamien och under efterföljaren Alp Arslan(1063—72)efter den berömda segern vid Manazkert(1071)även Syrien och Mindre Asien. Höjdpunkten nådde s.-väldet under Malikschah(1072—92).Därefter började förfallet.1 118 avskildes Mesopotamien och v. Iran som besittning åt en 1194utslocknad gren av ätten, medan huvudätten behöll ö. Iran och Transoxanien med Nischapur el. Merv som huvudorter. Den utslocknade med Sand j ar(1118—57).Andra grenar härskade i Kirman1041 —1186och i Syrien1078—1117.Den viktigaste av s.-ättcns särgrenar hade från o.1077Mindre Asien och n.v. Syrien under sig. Dess huvudort var urspr. Nicaea. Under första korståget och det bysantinska väldets nya kraftutveckling under komnencrna gick snart v. Mindre Asien förlorat, och de mindreasiatiska s:s område med centrum från o.1ioo i Konia inskränktes till det inre av Mindre Asien, som nu hade cn blomstringspcriod, på vilken mongolinvasionen1243gjorde slut. De asiatiska s. förde därefter en tynande tillvaro till1302,då de störtades av den turkmeniska Kara-man-dynastien. — S.-epoken har spelat en ej obetydlig roll i Främre Orientens kulturhistoria. S. voro anhängare av den ortodoxa islam och förhjälpte dess sunnitiska riktning till övervikt.C.F.Seldon, se Sele.

Kategorier: , , , , ,



Satra’p

Satra’p (grek.satrap’es,av fpers.chsathra-pävä),titel för provinsguvernörerna i det fornper-siska väldet; deras ämbetsområden benämnas satrapier (av grek.satrapei’a).

Kategorier: , , , , ,



Laboulbenia’ceae,

Laboulbenia’ceae, Laboulbenia’les,bot.,se Säcksvampar. de La Bourdonnais [da la bordånä'], Bertrand Francois Mahé, fransk sjömilitär(1699—1753),ingick i franska ostindiska kompaniets tjänst, blev 1733 generalguvernör över lie de France och Bourbon och erhöll1740övcrbc- fälet över dc franska sjöstridskrafterna i de indiska farvattnen. Som en följd av den av generalguvernören J. F. Dupleix* igångsatta offensiven mot det begynnande engelska väldet i Sydindicn intog L.1746Madras men medgav engelsmännen rätt att återförvärva det mot en lösen av9,5mill. fres. Dupleix vägrade emellertid godkänna denna åtgärd. L. hemsändes och måste tillbringa åren1748—51i Bastiljcn; han frikändes1752.IC.F.1B.

Kategorier: , , , , ,



Pinda’rer,

Pinda’rer, pin dar is(pindärl),kast av marodörer i Indien, som uppkom i samband med stor-mogulväldets förfall mot slutet av 1600-talet och maratternas expansion. P. utgjorde under hela1700-talet cn väsentlig maktfaktor inom maratt-väldet och ett starkt hot mot den inre ordningen i Främre Indien. Den slutliga anglo-indiska offensiven mot marattväldet(1817—18)gjorde slut även på p:s maktställning.

Kategorier: , , , , ,



Angelsaxiska

Angelsaxiska konungar.1)Edvard den äldre (d.924),son till Alfred den store, som han 901 efterträdde, riktade sin politik främst mot nordborna, vilkas makt han minskade dels genom öppna krig, dels genom utbyggande och befästande av rikets gränser. E., som kraftigt bistods av sin syster Ethelfled, fullföljde värdigt faderns verksamhet. 2) Edvard Martyren (d.978),efterträdde975sin fader Edgar men mördades redan efter3år, enl. en sannolikt riktig folklig version av sin styvmoder. E:s tragiska slut gjorde honom till engelskt folkhelgon. 3) E d v a r d Bekännaren (d.1066),E. Co nf ess or, son till konung Ethclred II och Emma, uppfostrades under det danska väldet över England i sin moders hemland Normandie, varifrån misslyckade försök gjordes att åt E. vinna väldet i England. Det var först efter Knuts död, som E.1041återvände till England, och han blev efter Hardcknuts död1042vald till konung. Den första tiden upptagen av stämplingar från ett dansksinnat parti sökte E., personligen svag och mera intresserad av religiösa än av politiska spörsmål, sitt stöd mot detta bland Normandies riddare och använde dem i stor utsträckning i den engelska förvaltningen; sålunda beredde han marken för den kommande normandiska erövringen. Gentemot detta uppstod cn reaktion från de angelsaxiska stormännens sida, ledd framför allt av jarl Goodvvin och dennes son Harald, rörelsen växte sig så stark, att mot slutet av E:s regering Harald var landets mäktigastenian och vid E:s död1066blev hans efterträdare. Det var som föregiven arvtagare till E,, som Vilhelm Erövraren s.å. började och fullföljde sitt crövringståg.B.

Kategorier: , , , , ,



Nästa sida »
Sök artikel: