IJlommande

IJlommande bladvass. Ur B. öhrn, “FigelajSar”. ryckningar vid uremi och eklatnpsi äro närmast att hänföra till ett .sammandragningstillstånd hos hjärnkärlen, och detsamma är möjl. stundom fallet även vid epilepsi. Vissa fall av s.k. hjärtkramp,angi’na pec’toris,torde bero på spastisk sammandragning av hjärtats kransartärer. Inom extremi-teterna föreligga flera sjukdomar, beroende på abnorm kärlkontraktion, av vilka den mest bekanta utgöres av den s.k. Raynauds sjukdom; ett likartat tillstånd kan stundom inträda vid mjöldryge-förgiftning (medeltidsepidemierna avi’gHUS sac’er).Inom de invärtes organen mera tillgängliga för medikamentell behandling synas v. i extremite-tcrna i viss utsträckning åtkomliga för kirurgisk terapi (avlägsnande av ett stycke av den sympatiska gränssträngen). En allmän labilitet i det vasomoloriska systemet föreligger hos många personer i uppväxtåren: de rodna, blekna och svimma lätt. Över huvud torde flertalet fall av svimning vara att anse som resultatet av v.A-U,Vasopressi’n,med.,se Pitressin. Vass.1) V., vassar cl. v a s s r u g g a r, bestånd av grova gräs, halvgräs o.s.v., vilka förekomma i vattendrag vid stränderna el. på grunda ställen ute i vattnet. De äro kraftigast utbildade på dyig botten på för vågor och strömmar skyddade ställen. De viktigaste av svenska vassbildande växter äroPhragmi’ tes commu’nis(vass, bladvass),Scir-pUS lacus’tris(säv),Typha(kaveldun),Bu’tomtts um-be!!a’tiis(blomvass),Iris Pseudac’orus(svärdslilja),Carex(starr),(.’la’dium Maris”etts(ag) ochSpar-gan’ium(igelknopp). — V. lämna en utmärkt tillflyktsort för en mängd häckande fåglar.[A.Ve]W.2)V. cl. v a s s 1 ä k t c t,Phragmi’tes,av fam.

Kategorier: bladvass, ijlommande, ställen, stränderna, vass, vattnet

Varvig

Varvig lera,geol.,ishavslera, med tydlig, regelbunden växcllagring mellan grovkornigare, vanl. ljusare, och finkorniga, vanl. mörkare, skikt. Gränsen mellan ett mörkt skikt och det på detta vilande ljusare skiktet är alllid skarp, medan detta senare i sin tur utan skarp gräns övergår i det följande mörka lerskiktet. Det ljusa och det på detta följande mörka skiktet bilda tillsammans ett varv. Genom G. Dc Gecrs m.fl. undersökningar har visats, att denna utpräglade periodicitet i ler-skiktens sammansättning registrerar den årliga växlingen i sedimentavsättningen sålunda, att varje varv härstammar från den varma årstiden med starkare vattenflöde i älvarna; den sandfria, mörka leran, som bildar varvets övre del, bar avlagrats under vinterhalvåret. I överensstämmelse härmed är sommarzoncn ofta rikare på kalciumkarbonat än vinterzouens lera, antydande alt denna mycket längre höll sig svävande i vattnet än sommar-zonens grövre sediment. — Det mesta av Sydsveriges v. är av senglacial ålder, ung. från tidsavsnittet 13,000 till7,000år f.Kr. (jfr översikten vid Kvartärperioden). De avlagrades under land- isens avsmältningstid i havet framför landisens rand. Det under den varma årstiden från isens yla avsmältande vattnet sökte sig ned längs sprickor och framströmmade sedan under mycket starkt tryck utmed isens botten. Då dessa älvar (isälvar) nådde havet vid isranden och deras transportför-mäga sålunda plötsligt upphörde, sjönk vattenmassornas sand och slam till botten. Detta är varvets undre, sandiga, ljusa del. Med den kalla årstidens inbrott minskades isälvarnas vattenmängd och därmed deras transportförmåga för att under vintern oftast helt upphöra. I det lugna vattnet framför isranden avsattes då långsamt det ytterst fina lerslam, som bildar varvets översta del. De skarpa gränserna mellan på varandra följande varv visa, att under högvintern sedimcntatio-nen helt upphörde. — Varvens mäktighet varierar från millimetertjocklck till flera decimeter, beroende på avståndet från den slamförande älvens mynning. Inom mindre gränser A-arierar varvens mäktighet också med växlingen i den årliga smältvattensmängden, som under ett varmt år var större än under ett kallt. På denna klimatiskt betingade, variation grundar sig G. De Geers metod att identifiera och därmed till åldern fixera serier av ler-skikt från vitt avlägsna lokaler längs samma is-randslägen (se Geokronologi). Detta tillgår så, att varvens mäktighet inom en viss profil avsattes längs ordinataxeln i ett diagram, längs vars abskissaxel dc på varandra följande varvens nummer avsättas med inbördes lika avstånd. I överensstämmelse med sitt bildningssätt påträffas v. på bottenmorän el. direkt på fast berg inom alla trakter av Sverige, vilka under istidens senare skede voro täckta av havet, ävensom inom dåtida insjöbäcken. Den förekommer på de flesta större slätter och dalgångar. — De senglaciala v. lämpa sig i allra, för lergodstillverkning; särskilt berömd är uppsalaleran. — V. förekomma inom alla kvar-tärtidens större nedisningsområden (Nordeuropa, Alperna, Nord- och Sydamerika, Australien, Nya Zeeland, Himalaya). I förstenat tillstånd (varvskiffer, varvlcrsten) äro v. kända även från den sen-paleozoiska istidens avlagringar i Australien, .Sydafrika, Nord- och Sydamerika och på Falklandsöarna. De äro även kända från istidsbildningar inom det äldsta paleozoicum. Varven från denna oerhört avlägsna tid äro av samma storhetsordning och ha samma struktur som dc kvartära. — En i sitt slag unik saml. äro de provserier genom en stor del av Sveriges års-varviga leror ävensom genom Australiens senpaleo-zoiska varvskiffrar, som förvaras i Geokronolo-giska inst. i Stockholm./’..\’n.

Kategorier: följande, längs, mörka, värv, varvens, vattnet

Vargöns kraftverk,

Vargöns kraftverk, i Götaälv2km nedom Vänerns utlopp, tillhör Staten och byggdes 1929 —34.Fallhöjden varierar starkt(3ä6m) och är i medeltal c:a4,»m. V. har tillkommit i samband med regleringen av Vänern, för vilken (lammen och kanaler vid sjöutloppet äro nödvändiga. Kraftstationen är sammanbyggd med dammen och innehåller2vertikala kaplanturbiner, som med8m turbinhjulsdiam. äro de största i världen. Vid4,3m fallhöjd utveckla de tillsammans20,000 kW och kunna utnyttja intill c:a700mVsék. Till turbinerna, som ligga över den övre vattenytan, föres vattnet genom hävertar, ur vilka luften suges med ejektorer. Generatorerna äro placerade ovanpå kraftstationsbyggnaden och skyddade av bortlagbara huvar.S.Es.

Kategorier: föres, kraftverk, turbinerna, vargöns, vattenytan, vattnet

Unden,

Unden, sjö i n. Västergötland, invid Tiveden, avrinner åt s. genom sjön Viken till Vättern;117m ö.h.;95 km2;93m djup. U. har delvis höga stränder, bildade genom förkastningar. — Namnet, i fsv.’Unde,betyder vattnet, sjön.

Kategorier: bildade, förkastningar, sjön, stränder, undén, vattnet

Umluspens kraftverk

Umluspens kraftverk i Umeälv, vid Storumans utlopp, skall byggas av Staten 1954—57 och utnyttja fallhöjden ned till Stenselet. En damm bygges över utloppet ur Luspsjön. Kraftstationen med två turbiner om tillsammans c:a85,000kW förlägges till en mindre gren, Lillan, och därifrån återledes vattnet genom en2,3km lång tunnel och en i,e km lång kanal till älven. Fallhöjden beräknas på gr. av den föreslagna regleringen i Storuman variera mellan25,7och35,0m.

Kategorier: fallhöjden, kraftverk, lillan, tunnel, umluspens, vattnet

Träcka

Träcka (lty.trecken,draga),sjöv.,för hand el. med annan kraft medelst t r ä c k 1 i n a från en flod- el. kanalstrand dra en farkost genom vattnet.

Kategorier: farkost, flod, kanalstrand, medelst, träcka, vattnet

Trollhätte kraftverk, Sveriges till storleken tredje

Trollhätte kraftverk, Sveriges till storleken tredje kraftverk(1954,efter Harsprånget och Kilfor-sen), utnyttjar vattenkraften i Trollhättefallen* med sammanlagt 253,000 kW installerad turbin-effekt vid c.:a31m nettofallhöjd (uttagbar effekt c:a225,000 kW). Till k r a f t f <"> r v a 1 t n i n g e n T. (jfr Statens vattenfallsverk) höra även Varg-öns kraftverk* och Lilla F.dcts kraftverk”. — T. var det första av Statens kraftverk, tillkommet genom beslut av1906års riksdag, och lill1952också landets största. Vid den första utbyggnaden, färdig1910,utfördes en damm i fallnacken och därifrån leddes vattnet genom en1,300m läng kanal och i berget ingjutna tuber till en kraftstation, O 1 i d e s t a t i o n e n, med4turbiner om tillsammans35,000 kW, och återfördes därifrån direkt till älven i Olidehålan. Anläggningen utvidgades1914och1919,varefter funnos13turbiner om tillsammans120,000 kW. Vid sistn. utvidgning utfördes också ett nytt tillopp, som går delvis genom den gamla trafikkanalen och delvis genom en tunnel. — Genom höjd (lämning (till39,5m ö.h.) och utbyten av turbiner har därefter Olidestationens neltofallhöjd ökats till30,5m och den installerade turbineffekten till149,000 kW, vilken dock ej kan helt utnyttjas. En tredje kanal utfördes1934—37utmed älvens ö. strand från dammen till Slampeströmsfallet, där den förenades med den äldsta kanalen. Åt älven begränsas den nya kanalen av en mur, som går över Gullön, och härigenom har Gullöfallct försvunnit. Den nya kanalen för också vatten till en1937A2byggd kraftstation, II o j u m s t a t i o-n e n, nedsprängd i berget invid Stampeströms-fallet. Hojumstationen har2turbiner om tillsammans104,000 kW, och från dessa åtcrföres vattnet till älven i Hojumsvarp, som sänkts till Olide-hälans nivå genom att en kanal sprängts genom TTclvctesfallel. Den höga utbyggnadsgraden av T., motsv. en vattenförbrukning av900m3/sek, har möjliggjorts genom regleringen av Vänern*. — Litt.: “Kraftanläggningen vid Trollhättan”(1911).S.Es.

Kategorier: älven, kanal, kanalen, kraftverk, tredje, vattnet

Torpshammars kraftverk,

Torpshammars kraftverk, i Torps sn i mel!. Medelpad, utnyttjar i en turbin om 55,000 kW den nedersta,128m höga fallsträckan i Ljungans biflod Gimån. T. byggdesT93843av Staten. Genom en20m hög jorddamm uppdämmas Nor-danedesjön och Mellansjön, och från den vid dammen i berget nedsprängda kraftstationen ledes vattnet till Ljungan genom en4,7km lång tunnel med60m2area. Det längre upp i Gimån liggande sjösystemet Holmsjön—Fagervikssjön—Leringen är reglerat för T. och Leringcns kraftverk.S.Es.

Kategorier: gimån, kraftstationen, kraftverk, ljungan, torpshammars, vattnet

Tjäle, beteckning

Tjäle, beteckning för jordarterna (“marken”) i fruset tillstånd, då det mellan jordpartiklarna befintliga vattnet övergått till is, vilket ökar sammanhållningen och hållfastheten. T:s undre gräns bestämmes av markens s.k. neutrala värmezon, där dc atmosfäriska temp.-växlingarna under året ej längre göra sig gällande. Avgörande härför äro klimat och jordmån. I kalla klimat, ss. Sibiriens, har uppgivits ända till 25m t., i Sveriges s. och mell. delar50150m men torde då sannolikt härröra från istiden. — Alltefter finhetsgrad, struktur och väderleksförhållanden under frysningstiden tjäla jordarterna på olika sätt. I grövre jordarter (grus, sand, grovmo) fryser vattnet inne i porerna, så att det hela bildar ett massivt, homogent lager.1finkornigare jordarter sker t.-bildningen i form av renare isskikt, mer el. mindre parallella med markytan. Isskiktsbildningen i finkorniga jordarter beror på flera faktorer, bl.a. på att den kapillära stighöjden i dessa jordarter är stor, samtidigt som stigningshastigheten är långsam. Utbildning av t. vid markytan verkar på samma sätt som vattenav- dunstning, d.v.s. en vattenströmning nedifrån— uppåt åstadkommes. En vattenanrikning med volymökning (t j ä 1 s k j u t n i u g) äger rum i den tjälade markens understa skikt intill en viss gräns, då vattnet fryser som ren is. Denna process fortskrider i etapper nedåt under tjälningens lopp. — Då på våren t:s övre delar börja smälta, äro jordartens översta skikt övermättade på vatten. Underliggande t. hindrar vattnets nedsjunkning. Vat-tcnövermättnaden åstadkommer minskad bärighet med genombrott av ytlagret i vägar (t j ä 1 s k o 11), jordflytning* m.m. — En annan form av t. är pipkrake*, en utblomning av iskristaller på el. i hälrum under markytan i porös jord.

Kategorier: gräns, jordarter, markens, markytan, skikt, vattnet

Sötvattnets

Sötvattnets djurvärld. I smärre stillastående vattensamlingar uppträda en mängd infusorier, hjuldjur, enstaka hinn- och loppkräftor, cn mängd inscktslarver samt groddjur. I dammar och sjöar bebos det fria vattnet el. den pelagiska regionen av två skilda fauna-element, plankton och nekton. Djurplankton utgöres av cn mängd infusorier, hjuldjur och smärre kräftdjur. De senare äro dels loppkräftor, dels hinnkräftor, och de kunna ant. var för sig el. tillsammans förekomma i sådana mängder, att vattnet färgas av dem (jfr Vegelalionsfärgning). Bland loppkräftorna är det framför allt3släkten, som förekomma:Diap’tomus, CyclopsochHeteroc’ope.Av dessa spela Dtaptonws-arterna kvantitativt den största rollen, och de utgöra en mycket viktig del av sötvattcnsfiskarnas föda. Cyelops-artcrna uppträda aldrig i sådana mängder somDiaptomus.Det i svenska sötvalten artfatliga släktetHelerocopeär produktionsbiologiskt sett av ringa betydelse. Däremot spela vissa hinnkräftor(Daph’niaochBosmi’na)en väsentlig roll i dammars och sjöars totalomsättning. Andra här förekommande hinnkräftssläk-ten äroPolyphe’mus, Bytotreph’es, Leplodo’raochIIolopcd’ium.Av dessa finnas de3sistn. endast i sjöar el. mycket stora dammar,Holopcdiumdock endast i urbcrgsvattcn. Bland hjuldjuren finnas en mängd planktiska släkten, ss.Conoch’ilusochAs-plan’chna.Till n e k t o n hänföras dc fiskar, som ej äro bundna till bottnen.

Kategorier: dammar, hinnkräftor, mängder, sjöar, spela, vattnet

« Föregående sida — Nästa sida »

Sök artikel: