Venetianskt

Venetianskt glas. GlastiU verkningen stod i Venedig synnerligen högt under årh. efter medeltidens slut, varför den glasstil, som utbildades där och senare efterbildades på andra hall, fick sitt namn efter Venedig, även om glaset utförts på annan plats. V. utmärkes av spröda, eleganta former och dekoreras med pålagda ornament i rik formgivning. Se f.ö. (ilas, sp.793 och bilder å pl.

Kategorier: eleganta, plats, spröda, utmärkes, venedig, venetianskt

Venetianska

Venetianska målarskolan. Venedig, som under medeltiden var den stad i Västerlandet, där den bysantinska konsten starkast gjorde sig gällande, har i San Marcokyrkan utmärkta prov på mosaikmåleri; denna konst fortlevde där alltjämt, om än avtagande under medeltidens senare del, och ännu i dag är Venedig den förnämsta ort, där detta målningssätt tekniskt utövas och material därför tillverkas. Freskomäleri och tavcl-maluing idkades också i Venedig under medeltiden, men det är cg. först från1400-talet man kan tala om v. När Dogcpalatset 1365 skulle utsmyckas med fresker, ditkallades konstnärer från andra håll. En lärjunge till Gcntile da Fabriano, Antonio Vivarini från Murano (d.1470),var den förste mera framstående målaren av altar-bilder. Han hade en stor verkstad, och ett par av hans yngre fränder blevo också berömda målare. Den i Padova florerande skolan (Squarcione, Mantegna), som strävade efter kraftig skulptural form och korrekt anatomisk kroppsbildning, inverkade starkt på v. vid årh :s slut, t.ex. C. C r i-velli (d. o.1495).Emellertid hade man då lärt känna oljefärgsteknikeii genom Antonello da Messina (d.1479),och detta blev för v. av epokgörande betydelse. Ingen annan riktning i Italien har som v. förstått begagna denna teknik, med praktfull kolorit och glänsande ljusvcrkau. Vivari-nis samtida Jacopo Bell i ni (o.1400—o.1470),svärfar till Mantegna, hade två söner, Gcntile (o.1429—1507)och Giovanni (o.1430 —1516),som Utvecklade sig under dessa förutsättningar; särsk. den yngre av dem blev en oljefärgens mästare, med mjukare former och ledigare komposition; det var han, som inledde cinque-centomålcrict i Venedig. Här framträdde även Giovanni Ba11is taC im a da C o11e-g li an o (o.1459—o.1517)och Vittore Car-paccio (o.1455—1526),hos vilka, liksom hos Giov. Bellini, färgen är stark och glänsande och vilka dessutom ofta framställa sina legendariska o.d. scener i landskap. Detta blir i än högre grad utmärkande för Giovanni Barbrozelli, kallad G i01-gionc(14781510),vilken, liksom sina samtida Rafael och Correggio, under en kort levnad hann att skapa fullödiga mästerverk. Högrenässansen representeras i Venedig av honom och Tizian(1480—1576),vilken blev Europas mest uppsökte porträttkonstnär, en målarfurste, under vilken Venedig också på konstens område steg till första platsen i kulturutvecklingen. Det venetianska kvinnoidealet, vars mest berömda framställning blev Tizians “Flora”, förhärligades också i färg av Jacobo Palma il Vecchi o (o.1480— 1528)m.fl. Paris Bordonc(1500—71)slöt sig som färgmästare nära till Tizian. Lorenzo Lo t to (o.1480—1556)hade utgått från de äldre venetianska målarna, likaså Sebastiano del P i om bo (oIjRj—.-.ILrot.söm» u.o

Kategorier: berömda, blevo, giovanni, glänsande, venedig, venetianska

Venetian

Venetian [-tsia’nl. i) V., v e11e t i a n a r e, invånare i Venedig och Veuezien. 2)Textil.,sc Sidonia.

Kategorier: sidonia, textil, tsianl, venedig, venetian, veuezien

Tura

Tura I to’ra], C o s i m o, kallad Cosm é, italiensk målare (o.1430—95),verksam i Fcrrara, där han blev hovmålare hos hertigen av Estc, men synes även några år ha vistats i Padua och Venedig. T. är typisk för Fcfraraskolans glänsande färggivning och hårda formbehandling; I saml. i Ferrara och Venedig är T. väl represente^ rad; för domkyrkan i den förra staden utförde han (på orgelns flyglar) två stora bilder, “S:t Georg” och “Bebådelseu”. I Kaiser-Friedrich-Muscum, Berlin, finnas hans betydande verk “Madonnan omgiven av heliga” samt två delar av ett annat altarverk, “Den helige Sebastian” och “Den helige Kristofer”.E.W.

Kategorier: bebådelseu, georg, helige, kaiser, tura, venedig

Triennalen,

Triennalen, en internationell utställning för arkitektur och konsthantverk, som sedan 1920-talet anordnas vart3:e år i Milano efter mönster av konstutställningen bicnnalcn i Venedig.

Kategorier: bicnnalcn, konstutställningen, milano, mönster, triennalen, venedig

Ti’zian,

Ti’zian, eg. T i z i a n o V e c e 11 i o, italiensk målare (f. mellan 1477 och1489,d.1576).Med T. upplevde det venetianska måleriet sin höjdpunkt. Som9-årig pojke skall T. ha kommit till Venedig och där snart kommit i lära hos bröderna Bcl-lini, först hos Gentile, sedan hos Giovanni.1508fick han i uppdrag att tills, med Giorgione utföra fresker för Fondaco dei Tedeschi i Venedig. Över huvud taget är samarbetet med denne konstnär problematiskt. Striden står mellan Giorgione och T. i fråga om målningar omkr. 1565. Detalj. Prado-sora “Konserten” i Pit- museet, Madrid, tigalleriet, Florens, och “Noli me tangere” i National Gallcry, London. T. har målat landskapet i “Den sovande Venus” i Dresdengalleriet, vilken Giorgione f.ö. är mästare till. Ett exempel på människor i landskap el. snarare människor placerade framför landskapet är “Den himmelska och jordiska kärleken” i Galleria Borghese, Rom, den mest berömda målningen från T:S ungdomstid, hans första period. T:s genombrottsverk, “Marias himmelsfärd”, påbörjad1516,uppsatt1518i Frarikyrkan, Venedig (en senare framställning av delta ämne i domen i Verona), inleder hans andra period. Denna målning är den första i cn rad stora kyrkliga arbeten, fyllda av dramaliskt liv, och dc geometriska motiven äro oregelbundet insatta i den. I “Familjen Pcsaros madonna” i Frarikyrkan, Venedig, har T. tagit upp assymetrien i större, skala. Madonnan är placerad vid ena sidan, högst upp i slutet av en diagonal komposilionslinje, som utgör ena benet av en triangel. Genom sin kompositionsform ha dessa båda arbeten haft stor betydelse för barocken. Men icke endast formen utan också färgen bygger upp T:s målningar. Under denna tid använde han mycket ofta färgkontrasten rött—blått. Denna färgsammanställning finns också i “Skattepenningen” i Gcmäldcgalcric, Dresden, och i “Baccha-nal” i Pradomuseet, Madrid, vilka arbeten gjordes på hertig Alfonsos av Ferrara beställning. T:s kontakter med fnrstchoven hade börjat. Genom markgreve Federigo Gonzaga av Mantna föreställdes han för kejsar Karl V.1533utnämnde kejsaren T. till hovmålare och pfalzgreve. L*nder 1530-talet, som utgör det tredje skedet i T:s konst-utveckling, bli kompositionerna lugnare, och dia-gonalerna Upphöra. 1 “Marias tempelgång” i Venedigs akad. ha de ersatts av horisontaler och vertikaler. För hertigen av Urbino målade T. “Venus av Urbino” i LTfizierna, Florens, och dessutom flera porträtt. Dessa började nu omfatta en allt större del av T:s produktion. Porträtten äro de mest betydande arbetena under1540-talet, T:s fjärde skede. Med inträngande karakteristik skildrar T. den världshistoriska personligheten, som är styrd av ödet. Av Karl V finnas flera porträtt från denna tid. Mest berömd är den stora ryttarbilden i Pradomnscct. T.-porträtt förekomma också i olika versioner av påven Paul III. På en känd tavla i Neapels nationalmuseum är han framställd, omgiven av sina nepoter. Under detta decennium skildrade. T. det jordiskt mäktiga, det heroiska. En omsvängning hade skett från den tidigare idealiteten, t.ex. i “Marias tempelgång”. De raka linjerna ersattes av tunga kurvor. Denna stilförändring kan iakttagas redan i slutet av1530-talet, då T. fullbordade “Slaget vid Cadorc” i Stora rådets sal i Dogepalatset (numera förstörd, men bevarad i stick). Det är närmast inflytandet av Ginlio Romanos konst, som är orsaken till denna omvandlingsprocess. Alltmer tog T. intryck av romersk form, i slit av Michelangelo. På1550-talet kom det in ett nytt andligt innehåll i T:s konst, som har sin motsvarighet i lidens andliga krisläge. De religiösa målningarna äro fyllda av hängivelse. “La Gloria” i Pradomuseet målades på kejsar Karl V:s beställning och följde honom, då han gick i kloster. Han skall ha begärt att få se den på sin dödsbädd. Under denna period, T:s femte, tillkommo också en rad mytologiska målningar, beställda av Filip II, bl.a. “Danae”, i Pradomuseet. T:s ålderdomsstil tog härmed sin början. Hans konst förandligades alltmer, och detta intryck förstärkes av ett gyllcnbrunl färgskimmer. Allt oväsentligt är bortskalat i “Törnekröningen” i Munchens pinakotek, ett av hans sista arbeten och hans kanske främsta på den religiösa konstens område. T självporträttet i Pradomuseet träder den åldrade konstnären själv oss till mötes. Penseln i hans hand skall måla de drömsyner, som hans förandligade blick skådar i fjärran. — I Kunstmuseet, Köpenhamn, finnas tre mansporträtt av T. (det ena deponerat av Ny Carlsberg Glyp-totek). — Litt.: Monogr. av H. Knackfuss(1897),G. Gronau(1900),J. J. Tikkanen(1916),E. Wald-mann(1922),O. Fischcl(5Aufl.1924),W. Suida(1933),H. Tietze(1936),V. Loos(1948);Th. Hetzcr, “Die friihen Gemälde des T.”(1920),”T. Geschichte seiner Farbe”(1935);D. v. Hadeln, “Zcichnungen T:s”(1924);L. Foscari, “Icono-grafia di T.”(1935).A.G.

Kategorier: arbeten, konst, marias, period, pradomuseet, venedig

Tintoretto

Tintoretto [-tårett’ål (“den lille färgaren”), J a c o p o, eg. Jacopo Robust i, italiensk målare(1518—94),tillhör den venetianska skolan och är en av de främsta representanterna för manicrismen. I Tizians ateljé skall T. ha arbetat några dagar, men troligtvis är det hos Bonifazio el. Paris Bordone, som han tillbringat sin egentliga lärotid. Enl. urkunderna var han självständig mästare redan 1539.Under sin ungdomstid var T. starkt eklektisk. Han tog upp intryck av dc nämnda konstnärerna och av Michelangelo, Car-paccio, Schiavone och Parmeggianino. Inflytande från Tizian finnes i “Vulkanus överraskar Venus och Mars” (Alle Pinakothek, Munchen). T:s genombrott skedde1548 med “Markusundrel” (Akad., Venedig). 1 denna målning har han förenat “Tizians färg med Michelangelos form”, ett motto, som lär ha stått över hans ateljédörr. Inflytandet från Michelangelo fortsatte, och dessutom uppträdde nya tendenser i såväl färg som form. Den fasta kompositionen uppluckrades, lokalfärgerna förtärdes av ljusdunkel, ss. i dc stora målningarna i S. Maria del Ortos kor, “Den gyllene kalven” och “Yttersta domen”. Från1560- talets mitt arbetade T. ett tjugotal år framåt för broderskapet Scuola di S. Rocco i Venedig. Denna uppgift blev hans livsverk. Tre salar äro här fyllda med hans målningar. Det är en förandligad värld, som träder oss till mötes, naturen är all-besjälad. Genom att figurerna ofta äro labila förstärkes intrycket av att de icke tillhöra denna världen, ljusdunklet är överjordiskt. Det är den kristna trosläran, som framställes i en ny ikono-grafisk form. Scener ur GT och NT äro sammanflätade med varandra. I sht är programmet märkligt i den övre stora salen, där takmålningarna visa, hur nöden skingras genom broderskapets kärleksverksamhet och hur Guds underverk utföras av profeterna. På väggarna i samma sal framställes Kristi återlösning. Som exempel på de många S. Rocco-målningarna kunna nämnas “Korsfästelsen”, “Mannaregnet” och “Moses slår vatten ur klippan”.1574fick T. sina första uppdrag för Dogepalatset i Venedig. I dc fyra allegorierna i Antecollegiosalcn är kompositionen upplöst i ett dekorativt mönster, sammansatt av kurvor, T:s “musikaliska rytm”.1588började T.,70år gammal, att på fondväggen i Stora rådets sal måla “Paradiset”, konsthistoriens största bildframställning. Under sitt sista år,1594,målade han “Nattvarden” i S. Giorgio Maggiore, Venedig. T. hade under hela sitt liv sysslat med detta motiv. Nattvardsbordet skjuter snett in i bild-djupet. Det vilar nattstämning över scenen. T uppfattningen har T. här nått en höjdpunkt i sitt skapande. Det är själva transsubstantiationens under, som sker. — T. var en betydande porträttmålare. I Kunstmuscct, Köpenhamn, finnas ett mansporträtt samt “Bröllopet i Kana”, en skiss till målningen i S. Maria della Salute i Venedig. — T:s son, Domenico T.(1560—1635),biträdde sin fader vid utförandet av målningarna i Dogepalatset. Han fortsatte i cn stil, lik faderns, fastän förytligad, ljusdunklet saknas. — Litt.: Monogr. av E. Waldmann(1921),E. v. d. Bercken & A. L. Mayer(1923),L. Coletti(1944),V. Loos(1940);R. Palucchini, “T. a S. Rocco”(1937).A.G.

Kategorier: dogepalatset, fortsatte, kompositionen, målningarna, rocco, venedig

Tikk’anen, Johan Jakob, finländsk

Tikk’anen, Johan Jakob, finländsk konst-forskare(1857—1930),studerade i Helsingfors samt i utlandet, doc. i konsthistoria vid Helsingfors univ.1884,e.o. prof.1897,ord. prof.1920— 26.T:s största intresse var knutet till Italiens konst samt till den äldre miniatyrkonsten. Han utgav härom “Der malerische Styl Giottos”(1884),”Die Gcnesismosaiken von San Marco in Venedig”(1889)samt dc mera populära “Venedig och dess konst”(1891)och “Tizian”(1916).T. har vidare lämnat flera bidrag till formbildningens konsthistoria, bl.a. “Die Beinstcllnngcn in der Knnstgcschichte”(1912).Ett betydande verk är “Die Psaltcrillustration im Mittelalter”(1895— 1900),varpå följde flera uppsatser om medeltidens äldre miniatyrkonst (i “Tidskr. för konstvetenskap” etc). Ett vackert arbete är T:s “Madonnabildens historia och den kristna konstuppfattningen”(1916).T. utgav en allmän “Konsthistoria”1925.T. deltog också i Finlands samtida konstutveckling, skrev flera uppsatser därom, var 1891—1920 sekr. och1920—22ordf. i Finska konst-fören. — Litt.: Biogr. av O. Siren i “Finska ve-tenskapssocietetens årsbok”,10 (1933).E.W.

Kategorier: finska, konst, konsthistoria, prof, tikkanen, venedig

Thaon

Thaon di Revel [taå'n], Paolo, hertig del Marc, italiensk sjömilitär(1859—1948),konter-amiral 1910,viceamiral1913,amiral1918,storamiral1924.T. deltog med utmärkelse i Tripolis-kriget1911—12 och var under1:a världskriget först chef för örlogsbasen i Venedig, därefter för Italiens samtliga sjöstridskrafter. Han etablerade en framgångsrik samverkan med armens flygel vid havet och räddade därmed Venedig vid reträtten okt.—nov.1917.Efter kriget blev T, som var en framstående organisatör och nydanare, ordf. i amiralernas råd och hertig samt var sjöminister1922—25,varunder Italiens sjövapen väsentligt utvecklades.[BjJC.Sn.

Kategorier: hertig, italiens, kriget, räddade, thaon, venedig

Te’odor

Te’odor (Theo do ros) den helige (d. o.306),var enl. legenden en romersk soldat i Pon-tos, vilken anklagades för motstånd mot kejsar Galcrius’ edikt och dock vågade sätta eld på Ky-beles tempel, varför han fick lida martyrdöden. T:s kvarlevor skulle 1256 ha förts till Venedig, och han blev före evangelislen Markus denna republiks skyddshelgon. T. avbildas stundom med en brinnande fackla, även som ett riddarhelgon till häst. En senare tradition framställer honom stående på en krokodil (så i en staty på Piazzettan i Venedig). Den mest berömda framställningen av T:s legend är en serie av38glasmålningar i domen i Chartres.E.W.

Kategorier: fackla, häst, riddarhelgon, teodor, tradition, venedig

Nästa sida »

Sök artikel: